Att skriva akademiska
Liber hade just vänligheten att skicka ett lärarex av Studentens skrivhandbok. På sidan 100 hittar jag författarnas exempel på ”den perfekta akademiska texten” och det räcker för att jag inte ska sätta boken i händerna på studenter.
”Syftet med detta examensarbete är att undersöka ett allmänt företags förutsättningar att sätta pris på sin egen miljöpåverkan. Men eftersom implementering av ett angreppssätt genomförs på Vattenfall Drefviken Värme AB, kommer rapporten delvis spegla de speciella miljöeffekter som är förknippade med dess aktiviteter. Drefviken Värme påverkar miljön i samband med utsläpp av luftföroreningar som NOx, SO2, partiklar och CO2 från själva värmeproduktionen. Dessutom uppstår viktig miljöpåverkan i samband med vägtrafik. Det är därför rimligt att främst studera hur miljökostnad för dessa utsläpp och för transporter kan kvantifieras, men ibland breddar jag perspektivet till att även omfatta annan typ av miljöpåverkan och andra typer av företag.”1
Skojar ni? Eller är texten tänkt som en övning för läsaren? Nog är det ett exempel — på standardsunkig akademisk svenska. Precis så borde studenter få lära sig att inte skriva.2
Över lag lider Studentens skrivhandbok av samma problem som så många andra skrivhandböcker: Att de råd som ges är antingen menlösa plattityder som ”håll dig till saken” och ”skriv inte svårare än du behöver” eller grammatisk regelexercis och förbud.3
Visst behöver många studenter lära sig att skriva ihop och syfta rätt, men även en text som följer Svenska skrivregler och inte börjar mening med och kan skada din hälsa allvarligt. Alltför många studenter har redan fått sin skrivglädje dödad efter att ha tvångsmatats med just sådan regelpennalism i skolan. Och hur hjälper de förnumstiga Yoda-visdomarna den som skriver onödigt svårt att förenkla sitt språk eller den som inte kan hålla sig till saken att fokusera? Inte alls.
Min egen favorithandbok i akademiskt skrivande är Joseph Williams’ Style — Lessons in clarity and grace, som undviker både regelpennalism och meningslösa råd. Ja, egentligen ger Williams inte råd om hur man ska skriva, utan verktyg för att ställa diagnos, skriva om, revidera och förbättra. Dessutom bygger hans verktyg inte på språklig vidskepelse, utan på forskning i lingvistik och retorik om varför läsare uppfattar texter som de gör.
Men även om de flesta av Williams lektioner gäller lika väl på svenska, saknar jag en vettig handbok i hur man skriver bra och begriplig akademisk svenska, som skulle kunna göra det här jobbet mindre plågsamt. Studentens skrivhandbok fyller tyvärr inte den luckan (även om boken har en del andra poänger).
Noter
- Kristina Schött, Lars Melin, Hans Strand & Bodil Moberg: Studentens skrivhandbok, Liber 2007, ISBN 978-91-47-08459-3.[⇑]
- Här ett förslag till hur den ”perfekta akademiska texten” kan förbättras:
”I detta examensarbete undersöker jag hur ett allmänt företag kan sätta pris på sin egen miljöpåverkan. Drefviken Värme påverkar miljön genom att släppa ut luftföroreningar som kväveoxider, svaveldioxid och partiklar samt koldioxid från själva värmeproduktionen. Dessutom påverkar företagets transporter miljön. Därför studerar jag främst hur företaget kan beräkna miljökostnaden för sina utsläpp och transporter, men ibland berör jag också andra slags miljöpåverkan och andra typer av företag.”
Inte en perfekt akademisk text, men mer läsbar än det perfekta exemplet. Och därtill kortare. Nä, jag förstår inte heller vad ”implementering av ett angreppssätt genomförs” betyder. Dessutom innehåller meningen ett syftningsfel.[⇑]
- Några råd är därtill felaktiga, till exempel att man bör använda denna, denne och dessa om man syftar på något annat än subjektet i föregående sats (s. 133), vilket inte alls gör syftningen tydligare.[⇑]
