Rent mjöl i fel påse
”Den som har rent mjöl i påsen har inget att oroa sig för”, brukar vara paradargumentet för dem som vill ha mer av SIS, knarktester på barn, övervakningskameror i provhytten eller vad som nu är senaste mode inom kontrollindustrin.
Men så enkelt är det förstås inte.
New York Times berättar den Kafka-artade historien om Rene Ramon Sanchez. Han arresterades flera gånger och och skulle till och med avvisas ur landet – bara för att någon polistjänsteman råkat sätta hans fingeravtryck på fel personakt. Och fingeravtrycken ljuger ju aldrig.
”Over the two years in which his fate was tied to a man he had never met, the authorities repeatedly discovered the crossed identities and freed him. But until his lawyer filed notice that he intended to sue the state, no one tracked down and fixed the root problem: the faulty fingerprints in the state's vast criminal justice files.”
Tekniken tycks vara ett billigt alternativ för hårdare tag-politiker. Informations- och övervakningssystem är alltid ett billigare alternativ, som invaggar de laglydiga i en artificiell trygghet. Men det är också en falsk trygghet, som Rene Ramon Sanchez’ fall visar. Mer kontroll, övervakning och registrering kommer aldrig att ge mer trygghet, så länge det inte finns ett säkert rättssystem i botten.
