Social kapitalism, tio år senare
Tio år senare hittar det sociala kapitalet till Polhemsplatsen,? tipsar Kalle apropå Anders Wettergrens krönika i dagens GP. Och vi kan bara hålla sucka och hålla med.
På en springnota i Italien, det sociala kapitalets förlovade land, kokar Wettergren en sedelärande soppa om hur viktigt det är att folk litar på varandra och regeringen:
”När människor litar på varandra, när jag kan utgå från att andra gör som jag, när vi förlitar oss på, att myndigheter behandlar oss lika, behövs mindre av kontroller. Det sociala kapitalet är ett smörjmedel i samhällsmaskineriet som befrämjar tillväxt och välfärd. Därför är det allvarigt att förtroendet för regeringen och riksdagen sjunker.”
Men precis som när det begav sig förutsätter socialt-kapital-ismen ett otäckt samhälle där alla känner alla, håller koll på sina grannar och inte släpper en jävla avvikare eller ensambowlare? över bron. Snacka om kontrollsamhälle! Jag får rysningar både av Wettergrens lita-på-överheten-konservatism och Robert Putnams, statsvetenskapens Dr. Phil, tokerier om att vi störtar samhället i fördärvet genom att pendla till jobbet och måste sjunga i kör för att demokratin ska fungera.
Känns det samhället? igen? Det är ju precis det DDR-Sverige vi tack och lov lämnade någon gång ungefär när det sociala kapitalet var hett på riktigt.
