Vita akademiker dansar inte
I går hamnade jag i ett lunchsamtal om plastbröst och dokusåpor, där vänsterpartisten och kristdemokraten enades i i sin förskräckelse över hur silikontuttarna förstör samhällsmoralen. Det bekräftar tesen i senaste Arena: att nymoralistisk vänster och värdekonservativ höger är samma andas barn.
Hårdast slår Magnus Lintons ledare mot de akademiska dystergökar som beklagar sig över ”medieålderns trivialisering” och det svällande populärkulturella hav som stavas ”såpa, terapi, homo, sex, dans, blogg”:
”Jag tror det är den kommunikativa revolutionen som skrämmer dem som inte dansar. När nån talar om ’individualiseringen’, ’bruset’ eller ’rummet där alla talar men inget blir sagt’ är det i själva verket uttryck för en frustration över att teve- och terapivågen lett till att ingen längre ser upp till en stiff akademiker som flyr så fort kroppar rör varandra.”
Den bet! Inte på mig (som både gillar popkultur och allt oftare dansar påtagligt nykter), men jag känner en och annan som förmodligen redan formulerat ett genmäle.

