Läs denna bok, käre Kurre:

http://www.ordfront.se/Bocker/HistoriaoKultur/gryningoverkalahari.aspx

Lova mig att du läser den? Du kommer att uppskatta den ngt enormt.

Kan tillägga några saker:

Omständighterna på en del sjukhus verkade ibland vara ganska dåliga, med brist på inte bara mediciner och utrustning.

Och angående handelsembargot verkade handeln med amerikanska varor via en andra hand vara relativt utbredd, trots att den var förbjuden.

Kändes överlag som att Kuba har en mycket stor potential på många områden. Hoppas innerligt att landet inom en snar framtid genomgår en rättvis demokratisering utan att USA får ett finger med i spelet.

Tack för dina spännande redogörelser från din resa till Kuba! Jag har själv många gånger funderat på att resa dit, men bestämt mig för att avstå; dels då jag inte vill bidra ekonomiskt till Castros blodsbesudlade regim, dels då jag vill visa min solidaritet med USA.

Jag tycker dock att du missar den allra viktigaste poängen: i Kuba garanteras inte de mest grundläggande rättigheterna – äganderätten och avtalsfriheten. Så länge dessa inte garanteras är det faktiskt ganska ointressant hur bra eller dåligt vården fungerar.

Bästa hälsningar,
Kurt G. Rantzén

Träffade du Oscar och Miriam?

Nu framstår det ju som att jag tycker att det faktum att all facklitteratur var marxistisk var något positivt, heh.

Talade med ca tio kubaner om systemet, 80-talet, specialperioden, dagsläget etc.

Sammanfattningsvis kan jag säga följande:

Under 80-talet verkade det som att kubanerna hade så att det räckte. Vården verkade ha fungerat utan större problem etc. Som en guide i Vinales sammanfattade det: ”Låt oss inte säga att landet var rikt, men lönen räckte och ville man kunde man spara en del av den.”

På nittiotalet var allt kaos, lönerna sänkta och det rådde brist på i princip allt.

I dagsläget räcker forfarande inte lönen för att leva ett någorlunda ok liv, men bättre blir det. Folk talade om högre löner etc.

Angående vården höll samtliga med om att den var bra. Det absolut sämsta omdömet den fick var av en anställd i en bokaffär som beskrev den som ”ganska bra”. En del utrustning är gammal eller trasig, och det råder brist på en del mediciner, men vården är gratis och kunanerna verkar överlag ge den ett gott omdöme.

Även den mest revolutionskritiske av alla de jag talade med – en fysioterapeut i Havanna – sade att vården var mycket bra, och utbildningen likaså.

Handelsembargot verkade vara ett stort problem, eftersom Kuba tvingas köpa många amerikanska varor från en extra mellanhand, och tvingas köpa dyrare varor från exempelvis Japan när det skulle vara billigare att köpa dem från USA etc.

Men som en juridikstuderande beskrev situationen: ”Vi får dock inte glömma att handelsembargot inte är det enda ekonomiska problemet. Vi har stora inre problem som måste lösas. Landets fulla potential tas inte tillvara och det håller många kubaner med mig om.”

För övrigt ett mkt vackert land med otroligt trevliga människor.

Jag var bland annat inne på José Martis nationalbibliotek. Där fanns rätt mycket skönlitteratur. Saramago, Marquez, Shakespear, Dostojevski etc. Kollade bara efter fem st.

Jag var dessutom i några bokaffärer. I bokaffärerna på flygplatserna fanns i princip enbart böker av Castro/Marx/Guevara etc. Men i bokhandlarna i Havanna fanns bland andra Mark Twain, Saramago, Pinter etc.

På biblioteket i Vinales hade de rätt myckte skönlitteratur, mest klassiker dock.

Men när det gäller facklitteratur så var det bara marxistisk sådan som gällde, givetvis.

Men givetvis var mycket åt helvete:

Förfallet i Havanna (även om upprustning är på g (med ekonomiskt stöd från UNESCO(??), vilket en del byggnadsställningar vittnar om). Otillräckliga löner och därmed prostitution etc. Ineffektivitet. Fick exempelvis intrycket av att landet kryllade av människor med helt onödiga arbetsuppgifter.

För att ta några exempel.

Kan åtminstone dra ut ett citat ur mailet här:

”Att det
skulle förekomma ngn politiskt betingade manipulering av hälsostatistik på
Kuba har jag aldrig sett ngt tecken på, eler löst någon annan trovärdig
kritik som ger skäl att misstänka detta. När det gäller tillgång till
mediciner och sjukvårdens kvalite så finns det däremot skäl att tro att kuba
inte alltid publicerar all statistik de har, pga att de emellanåt har stora
ekonomiska svårigheter att ha råd med all utrustning och material som
behövs. Men detta gäller för många länder och man ska inte blanda ihop
hälsostatistik och sjukvårdsstatistik.”