Categories
Diktaturkramar Politik

Shanghai dansar och ler

Har Kina bytt regim? Nej, det skulle vi nog ha fått höra talas om. Men av DN:s och Sas helsidesannons i gårdagens DN skulle man kunna tro att kommunistregimen var en avslutad historisk parentes:

”I dag, efter en mellanperiod med kommunistiskt styre, är Shanghai åter ett stort affärs- och nöjescentrum. Invånarna är mer västerländska än andra kineser och för en turist finns oerhört mycket att göra.”

Istället är det shopping- och nöjesmetropolen Shanghai som DN vill sälja in i sin resetävling ”Månadens resa”.

Resten av annonsen fortsätter i samma stil: Strosa på The Bund, shoppa elektronik och märkeskläder på Nanjing-gatan, drick te på ett klassiskt tehus, kolla in antikaffärerna i Gamla stan, gör en båtfärd på floden. Och ”kvällstid är Shanghai en pulserande stad som aldrig sover.”

Det förvånar nu inte om man har läst DN de senaste månaderna. Förklätt till en serie rese- och featurereportage har tidningen publicerat en reklamkampanj som Kinas turistbyrå inte skulle ha kunnat köpa för pengar. Eller så är det just vad den har gjort.

Särskilt frilansjournalisten Ulrika K. Engström har spottat ur sig mängder av reseporr om det trendiga Shanghai – för en månad sedan en hel söndagsbilaga om modefestivaler, skyskrapor, massage och husmanskost – utan att någonsin lufta kritik ens i en bisats.

Nu räcker det att glutta i en årsrapport från Amnesty eller Human Rights Watch för att få veta att den kommunistiska regimens förtryck är allt annat än historia. De berättar om hur regimen avrättar tusentals fångar, stänger tidningar, blockerar Internet, trakasserar journalister, hotar arbetare som organiserar sig, fängslar fackföreningsledare och demokratiaktivister, förföljer medlemmar i kyrkor och trossamfund, torterar Falun gong-utövare – och så vidare.

Och just i trendiga Shanghai har vanliga människor som protesterat mot stadens rivningsplaner pryglats av polisen och skickats på ”politisk omskolning genom arbete”.

Hur som helst, för att vinna första pris i DN:s tävling – en flygresa för två personer till Shanghai med medannonsören Sas – ska man med max 20 ord, varav ett ska vara DN, berätta varför man vill resa till Shanghai. Här är min motivering:

”Kommunistkina förtycker en femtedel av mänskligheten. Jag vill möta Shanghaibor som inte dansar och ler – dem DN inte låtsas om.”

För visst ska man resa till Kina. Kineserna behöver mer kontakt med omvärlden, inte mindre. Men man får aldrig glömma att de lever under en regim som förnekar dem deras grundläggande mänskliga rättigheter. Det är därför DN borde skämmas.

2 replies on “Shanghai dansar och ler”

Jag tycker det är fullt rimligt att inte alla artiklar om Kina tar upp brott mot mänskliga rättigheter. Det har blivit något närmast protokollartat över de kommentarer man måste inflika i artiklar om Kina för att inte bli kritiserad. Och de som har varit i landet vet att vardagen inte bara handlar om det onda partiet som alla är rädda för.

Med det sagt tycker jag man ska kritisera Kina för brott mot mänskliga rättigheter och annat fuffens. Men görs detta på ett bra sätt? Nej. Problemet är att de flesta som är kritiska i Sverige bara talar i rent abstrakta termer, och underlåter att kritisera exempelvis Folkkongressens behandling av omröstningsfrågan i Hongkong.

En sak många i väst inte uppfattat är att fler kineser än någonsin har kontakt med väst, men det innebär inte att de automatiskt godtar alla åsikter här. Och den attityd många västerlänningar har gör att man kan höra saker som ”jag är för demokrati och mänskliga rättigheter, men inte när västerlänningar säger det”. Tyvärr.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *