Ullenhag trampar i fällan
Så gick Erik Ullenhag (fp) i Sverigedemokraternas fälla och på söndag traskar moderaternas partisekreterare Per Schlingmann samma väg. Min statsvetarekollega Carl Dahlström skrev klokt i GP nyligen om att ta debatten. Synd att ingen lyssnat.
De etablerade partierna håller på att formulera nya strategier för att hantera Sverigedemokraterna. Forskare och partistrateger har gett två rekommendationer: debattera med Sverigedemokraterna men stäng dem ute från makten. Men om politikerna från de etablerade partierna vill minimera Sverigedemokraternas inflytande bör de göra precis tvärt om.
Alltså: Sverigedemokraterna vinner varje debatt som etablerade partier tar med dem, hur slipad motdebattören än är. För debatten handlar inte om sakfrågan utan om problemformuleringsprivilegiet (som väl ungefär var Lars Ohlys poäng i P1 Morgon).
För det första är det oklart vad ”bemöta” innebär i praktiken, det kan mycket väl innebära att de etablerade parterna lägger snarlika förslag. För det andra vet vi från annan opinionsforskning att partier tjänar på att deras profilfrågor diskuteras offentligt. Givet vad vi vet om opinionsläget när det gäller invandrings- och invandrarpolitik i Sverige gynnar förmodligen en sådan debatt Sverigedemokraterna under alla omständigheter.
Och vidare: Erfarenheten från andra länder visar att där höger och vänster samarbetar för att stänga nationalpopulisterna ute, där växer de sig också starka.
Om politikerna inte vill göra Sverigedemokraterna den tjänsten är det bästa de kan göra att följa valresultatet, även när det betyder att Sverigedemokraterna får en vågmästarroll. Hur Sverigedemokraterna hanterar den rollen är omöjligt att veta, men den jämförande forskningen visar att alternativet är att bädda för en framgång för Sverigedemokraterna vid nästa val.
Således: Följ det populistiska receptet och ge folket vad folket förtjänar! Låt sverigedemokraterna ta politiskt ansvar, så får deras väljare se hur kul det är att vara styrda av ett populistiskt missnöjesparti med bara en fråga på dagordningen.
Å andra sidan: Vill man använda sverigedemokrat-hotet för egna politiska syften kan det förstås vara smart att göra tvärtom. Lars Leijonborg tog ju debatten 2002 mot Pia Kjaersgaard och Sten Andersson, som för att bädda för språkkravet i valrörelsen och folkpartiets eget fiske i grumliga väljarvatten. Men Ullenhag tillhör ju inte den falangen, så jag hoppas att det här är ett olycksfall i arbetet.
