En halvmesyr från EU
Nu rör det på sig: I en fråga till EU:s ministerråd undrar EU-parlamentsledamoten Cecilia Malmström (ELDR) vilka ”konkreta åtgärder och påtryckningar som rådet kommer att vidta för Dawit Isaak och andra EU-medborgare som fängslats i Eritrea”, till exempel om EU kan använda biståndet till Eritrea som påtryckningsmedel.
Rådet svarar att det inte kan bli fråga om att ställa in samarbetet med Eritrea, eftersom överläggningarna också handlar om andra viktiga aspekter, som fredsprocessen mellan Eritrea och Etiopien.
Men ordförandeskapet har i alla fall i ett brev till president Isaias Afeworki uttryckt att EU ser allvarligt på att journalisterna fängslats, och kräver en öppen och rättvis process, samt att Eritrea ska tillåta EU:s representanter i Eritrea att besöka journalisterna och andra som fängslats.
Och, tja, det är väl ett halvdant svar. Fredsprocessen och situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea går ju inte att skilja ifrån varandra. Inte, som regimtrogna grupper hävdar, för att gränskonflikten mellan Etiopien och Eritrea ursäktar alla övergrepp mot mänskliga rättigheter, utan tvärtom: Gränskonflikten hålls vid liv av två maktfullkomliga gamla gerillakrigare i Asmara och Addis Abeba.
Bara i Eritrea har den obligatoriska värnplikten utökats på obestämd tid och hela tio procent av befolkningen hålls mobiliserad i armén, vilket är en viktig förklaring till presidentens närmast totala makt. Det är svårt att se hur konflikten skulle kunna lösas utan att de båda länderna öppnas och vidtar demokratiska reformer – och det borde EU kräva i sitt bistånd.
Tyvärr finns varken frågan (H-0315/04) eller svaret på nätet, i alla fall har inte jag lyckats hitta den på Europaparlamentets hemsida. Om man jämför framstår den svenska riksdagens webbplats som ett under av användarvänlighet.
