Släpp klienterne loss
Till utmärkelsen årets nyspråklighet nominerar vi Kriminalvården, som inte längre burar in ”fångar” eller ”intagna”, utan ”klienter”. Att sitta inne verkar riktigt mysigt.
Klient- och anhöriginformation
Välkommen till Kriminalvårdens information som är gjord för dig som ska sitta i fängelse. Informationen är också för dig som har en anhörig eller en nära vän i fängelse.
Över lag är klientinformationen ett skolboksexempel i paradiastoliska ombeskrivningar:
”Vid inskrivningen får du alla kläder du behöver under tiden i anstalt. [...] Vissa privata tillhörigheter kan Kriminalvården förvara åt dig under tiden i fängelse, men på många anstalter är förrådsutrymmet mycket begränsat.”
…informerar Kriminalvården och får fängelsevistelsen att låta som en bekväm spahelg, när Kriminalvården i själva verket inte tillåter fångar — förlåt, klienter — att använda privata kläder och konfiskerar deras privata tillhörigheter.
Men Kriminalvårdens copywriters kan nog fila lite mer på språket. För låter inte ”klient” lite formellt och stelt?1
Ordet för tankarna till ett paternalistiskt beroendeförhållande (klient och patron) eller rentav till advokater och därmed till otäck rättskipning, domar, straff och allt det där som fängelserna, förlåt, Kriminalvården inte längre ägnar sig åt. ”Kriminalvårdtagare” kanske? Eller ”brukare”? (Tipstack till GDO.)
Noter
- Nationalencyklopedin: klient, (ytterst av lat. cli´ens, genitiv clie´ntis, ’skyddsling’ m.m., troligen samhörigt med cli´no ’luta’) i modernt språkbruk person med en relation som kund, patient, rättssökande eller på annat sätt hjälpberoende, ofta till en fackman.[⇑]
