Att skriva akademiska

Liber hade just vänligheten att skicka ett lärarex av Studentens skrivhandbok. På sidan 100 hittar jag författarnas exempel på ”den perfekta akademiska texten” och det räcker för att jag inte ska sätta boken i händerna på studenter.

”Syftet med detta examensarbete är att undersöka ett allmänt företags förutsättningar att sätta pris på sin egen miljöpåverkan. Men eftersom implementering av ett angreppssätt genomförs på Vattenfall Drefviken Värme AB, kommer rapporten delvis spegla de speciella miljöeffekter som är förknippade med dess aktiviteter. Drefviken Värme påverkar miljön i samband med utsläpp av luftföroreningar som NOx, SO2, partiklar och CO2 från själva värmeproduktionen. Dessutom uppstår viktig miljöpåverkan i samband med vägtrafik. Det är därför rimligt att främst studera hur miljökostnad för dessa utsläpp och för transporter kan kvantifieras, men ibland breddar jag perspektivet till att även omfatta annan typ av miljöpåverkan och andra typer av företag.”1

Skojar ni? Eller är texten tänkt som en övning för läsaren? Nog är det ett exempel — på standardsunkig akademisk svenska. Precis så borde studenter få lära sig att inte skriva.2

Över lag lider Studentens skrivhandbok av samma problem som så många andra skrivhandböcker: Att de råd som ges är antingen menlösa plattityder som ”håll dig till saken” och ”skriv inte svårare än du behöver” eller grammatisk regelexercis och förbud.3

Visst behöver många studenter lära sig att skriva ihop och syfta rätt, men även en text som följer Svenska skrivregler och inte börjar mening med och kan skada din hälsa allvarligt. Alltför många studenter har redan fått sin skrivglädje dödad efter att ha tvångsmatats med just sådan regelpennalism i skolan. Och hur hjälper de förnumstiga Yoda-visdomarna den som skriver onödigt svårt att förenkla sitt språk eller den som inte kan hålla sig till saken att fokusera? Inte alls.

Min egen favorithandbok i akademiskt skrivande är Joseph WilliamsStyle — Lessons in clarity and grace, som undviker både regelpennalism och meningslösa råd. Ja, egentligen ger Williams inte råd om hur man ska skriva, utan verktyg för att ställa diagnos, skriva om, revidera och förbättra. Dessutom bygger hans verktyg inte på språklig vidskepelse, utan på forskning i lingvistik och retorik om varför läsare uppfattar texter som de gör.

Men även om de flesta av Williams lektioner gäller lika väl på svenska, saknar jag en vettig handbok i hur man skriver bra och begriplig akademisk svenska, som skulle kunna göra det här jobbet mindre plågsamt. Studentens skrivhandbok fyller tyvärr inte den luckan (även om boken har en del andra poänger).

Noter

  1. Kristina Schött, Lars Melin, Hans Strand & Bodil Moberg: Studentens skrivhandbok, Liber 2007, ISBN 978-91-47-08459-3.[]
  2. Här ett förslag till hur den ”perfekta akademiska texten” kan förbättras:

    ”I detta examensarbete undersöker jag hur ett allmänt företag kan sätta pris på sin egen miljöpåverkan. Drefviken Värme påverkar miljön genom att släppa ut luftföroreningar som kväveoxider, svaveldioxid och partiklar samt koldioxid från själva värmeproduktionen. Dessutom påverkar företagets transporter miljön. Därför studerar jag främst hur företaget kan beräkna miljökostnaden för sina utsläpp och transporter, men ibland berör jag också andra slags miljöpåverkan och andra typer av företag.”

    Inte en perfekt akademisk text, men mer läsbar än det perfekta exemplet. Och därtill kortare. Nä, jag förstår inte heller vad ”implementering av ett angreppssätt genomförs” betyder. Dessutom innehåller meningen ett syftningsfel.[]

  3. Några råd är därtill felaktiga, till exempel att man bör använda denna, denne och dessa om man syftar på något annat än subjektet i föregående sats (s. 133), vilket inte alls gör syftningen tydligare.[]

21 thoughts on “Att skriva akademiska

  1. Martin

    Yoda? Den där lille filuren i Stjärnornas Krig?

    Ett generellt tips för att skriva begripligt är att definiera begrepp som kan vara obekanta för vissa läsare.

  2. Johan Post author

    @Martin: Jag började — ”Med begreppet Yoda-visdom avses i detta blogginlägg…” — men kom inte så mycket längre. Vi lämnar det som övning för läsaren.

  3. JFE

    Jag tror ju dock att var och en mår bäst av att bli vid sin läst.

    Akademikers skrivtips bör behandlas för vad det är, en övning i hur man använder citat- och fotnotsteknik, samt skriver korrekta litteraturlistor. (Jag förmodar att denna bok går att använda till det.)

    Vill man däremot lära sig skriva anständig svenska så är det bästa att läsa mycket bra prosa. Då får man in den språkkänsla som behövs. (Alla kan ju inte få gå i skola hos t ex ÅW.)

  4. Johan Post author

    @JFE: Mja, det är väl möjligen det man kan använda boken till.

    Men jag tycker det är trist att akademiskt skrivande reduceras till just en fråga om korrekta fotnoter. Bara för att en text är korrekt behöver den inte vara bra, läsbar eller föredömlig.

    Och även om det säkert hjälper tror jag inte att det räcker att läsa mycket bra prosa för att bli en bra skribent (många litteraturvetare skriver ju själva som krattor, till exempel).

    Vet inte vad du syftar på med lästen, men det finns ju faktiskt andra akademiker som forskar om hur man framför ett budskap på bästa sätt, både skriftligen och muntligen. Att bli vid sin läst borde betyda att vi samhällsvetare tar till oss deras kunskap om hur vi bäst kan presentera vår forskning istället för att kuckelura ihop våra egna amatörskrivråd (och då menar jag i allmänhet, inte Studentens skrivhandbok. Åtminstone en av bokens författare tycks dock vara språkvetare med läsbarhet som specialitet…)

  5. Martin

    Er… uttrycken ”framför ett budskap på bästa sätt” och ”hur vi bäst kan presentera vår forskning” låter mer som disseminering än som kommunikation mellan forskare. Vad gäller det förstnämnda brukar experter användas – åtminstone vid de universitet jag arbetat; medan forskarkolleger tenderar att vara så motiverade att begripa vad man skriver – åtminstone om man har något viktigt att säga – att stilistik blir av underordnad betydelse.

    Beträffande studenter är jag benägen att hålla med JFE: om de åtminstone kunde lära sig att hålla sig till reglerna och skriva grammatiskt korrekt skulle mycket vara vunnet; stilistisk bravur kan man däremot i mån av tid och intresse tillägna sig på fritiden.

  6. Johan Post author

    @Martin: Snickeliding-struntsnack. Jag köper inte att det skulle finnas en sådan skillnad mellan att skriva/tala för allmänhet och för kolleger. I båda fallen vill du övertyga med goda argument, vilket är svårare att göra om du inte presenterar dina argument på bästa sätt. Varför i all världen skulle du vilja nedprioritera att bli förstådd, vare sig din publik består av akademiker eller lekmän?

    När akademiker försöker gömma sig bakom den sorts elitism à la Luhmann du luftar — mina idéer är för viktiga för att framföras på ett begripligt sätt — tror jag att det i bästa fall beror på osäkerhet (många akademiker vet helt enkelt inte själva hur man skriver) och i värsta fall på att det dunkelt skrivna är dunkelt tänkt.

  7. vänstra stranden

    Språket är en samhällsvetares viktigaste arbetsredskap. Hur kan man hävda att det räcker att det är ”korrekt”? (Vad är ”korrekt språk”?) Naturligtvis är begreppsbildning ett av kulturvetenskapernas viktigaste bidrag – och det försigår i språket. Men det kanske räcker med att räkna rätt om man är matematiker? Eller att kunna stava om man är språkvetare?

  8. Martin

    @Johan: Tja, den avgörande prioriteringen borde vara att innehåll är viktigare än form men för övrigt gäller nog – ceteris paribus – att obegripligheten är värst för den obegriplige själv. Riktigt bra stilistiska råd borde för övrigt avråda från både guilt by association och psykologiseringar.

    @Västra Stranden: vad som ”räcker” är såklart en helt annan fråga.

  9. Martin

    @Johan: och som svar på din psykologisering, som uppenbarligen hade avsedd effekt, skulle jag försynt vilja inflika att jag producerade Cass Business Schools första och hittills enda manual för akademiskt skrivande. Det bevisar givetvis ingenting, men jag kan mejla över den om du vill.

  10. JFE

    @Johan: Vet inte vad du syftar på med lästen, men det finns ju faktiskt andra akademiker som forskar om hur man framför ett budskap på bästa sätt, både skriftligen och muntligen.

    Visst finns det en och annan akademiker som gör sånt. De skriver dock sällan handböcker i skrivkonst för studneter.

    För övrigt undrar jag om inte de 20 p i retorik som jag tillägnat mig snarare försämrade förmågan att skriva väl. Metaforer, retoriska figurer och upprepningar må fungera i tal. I text ser de oftast fåniga ut.

    Må gott.

  11. Johan Post author

    @JFE: ”Visst finns det en och annan akademiker som gör sånt. De skriver dock sällan handböcker i skrivkonst för studneter.”

    Men Williams gör alltså just det. Upptäckte just att han finns på svenska, Forskning och skrivande: Konsten att skriva enkelt och effektivt (med Wayne Booth & Gregory Colomb, Studentlitteratur [2004], som också hade vänligheten att skicka ett lärarexemplar). Återkommer eventuellt med en recension.

  12. Johan Post author

    @Martin: Jag har ju läst din akademiska och vet att den är högst läsbar. Men att läsbarhet skulle vara ett fritidsnöje håller jag inte med om. Jag tror inte heller att man ska mystifiera skrivkonsten, som om den vore en gudomlig insikt man når först när man tillryggalagt tillräckligt mycket stor litteratur, när vem som helst i själva verket kan förbättra sina texter med hjälp av en serie enkla verktyg.

    Hur som, en utmärkt bok som psykologiserar och sociologiserar akademiskt skrivande är Howard Beckers ”Writing for social scientists: How to start and finish your thesis, book or article” (summerad här). Om lingvisten Williams föreslår verktyg för att revidera texter har sociologen Becker många bra poänger om skrivprocessen, varför vi beter oss som vi gör när vi skriver akademiskt och varför vi är så rädda för att börja, för att revidera, för att avsluta och, inte minst, för att skriva begripligt.

    Har förlöst många intellektuella förstoppningar för mig.

  13. Gissur

    Martin: jag är överraskad över att du inte känner till Yoda sedan innan. Hela Berghs meningsbyggnad är ju inspirerad av honom (”Trött, jag är”; ”Forska, jag ska” etc etc.).

    Apropå bra texter om stil, inget slår William Strunks ”Elements of Style” – finns online här: http://www.bartleby.com/141/

  14. Jerry

    Jag kan tipsa om Strunk och Whites Elements of style. Den tycker jag är riktigt bra. Visserligen på engelska, men den har trots det (och sin ålder!) en stor relevans och många som författar akademiska texter skulle ha stor nytta av den.

  15. Jerry

    Oops. Pinsamt, läste inte kommentarerna innan jag postade min egen. Men se det som att skriften rekommenderats varmt från fler håll än ett!

  16. Pingback: Neo-leninistiska skrivråd | Mothugg

  17. Pingback: Konsten att revidera en vetenskaplig artikel | Mothugg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *