Categories
diktatorer Diktaturkramar

Louis Michels olämpliga sällskap

Några av Afrikas värsta diktatorer stod på inbjudningslistan när europeiska liberaler bjöd in till seminarium i Dakar härom veckan. EU:s utvecklingskommissionär Louis Michel minglade med afrikanska rötägg som Meles Zenawi, premiärminister i Etiopien, och Chads president Idriss Déby.

Seminariet, som arrangerades av ALDE, den liberala partigruppen i Europaparlamentet, ägde rum i Dakar, Senegal, den 1–4 april 2007, under rubriken “Liberalism and Governance: the Social Liberal State”.

Den europeiska delegationen samlade högdjur som Louis Michel, EU-kommissionär för utveckling och bistånd och före detta liberal belgisk utrikesminister, och ALDE:s gruppledare Graham Watson.

Och den afrikanska uppställningen? Knappast Afrikas främsta liberaldemokrater:

  • Meles Zenawi, premiärminister i Etiopien, som på senare år har låtit skjuta ihjäl demonstranter och fängslat mängder av journalister och oppositionella. Och tja, låt säga att Meles’ Etiopien inte precis bidragit till fred och stabilitet på Afrikas horn.
  • Idriss Déby, kuppade 1990 till sig presidentmakten i Chad, världens mest korrupta land. Han har ändrat konstitutionen för att kunna sitta ännu en mandatperiod. Regeringens säkerhetstjänst begår grova övergrepp och regeringskritiska journalister buras in, skriver HRW. Dessutom är Chad fortfarande rejält insyltat i Darfur-konflikten.
  • Paul Kagame, Rwanda, stoppade förvisso ett folkmord. Men han har inte infört demokrati i Rwanda. Oppositionella trakasseras, pressfriheten är begränsad. Kagames beslut att invadera Kongo 1998 bidrog till att eskalera en konflikt som krävt minst fyra miljoner människors liv.

De är som kloner av varandra: Gamla militärer och gerillakämpar som stryper pressen, burar in oppositionen, försnillar biståndspengar och blandar sig in i regionala konflikter så fort tillfälle ges.

“It is time to approach Africa from a different viewpoint, and move from governance to a new era of dialogue”, kommenterar Johan van Hecke, MEP för belgiska VLD. Men det här perspektivet och den här dialogen känns bara alltför bekant.

5 replies on “Louis Michels olämpliga sällskap”

Hm, det är ju lite svårt att hitta några fina liberala demokrater som leder afrikanska länder. Kagame uppfattas nog i Rwanda och av de som arbetar där från andra länder som förhållandevis nära ett demokratiskt tänkesätt.

Sant, fast några finns det ju, som Senegals president Abdoulaye Wade (som förstås också deltog i mötet i Dakar) och Ghanas president John Kufuor. Och ville ALDE undvika att mingla med rötäggen finns det ju över hela Afrika liberala och demokratiska partier och oppositionsrörelser att stödja.

Håller med – stöd till liberal opposition borde vara demokratibiståndets viktigaste uppgift i Afrika.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *