I Segerstedts anda
Från en stridbar göteborgsk publicist till en annan: Nu engagerar sig vänföreningen till stiftelsen Torgny Segerstedts minne för den svenske samvetsfången Dawit Isaak. I ett brev till Laila Freivalds frågar de vad regeringen gör för den fängslade göteborgaren.
Vänföreningen och den stiftelse den stöttar arbetar för att stärka demokrati och det fria ordet i den legendariske tidningsmannen Torgny Segerstedts anda. I brevet till utrikesministern förklarar ordförande Elisabet Litsmark-Nordenstam varför vänföreningen nu väljer att engagera sig för Dawit Isaak, som i mer än fyra år suttit fängslad utan rättegång i Eritrea:
”Det är svårt att inte gripas av det öde som drabbat journalisten Dawit Isaak, och det lidande som genom frihetsberövandet åsamkats honom och hans familj. Den eritreanska regeringens ingripande mot honom skedde på grund av att han hade modet och styrkan att stå upp och verka för demokratin.”
Vänföreningen uttalar sitt stöd för regeringens arbete för att få Dawit Isaak fri, men undrar också om regeringen verkligen gör allt som står i dess makt:
”Den nödvändiga sekretessen skapar emellertid ? med rätt eller orätt ? en oro för att allt inte görs som kan göras. […] Det är en allmänmänsklig erfarenhet att den som upplevs som påstridig och besvärlig ofta får sin vilja igenom. Det är av yttersta vikt att arbetet med att få Dawit Isaak frigiven oförtröttligt drivs vidare tills resultat uppnås.”
Precis. Och att vänföreningen till den ansedda stiftelsen ligger på Sveriges regering för att uppmärksamma Dawits öde är precis den sorts påstridighet som behövs.
Själva stiftelsen delar varje år ut Frihetspennan till en publicist som verkat i Torgny Segerstedts anda. Nu hoppas vi att den nästa gång ges till Dawit Isaak.
