Överheten i det moderna folkhemmet ska finnas där för oss dygnet runt. Det är i alla fall tanken bakom 24-timmarsmyndigheten.

Konceptet 24-timmarsmyndigheten har lanserats av Statskontoret, en obskyr myndighet som har till uppgift att hålla koll på andra myndigheter i Sverige (eller som det heter på byråkratiska: ”att främja utvecklingen av en rättssäker, demokratisk och effektiv offentlig sektor”).

Hur som helst: 24-timmarsmyndigheten syftar till att göra svenska myndigheter brukarorienterade. I det arbetet ingår 24-timmarswebben, en rad rekommendationer och riktlinjer för hur kommuners, landstings och andra myndigheters webbplatser ska kunna göras mer användarvänliga – dygnet runt.

I Vägledningen 24-timmarswebben 2.0 kan man bland annat läsa följande goda råd:

3.1.1 Välj och tillämpa standarder såsom de är menade att användas

3.1.2 Utveckla webbplatsen enligt en standard snarare än för en webbläsare

3.1.3 Använd i första hand xhtml eller html för att publicera information

3.1.4 Strukturera materialet korrekt utifrån den standard som valts

Om alla myndigheter följde dessa och andra riktlinjer i 24-timmarswebben skulle vi som medborgare ha lättare att kommunicera med våra myndigheter, oavsett hur (eller när – därav namnet) vi väljer att kontakta dem. Det är viktigt inte minst för synskadade och andra funktionshindrade, som alltför ofta snubblar över fulbyggda webbsidor. Att följa webbstandarder handlar om att göra webben till ett säkrare ställe för oss alla.

Så ironiskt då att 24-timmarsmyndighetens egen webbplats inte validerar som giltig HTML 4.0 och använder tabeller för layouten.

Inte nog med det: Under punkt 2.2.1 rekommenderas myndigheter att ”publicera dokument (rapporter, utredningar med mera) i det standardformat som är valt för webbplatsen (html 4.01 eller xhtml)” – i ett dokument som bara finns i PDF-format!

Hallå, tror ni det här är 1997? Hur ska ni kunna sälja in 24-timmarswebben om ni inte följer era egna riktlinjer?

Och själva Statskontorets webbplats ska vi inte tala om. Inte ett rätt.

Ur dagens Aftonbladet:

”’Beachvolleyboll är sexistisk underhållning’ Margareta Winberg rasar mot klädreglerna i OS som tvingar kvinnorna att ha minimal bikini.

’Bisarrt att kvinnor måste ha tajt bikini’ Många nätläsare håller med Winberg.

Åsa Mattsson: Jag beundrar hur Winberg dödsföraktande kastar sig in i debatten.

Plus bildextra: Klädkoden i beachvolleyboll är bikini”

Varför vinner kenyaner alltid maraton? Varför dominerar västafrikaner 100 meter? Och varför är finnar så bra på att åka skidor? Det beror på generna, förklarar vetenskapskolumnisten Jenny Jewert på DN:s ledarsida (16/8).

Ah, inget piggar upp som lite gammaldags rasbiologi i en upphottad genetisk förpackning! Nu väntar vi bara på att Jewert ska plocka fram den gamla klassikern The Bell Curve, för att förklara varför svarta är mindre smarta och varför asiater är så flitiga. Kan det bero på generna, månne? (tipstack till Andrej)

”Lovande”, säger Rasmus Fleischer, ”sköna tips!” säger Erik Stattin – om den nya bloggen Spöknippet – ”dedicated to metapolitics, marchmusic and militaria”.

En fascist, säger jag. Och googlar förbi kommunisten Kalle Larssons lätt retoriska fråga (99/00:154) till Laila Freivalds:

”Är det lämpligt att en symbol som för väldigt många förknippas med fascism, nazism och andra former av förtryck används som en del i polisens vapen?”

Goda nyheter: Den eritreanska oppositionen enar sig i kampen mot Issayas Afeworkis totalitära regim, rapporterar BBC. Democratic Party, som består av gamla PFDJ-medlemmar, ELF och ELF-RC har enats om en gemensam agenda. Studentledaren Semere Kesetes Movement for Democratic Change har också anslutit sig till Democratic Party.

Som många exilgrupper är den eritranska diasporan splittrad i flera fraktioner, så det är glädjande att se att de nu kan komma över gammalt groll och gemensamt verka för demokratisk förändring.

Jag intervjuade Semere Kesete tidigare i sommar. Som ordförande för studentkåren i Asmara tog Semere strid för studenternas rättigheter gentemot universitetsledningen och regeringen. För det fängslades han utan rättegång, men efter ett år lyckades han, tillsammans med en av sina fångvaktare, rymma från Asmara och ta sig över den militariserade gränsen till Etiopien. I dag befinner han sig i Sverige och söker politisk asyl.

Semeres dramatiska berättelse – bättre än en hel Hollywood-action – kommer att ingå i en bok om kampen för demokrati i Eritrea, som ges ut på Silc förlag i höst.

Om typ en kvart börjar rösterna räknas i Venezuela och Fredrik Malm messar att den första exit pollen ger oppositionen seger med 55 procent mot 45 för Hugo Chavez. Well, jag skulle inte slå vad om det.

Men Malm har letat fram en fin samling bilder på Chavez kompisar runt om i världen. Fast han har missat det här kramkalaset från när Zimbabwes allt mer urflippade president Robert Mugabe besökte Caracas i februari i år. Chavez prisade Mugabe som en ”frihetskämpe” och gav honom en replika av Simon Bolivars svärd. Och Mugabe – som liksom Chavez' andra polare sällan är välkommen utanför sitt land – tackade sin ”broder president Chavez”.

Men det här är väl en sån där bild som säger mer än tusen ord.

I år har jag flytt stan lagom till Göteborgskalaset, så jag slipper denna skattesubventionerade orgie i fylla, våld och våldtäkter, inramad av dansbandsmusik, Pripps blå i plastmugg och räkfrossa. Men jag kan ändå solidarisera mig med det lidande som vänsterpartiets Marie Lindén uttrycker i dagens GP. Det är klart att kalaset ska läggas ned!

Och kanske går det åt det hållet. Så sent som för två år sedan var åtta av tretton huvudpartners kommunala bolag. Och då hade kommunstyrelsen ändå redan låtit skattebetalarna skjuta till tio-tolv miljoner kronor, utöver vad de också fick betala som hyresägster, elkunder, kollektivtrafikresenärer och så vidare.

Men nu tycks det som att de kommunala sponsorerna har fått kalla fötter. På sponsorlistan för årets kalas finns bara Liseberg, Göteborg & Co samt Göteborg Energi kvar. Lustigt nog just de tre kommunala bolag som ligger Göran Johansson varmast om hjärtat.

Nio miljoner svenskar, spår SCB, och familjeminister Berit Andnor får dagen till ära breda ut sig i Aftonbladet om den förträffliga socialdemokratiska familjepolitiken:

”Vi vill att fler män ska ta ut sin föräldraledighet, frågan är bara hur vi ska få dem till det. Vi har tillsatt en utredning för att råda bukt med problemet.”

Jojo, så visar den svenska regeringen sin dådkraft – tillsätt en utredning, så slipper Andnor vidta den busenkla åtgärd som skulle få fler män att stanna hemma med knoddsen: att individualisera föräldraförsäkringen. Hälften till morsan, hälften till farsan.

Och det är en reform som är motiverad för att bättra på mäns chanser i hemmet och kvinnors på arbetsmarknaden, inte för att få dem att yngla av sig (eller, urk, för de stackars barnens skull).

Mycket tyder ju tvärtom på att en progressiv jämställdhetspolitik får kvinnor att föda färre barn. Ju bättre livschanser kvinnor får, desto färre knodds skaffar de. Det gäller i u-länder likaväl som i det svenska folkhemmet.

Det som istället räddar folkökningen är att en och annan – trots att socialdemokraternas gör vad de kan för att hindra dem – faktiskt invandrar till Sverige. Somliga av dem tar förmodligen med sig en kvinnosyn som skulle få familjeministern att se rött. Och tja, det kanske är bra för barnafödandet.