Categories
Göteborg Politik

Morgontidningen är en fluga

Äntligen har jag gjort något åt den ständigt växande högen med pappersskräp i hallen: Jag har slutat att prenumerera på GP.

Och mina skäl är helt och hållet praktiska. Det har alltså inte med lokalblaskans ibland tveksamma publicistiska heder att göra, dess hovsamma inställning till de lokala makthavarna eller den gubborgerliga ledarsidan (som dock ryckt upp sig på sistone genom bra rekryteringar).

Eller med innehållet, för den delen. Visst innehåller den en massa skräp. Massmedier tvingas skjuta hagelskurar i hopp om att åtminstone något korn träffar varje viktigare läsargrupp. Och dag efter dag erbjuder GP:s så kallade utlandsredaktion ett par uppslag skamlöst rirajtade artiklar jag hellre läser direkt i New York Times. Men GP gör också fullständigt oumbärlig nyhetsbevakning om man bor i Sveriges framstjärt.

Nä, jag förstår bara inte längre poängen med att betala drygt sex kronor om dagen för att få gårdagens nyheter hemburna på papper, när jag redan har läst dem på nätet i går. Och dessutom gratis.

Chris Anderson sa något liknande i sista Sex:

“Jag tror att dagstidningarna kommer att få det svårare. Dagstidningar har korta texter, ointressant design, man får trycksvärta på fingrarna, det är samma nyheter som du redan har läst online, fast arton timmar senare. Och de fladdrar i väg när det blåser.” ((Jag har faktiskt plöjt igenom The Long Tail, även om det nog hade räckt med baksidestexten, eller till och med framsidestexten: “The new economics of culture and commerce. The long tail. Why the future of business is selling less of more.” Resten av boken säljer mer av det där lilla.))

Och vill jag ha pappersskräp med trycksvärta som fladdrar i vinden finns det tre sorter att välja på, alla lika gratis, nere på Chapmans torg.

I fildelningsdebatten har det sagts flera gånger: Musikindustrin lever och frodas, medan idén att sälja musik förpackad på plastbitar har gjort sitt. På samma sätt lever och frodas nyhetsindustrin, samtidigt som vi närmar oss den bortre parentesen för den affärsmodell som går ut på att mot prenumerationsavgifter massdistribuera nyheter tryckta på papper till folks hallmattor varje morgon. Morgontidningen är en fluga som haft sin sommar.

Inget ont om det tingliga värdet av enskilda kulturföremål, även om just tidningars värde alltid har varit förgängligt. Det är inte samma sak att ligga på soffan på lördagmorgnar med datorn på magen. Som Cory Doctorow påpekar kommer den en gång så hajpade e-boken aldrig att ens konkurrera med pappersboken (de kompletterar däremot varandra utmärkt).

Vi gillar att läsa texter på datorer, men inte romaner, helt enkelt för att datorer är förföriska små djur som vill att vi leker med dem:

“practically everything I do on the computer entertains the hell out of me. It’s nearly all text-based, too. Basically, what I do on the computer is pleasure-reading. But it’s a fundamentally more scattered, splintered kind of pleasure. Computers have their own cognitive style, and it’s not much like the cognitive style invented with the first modern novel (one sec, let me google that and confirm it), Don Quixote, some 400 years ago.

The novel is an invention, one that was engendered by technological changes in information display, reproduction, and distribution. The cognitive style of the novel is different from the cognitive style of the legend. The cognitive style of the computer is different from the cognitive style of the novel.” ((Fast jag läste Doctorows Someone comes to town, someone leaves to town på skärm (när jag nyligen satt hemma med två brutna armar i mitella, just då gjorde det mer ont att hålla i en pappersbok än att bläddra med musplattan). Som levande bevis på sin tes släpper Doctorow alla sina böcker under CC-licens på nätet. Mer om det hos Palle K.))

På samma sätt passar inte helgläsningens fördjupande kommentarer och flersidiga reportage på skärm. Datorn är för dampig för den genren. Synd att Svenskan inte erbjuder helgprenumeration här i stan.

5 replies on “Morgontidningen är en fluga”

Känner igen mej i “på helgen vill man allt ha papperstidning” ja, och man undrar om det tryckta ordet kommer att avgränsas till å ena sidan billiga eller gratis pappersblad för snabb konsumtion utdelade på stan och å andra sidan mer exklusiva magazin att ha på kaffebordet medan dagstidningen läses/avlyssnas/tv sänds på webben.

Hm, jag tänker bättre när jag kan “titta” på texten på papper. Det blir en multimediaupplevelse att hålla i tidningen, höra prasslet, se bokstäverna och ibland läsa högt för livskamraten.

Dessutom: svårt med en laptop i sängen – kaffet riskerar att förstöra tankgentbordet./VS

Att bara lägga ut alla texter så fort de blir klara och hoppas att man klarar ekonomin med annonsering och internet-trafiken tror ju inte ens Aftonbladet på längre, som börjat ta betalt för en del material.

En lösning som jag tror på (idag, imorgon kan det vara nåt annat) är att tidningar gör en “Metro-version” av sitt material som är gratis. Unika reportage, avslöjanden som man vet att man är ensam om, fördjupande material får man i papperstidningen. Som prenumerant kan man köpa till digitala tilläggstjänster som tex PDF-tidning, eller textarkiv.

Lustigt, jag slutade själv att prenumerera på DN för några månader sedan. Men jag gjorde det av kvalitetsskäl, DN är för ivriga med att tillfredsställa majoriteten vilket leder till förenklingar, spridande av fördomar och rena lögner. Efter att tidigare ha trott motsatsen tror jag numera att man blir dummare av att ha en morgontidning som kommer hem till en varje dag.

@Kalle: Eller så skulle man kunna säga: Att ta betalt för texter på webben tror ju inte ens NYTimes på längre. Är det ö h t någon som betalar för att se Aftonbladet Plus rirajts av kändisskvaller man kan läsa direkt på Perezhilton.com eller hundra bästa gratisprogrammen som AB rippat från första bästa blogg? Stackars satar, i så fall. Någon borde lära dem att använda internet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *