Järnvägsstationen slår flygplatsen

Copyriot surfar trådlöst och gratis på Götgatsbacken och myntar begreppet flygplatssamhälle. Vi lägger en användbar metafor till de övriga.

I oktober hade jag hade äran att undervisa på Karlstads universitet,1 ett campus som byggts helt enligt flygplatsmodellen: Tjugo minuter med buss från centrum, uppsmällt på en åker jämte ett miljonprogramsområde, där de olika delarna förbinds av ett svårnavigerat system av korridorer.

Inte heller finns där någon marknadsekonomi, för brickrestaurangen av bambatyp och ett par brickkaféer drivs alla av en och samma entreprenör. Ingenstans på hela campusområdet lär man kunna få tag på en riktig latte. Det är inte bara avtalet med universitetet som skyddar entreprenören från konkurrens, utan också läget, för en tänkbar konkurrent hittar ingen lokal inom gångavstånd — alla lokalerna ägs ju av universitetet, som redan valt sin entreprenör.2

Karlstads kommunpolitiker och köpmän gråter förmodligen krokodiltårar när de traskar nedför Vasagatan i Göteborg. Gamla göteborgare vittnar om att området var rätt dött på 1980-talet. Men under de senaste femton åren har gatan blivit en av de ådror som knyter samman det så kallade citycampusets olika delar: KTB, Handels, Samvetet och nu senast Pedagogen (inflyttat från en åker i Mölndal). På en höft skulle jag gissa att de dragit in minst femtontusen studenter och anställda rätt in i centrala stan, istället för att bussa ut dem på en åker varje dag som i Karlstad.3

Och vilket liv de ger upphov till. Visst finns här några brickbambor med automatkaffe också, men de drunknar i en uppsjö av caféer, restauranger, butiker och andra mötes- och marknadsplatser som universitet inte har behövt bekymra sig om att lägga ut på entreprenad.

Sånt här handlar ju nu inte bara om att vi ytliga akademiker vill ha schysta kaféer att hänga på för att demonstrera vårt nogsamt samlade kulturella kapital och inte gillar att köa för bambaslabb. Viktigare är förstås till exempel hur det offentliga rummet organiseras. Fransoserna såg i alla fall en alldeles särskild poäng i att bygga campusuniversitet à la flygplatsmodellen efter studentupproren 1968: Övervakningen blev ju så mycket enklare.

Och för att återknyta till gratissurfet på Götgatsbacken: Här går jag ner med min dator till valfritt kafé och snyltsurfar bekvämt och anonymt på någons öppna nät. KaU har trådlöst överallt, men bara för den som får inloggningsuppgifter från IT-avdelningen.

Noter

  1. Vilket i sig var en alltigenom trevlig upplevelse![]
  2. Problemet är alltså inte det som Naomi Klein gjorde en stor poäng av i sin numera bortglömda bok, för ett universitetsdrivet monopol fungerar likadant som ett universitetssanktionerat privat monopol. Jag tillbringade fyra sommarveckor på University of Essex, utslängt på en åker utanför Colchester, och det hade varit ett lyft för hela universitetet om de gräsliga universitetsdrivna kaféerna och restaurangerna lagts ut på entreprenad till Pizza Hut, vilket lär ha skett på en del amerikanska campus. Nej, poängen är att själva flygplatsmodellen inte öppnar för konkurrens.[]
  3. Så kanske motsatsen till flygplatsen är järnvägsstationen, som ju oftast ligger mitt i byn. Göteborgs central är faktiskt fortfarande, trots flygplatsifieringen på senare år, ett ställe där man kan träffas för en fika även när man inte ska med ett tåg, men ingen frisk människa skulle få för sig att ta flygbussen till Landvetter i onödan. Fast vid närmare eftertanke är det nog ingen fullträff som motmetafor.[]

5 thoughts on “Järnvägsstationen slår flygplatsen

  1. Syskonskap

    KAU-beskrivningen låter som en smärtsamt pricksäker beskrivning av Högskolan Kristianstad (med skillnaden att här inte ens finns en registrerad trådlös uppkoppling). Restaurangen (jodå, singularis) är stängd eftersom monopolisten har vägrat betala hyran. Det enda ljuset i tunneln är så klart det ideella initiativet, kåren har breddat sitt utbud till något som kan likna lunch i alla fall.

  2. Vänstra Stranden

    Hu då, flygplatsuniversitetet låter förfärligt. Finns det flygledartorn också? Järnvägen är väl en utmärkt metafor, den band verkligen samman människor på ett socialt intressant sätt. Den stimulerade tillväxten i de trakter där den drogs fram. Precis som trådlöst nät gör. (Finns numera även på själva tåget, jippie!) Stationen är tänkt som den central kring vilket verksamhet byggs upp (kolla in hur många samhällen som vuxit upp som svamapar ur jorden utefter järnvägarna) medan flygplatsens poäng är just att den skall isoleras från samhället i övrigt (t ex Torslandas utflytt till Landvetter).

  3. jimmy

    Jag pluggade på KaU när det begav sig, bor nu i Göteborg. Gillade det i och för sig, men kan till 100 % dela kritiken mot serveringsutbudet.
    KaU har varit en byggarbetsplats sedan seklets början. Tydligen har de nu smällt upp ett par twin towers i närheten av universitetet.

  4. Pingback: Kantinan och basaren | Mothugg

  5. Pingback: Staden som verktyg för uppror | Mothugg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *