Categories
Forsk Statsveteri

Den akademiska bastuklubben börjar blogga

Sent omsider börjar allt fler svenska samhällsvetare att blogga. Bland de senaste tillskotten hittar vi gruppbloggen Ekonomistas och statsvetaren Björn Johnson. Men var är brudarna?

Dr Bergh utmanade bloggande statsvetare och ekonomer på deathmatch och man får nog säga att den slutade i jämnt skägg. Skägg är nämligen just vad som utmärker svenska akademikerbloggar, om man får tro tipsen hos Bergh. Om vi räknar bort dem som bloggar under skyddsskägg ser listan ut så här:

En kvinna på 18 män, Bergh och jag medräknade. För att travestera ett gammalt djungelordspråk: Det finns fler personer som heter Niklas än det finns kvinnor bland bloggande nationalekonomer.

Och det såg likadant ut när jag i höstas efterlyste svenska humsambloggar. Vi pusslade ihop en lista som förutom några av de redan nämnda statsvetarna och nationalekonomerna innehöll ytterligare nio grabbar och två tjejer:

I oktober 2006 gjorde Sara Kjellberg ((Kjellberg forskar för övrigt just om “how the increased access to scholarly information in electronic form will influence scholarly communication, especially regarding free access through different Open Access initiatives and the use of more open communication channels as weblogs.”)) en lista över svenska akademikerbloggar i alla möjliga discipliner, som Mathias Klang byggde på. Förutom de redan nämnda hittar jag där drygt 15 män och elva kvinnor, som något väger upp mansdominansen. ((Jag orkade dock inte räkna namn och kön på SLU:s gruppblogg.))

Med en jämrans massa förbehåll för det snöbolliga urvalet av luddigt definierade bloggande svenska akademiker ((Doktorander och/eller disputerade? På svenska eller också på utrikiska? Bara på institutioner i Sverige eller även i utlandet? Forskare i akademin eller även i den riktiga världen? Som bloggar om sin egen och andras forskning eller om vad som helst? Räknas Stig-Björn Ljunggren? Und so weiter und so fort.)) kan vi alltså konstatera att den svenska akademiska bloggosfären är något av en herrbastu. I runda slängar går det tre manliga akademikerbloggare på varje kvinnlig. Och det väcker tre intressanta frågor:

  1. Stämmer det? Vi har garanterat missat en hel del forskarbloggar. Och nystar man i ett manligt nätverk förvånar det inte att det mest dyker upp män. Kanske finns det motsvarande bloggnätverk av kvinnliga akademiker som dunkar varandras ryggar?
  2. Spelar det någon roll? Folk som bloggar vill förstås gärna tro att bloggarna är viktiga på alla möjliga sätt, från ett intellektuellt samtal i andra former till shameless self-promotion. Bloggar bygger nätverk som hjälper en att hålla koll på kollegerna, ämnet, branschen. I så fall torde ju kvinnorna ha något att förlora på att inte synas i bloggvärlden. Närvarons politik, herrbastun och allt det där. Men vi kanske bedrar oss?
  3. Vad beror det på? I Media Culpas senaste undersökning av svenska bloggare och bloggläsare dominerar unga kvinnor, även om kvinnor och män har förutsägbart stereotypa bloggintressen. Via Jill Walker, som med sin norska bas inte kan förstärka det svenska damlaget, ser jag att 12–17-åriga flickor tydligen ligger steget före pojkar i samma ålder på att skapa webbinnehåll. Det kanske är som alltid med jämställdheten: Det löser sig självmant med nästa generation.

Jag lämnar fri fart för allsköns spekulationer, förklaringar och fördomar. Kommentera!

44 replies on “Den akademiska bastuklubben börjar blogga”

lite av sin lyster när det visar sig gälla tjejer mellan 16-26 som bloggar om mode och dessutom är mer eller mindre köpta av konsumtionsindustrin. Inom ämnen som samhälle, vetenskap och politik ska det tydligen finnas en tydlig manlig dominans.Mothuggskrev för ett tag sedan ett intressant inlägg om “den akademiska bastuklubbens bloggande”. Heja Världen hakade på med egna insikter och Evelina Wahlqvist har skrivit ett tänkvärt inlägg om detta utifrån sina egna erfarenheter att penetrera

att jag hade mycket att göra, sedan var det för att jag varit bortrest utan tillgång till dator. Under tiden har det pågått en diskussion om gubbslemmet i bloggosfären. Jag inleder med en resumé. Det hela tog sin början med att Mothugg-Johankonstateradeatt samlingen svenska akademikerbloggare är en bastuklubb (består främst av män). Han ställde tre relevanta frågor. Stämmer det? Spelar det någon roll? Vad beror det på? Personligen läser och uppskattar jag främst bloggar i

blivit den självutnämnda taggen för en diskussion som under en tid nu pågått hos min favvo-klick bland gubbslem – men icke desto mindre gubbslem för det. Johan Karlsson gjorde klokt i att på sin blogg Mothugg lyfta iakttagelsen om att landetsbloggande akademiker är en bastuklubbdominerad av män. Christopher Kullenberg och Karl Palmås hakade på i självgranskningen vilket resulterat i illustration och animation av deras eget bidrag till den bloggande akademiska bastuklubbens gubbslemmeri. Att kartlägga strukturen och

Frågan är hur gubbslem egentligen bildas och varför det är just gubbar som bildar slem och inte tanter. Än intressantare blir diskussionen av att det är individer i själva slemmet som undersöker sitt eget slembildande. Det började med attbloggen Mothugg uppmärksammade

av hans (manliga) kompisars bloggar under 460 dagar. (Nej, det är inte bara manliga bloggare som länkar till varandra, men tendensen är tydlig.) “Mappa-mitt-gubbslem”-projektet var en spin-off från en bloggpost av Johan Karlsson på Mothugg – “Den akademiska bastuklubben börjar blogga” där svenska bloggande samhällsvetare och/eller akademiker listades (däribland er egen Nils Gustafsson). Många män, få kvinnor. Diskussionen i kommentarfältet, om varför det ser ut så, är spännande och lärorik.

Johan Karlsson of Mothugg has been travelling the Swedish academic blogosphere andnoted a distinct lack of women in the band- or in his words: The beards have it. So where are the women? (or in Swedish: Du, var e’ brudarna?) Is is a generational phenomenon – among teenage bloggers, girls outnumber boys even though the chosen themes

Mitt skägg är visserligen ganska ojämnt, men det är en intressant betraktelse. Dessutom är uttrycket “jämnt skägg” något som ni statsvetare brukar använda för att beskriva stapeldiagram som är lika höga ;)

Det är svårt att värdera den så kallade bloggosfärens reella maktstrukturer, men det är ju tydligt att det inte är en slump hur fördelningen ser ut. Att det dessutom handlar om offentligheten och en potentiell agenda-setter (vilket iofs. är svårt att mäta) så blir det dock allvarligt. Bloggar länkar till andra bloggar, och om jag ser till vilka jag länkar till är nästan samtliga till manliga författare (flerförfattarbloggar borträknade). Jag tror att vi har förklaringen där!

På fråga 1 svarar jag “vet ej”, tycker populationen är vagt definierad och menar att det enda rimliga urvalskriteriet är om bloggaren ifråga bloggar på svenska.

På fråga 2 svarar jag bestämt “ja”. Då en betydande del av de bloggande akademikerna är doktorander, torde övervikten av bloggande män få till följd att kvinnor i genomsnitt blir snabbare färdiga med sina avhandlingar och därmed får en tidigare start i karriären än män (förlåt, jag kan inte släppa den osvenska föreställningen att den akademiska karriären faktiskt börjar när man disputerat).

3. Jag minns från mitt engagemang i det en gång liberala ungdomsförbundet att det gjorde enorm skillnad på könsfördelningen om debatterna var utformade med talarstol eller om man istället satt i ring och höll varandra i handen. Bloggen är uppenbarligen ett slags virtuell talarstol som tycks passa män bättre.

…eller så kan man spinna vidare på punkt 2 ovan och spekulera i om kvinnor är mer disciplinerade än män att ägna sig åt det de faktiskt förväntas göra på arbetstid.

Martin: Jag tro att du har fel. Att göra karriär inom akademin är lika nätverksberoende som i övriga näringslivet. Vem orkar läsa en avhandling nuförtiden? Här gäller det att hitta andra skägg som fixar in dig på nästa undervisningstillfälle eller som ber dig skriva viktiga artiklar.

Sen håller jag inte med om “förväntas göra”. En blogg faller till viss del under tredje uppdraget, med skillnaden att den är mera interaktiv. Jag använder den för att dela med mig med allt jag skriver på “arbetstid”.

Oj, det var inte meningen att trampa på några ömma tår. Frågan är bara: hittar man de akademiska nätverken i bloggosfären? De riktigt stora bloggar oftast inte. Jag vill gärna tro att ett par hyfsade publikationer väger tyngre än en nog så livaktig blogg.

Jag håller bara devlis med dig beträffande vad forskare “förväntas göra”. Vad som torde stå klart är att en doktorand förväntas skriva en avhandling som visar att de är kompetenta forskare. När denna sedan är klar kan man naturligtvis med liv och lust ge sig in i samhällsdebatten med den auktoritet som doktorstiteln för med sig.

För att inte bror min ska bli sur är det nog bäst att jag påpekar att det naturligtvis är trevligt med bloggande doktorander också, vilket hans blogg är ett alldeles utmärkt exempel på. Men vill man, vilket dina ord om det “tredje uppdraget” antyder, luta sig mot sin auktoritet som forskare är det nog bäst att man har det akademiska körkortet i fickan först.

Martin: hur svenskt är detta fenomen med att de riktigt stora inte bloggar? På andra byggen är det ju inte alls ovanligt att de stora killarna härjar i bloggosfären…

http://rodrik.typepad.com (Dani Rodrik)

http://politicstheoryphotography.com (James Johnson, om än s k u m blogg)

http://www.becker-posner-blog.com/index.html (Gary Becker och Richard Posner)

http://gregmankiw.blogspot.com/ (Greg Mankiw)

… men hey, alla är väl inte att betrakta som “stora”, och dessutom (notera, enbart skägg!) är de kanske undantaget som bekräftar regeln. Och inga lustifikationer om att jag jämför de svenska skäggen (eller mig själv för den delen) med dessa personer – ville bara visa på att din tes (kanske) inte håller internationellt (även om den gör den för det svenska sammanhanget).

Jag har fått förklarat för mig att mina reflexioner ovan kan framstå som lite arroganta, samt att jag har en snäv syn på bloggen som arbetsredskap. Det ligger kanske en del i den kritiken.

“I wish wish everyone, friend or foe, well and that is that, the end.”, som Blair förmodligen skulle ha sagt.

Själv lade jag för övrigt ned bloggandet strax efter disputationen. Det hanns liksom inte längre med. Numera bloggar jag bara när det finns chans att fälla ministrar.

Som tidigare redaktör för Ekonomisk Debatt kan jag konstatera att samma fenomen gällde där: det var otroligt svårt att få kvinnliga nationalekonomer att skriva populärt för en bredare offentlighet. Kanske har det att göra med ett mindre behov av primitiv bekräftelse. Eller så är kvinnor i snitt smartare än män och inser att det är korkat att satsa på tredje uppgiften om man vill göra akademisk karriär. Hur som helst – det är inget bloggspecifikt fenomen.

Gå till Speaker’s Corner i London och ni kan studera samma fenomen. Jag har aldrig sett en kvinna ta till orda där (vilket om man ser till de budskap som de manliga talarna har gjort kanske är en merit).

Fast det är inte korkat att blogga! Jag har via bloggar kommit i kontakt med och lärt känna akademiker jag annars inte skulle känt till. Jag får idéer, och testar idéer (och avskriver idéer till och med…).

Som en ren bieffekt blir jag lite, lite kändare, vilket även om det inte ses som ett egenvärde knappast torde missgynna karriären.

Karriären har väl förvisso heller inget egenvärde, det som räknas är att ha kul. Blogga, och läsa bloggar, är kul. I mitt fall har det ersatt TV och i viss mån dataspel. Allt har en alternativkostnad, men jag är nöjd med mitt val.

Har inte mycket till skägg att skryta med men försöker ändå..

Om det är “primitiv bekräftelse” man är ute efter, finns det nog andra, betydligt enklare sätt för kvinnor att få det på än genom att blogga. Tyvärr.

Det var ganska länge sedan som Goethe klagade över “Dillettantism der Weiber und Frauenzimmerlichkeiten” när dessa skrev litterära texter, men jag tror att en viss rädsla för att göra sig angripbar, skriva något som är dåligt underbyggt och ge sig ut på hal is sitter i. Kanske undviker man därför medier där man förväntas uppdatera hela tiden och inte kan garantera det underlag som gör att man känner sig säker på en traditionellt manlig arena (akademin). Jag avundas ibland männen i min omgivning deras orädsla för att skriva eller säga något som är dåligt underbyggt, “fel”, “dumt” etc., en orädsla som i värsta fall leder till ordbajsande och namedropping och i bästa fall till intressanta, provocerande, nytänkande texter.

Jag tror man bedrar sig om man rättfärdigar sitt bloggande med tredje uppgiften: Allmänheten är tämligen ointresserad av det akademikerbloggar skriver. Precis som katt-, mode- och politikbloggar läses akademikerbloggar av dem som skriver dem. (Hemuppgift för den sysslolöse: Gör en nätverksanalys på länkar och kommentarer i de bloggar som listas här.)

@Linda: Jag tror mer på din förklaring än på idén att kvinnor är upptagna med att meritera sig istället för att blogga. Dina värsta- och bästafall gäller ju f ö inte bara bloggsamtalet. Och i så fall spelar det ju roll: De akademiska samtalsformerna förändras, gamla tråkrutiner lever kvar.

@Bergh: F&F-bloggen har 13 män, 11 kvinnor, däribland statsvetaren Lena Wängnerud. F&F-bloggen tycks dock inte vara så livlig och över huvud taget inte särskilt bloggig, vilket gäller flera institutionella bloggar som tycks bygga just på något slags tredje uppgift-idé.

De kvinnliga bloggare som skriver om politik är mindre ofta samhällsvetare utan aktiva politiker. Det är i alla fall min erfarenhet, de flesta av dem har en akademisk utbildning i botten men bloggar utifrån sin politiska plattform. Kanske krävs det skäggväxt för att våga tro att man har något att säga bara för att man råkar fått en utbildning… :-) /VS

“Allmänheten är tämligen ointresserad av det akademikerbloggar skriver. Precis som katt-, mode- och politikbloggar läses akademikerbloggar av dem som skriver dem.”

Visst – men läses de *bara* eller ens *främst* av dem som skriver dem? Jag skulle säkert kunna räkna upp hela 10 pers som läser min blogg utan att själv blogga ;-)

@gissur: Linket til James Johnson var forkert – det skal være http://politicstheoryphotography.blogspot.com/ (og tak for hintet, iøvrigt)

Mht. bloggingen (blogningen? hvad hedder det mon på mit hjemlands sprog) vil jeg følge dr. Bergh: Gør det, fordi det er sjovere end at se på tv, og fordi øvelsen i at skrive en relativt kort note tvinger én til at tænke “hvad er egentlig kernen i dette?”

Men jeg noterer, at i hjemlandet vil man nu tage blogs (blogger?) så alvorligt, at universitetsansatte fremover skal registrere, hver gang de skriver en blogpost.

(For et typisk eksempel på akademikeres forsøg på at være morsomme, begynd her: http://professorvaelde.blogspot.com/2008/01/tagselvbord1.html og slut her: http://professorvaelde.blogspot.com/2008/01/tagselvbord15-nu-med-ekstra-megen.html )

Ledsen, gänget, men jag är dessvärre rätt pessimistisk på denna punkt.

Jag tror att den tragiska sanningen härrör ur det faktum att onlinevärlden inte alls är särskilt olik offlinevärlden – vilket för övrigt har konstaterats i denna klassiker inom studiet av nya media.

Vår generation är lika kass som tidigare generationer på att motverka att manliga bastuklubbar uppstår. Bloggvärlden reflekterar helt enkelt offlinevärldens grabbnätverk. Men, som Linda är inne på, denna utsorteringslogik kanske späs på ytterligare av det faktum att bloggformatet gärna blir lite grabb-hyperboliskt.

Min teori är för övrigt att orsaken till detta är att de som bryr sig om detta problem (vissa gör ju uppenbarligen inte det) är kvar i postiga text- och diskurs-besatta analyser av varför dessa manliga nätverk uppstår, men det är en annan historia..

@Bergh:

det är ute att skriva ‘is’ i sin statusrad – om man har någon som helst självaktning skiver man ‘becomes’, för att visa att man tänker post-post, alltså flödesontologiskt. ;-)

Upplyftande att stöta på dessa reflektioner!

Jag tror att det precis som vanligt handlar om att män fortfarande tar plats på ett ganska oreflekterat och självklart sätt, medan kvinnor fortsatt drar sig för beteenden som kan uppfattas som att man framhäver sig egen person. Eftersom omgivningen, trots att vi lever på 2000-talet, uppfattar det som olämpligt, och rent av lite stötande.

En hel del av det Academic Productivity säger om den professionella nyttan (inte meritvärdet, alltså) i sociala nätverk som Facebook och Linkedin gäller också det bredare sociala nätverk som bloggwebben utgör: “Social media are an important resource to develop maximal visibility, build connections and learn how to manipulate publicity for attention.” Samtidigt finns det förstås yrkesmässiga risker, vilket väl diskuterats en del i den amerikanska akademiska bloggvärlden. Se t ex Christine Hurt & Tung Yin, 2006: “Blogging while untenured and other extreme sports”, Washington University Law Review 84, 1235-1255.

@Gustav: Tror Rehn är med på Klangs lista, däremot inte Lee. Snubblade i dag över Micael Dahlén, som tydligen forskar om marknadsföring vid Handels i Sthlm och bloggar på Nextopia. Och så hade vi glömt Mark Klamberg, doktorand i folkrätt vid SU.

Än fler grabbar, alltså.

Jag har ju givetvis med nöje (och kanske visst missnöje) följt den här diskussionen. Så det är väl minst sagt på tiden att jag säger något. :)

Har klurat en del över två mkt olika bloggosfärer. Skulle skriva några rader idag – som blev till ganska många rader. Det hela sammanfattas med orden:

“vi bör tala om bloggosfärerna istället för bloggosfären. Vidare bör vi reflektera kring tjejstimmets påverkan på livsstil och konsumtion. Vi bör även fundera över blogg-gubbslemmets betydelse som maktfaktor och ny politisk arena. Vi behöver definitivt fundera över hur tjejstimmet respektive gubbslemmet båda verkar i riktning att (visserligen på ett nytt och uppdaterat vis) återförstärka och segmentera gamla könsroller.”

http://evelinawahlqvist.blogspot.com/2008/03/bloggosfrerna-om-gubbslem-tjejstim-och.html

[…] av Berghs skäggmätning mellan statsvetare och nationalekonomer skrev vi 2008 om hur den akademiska bloggvärlden liknade en bastuklubb. Kalle följde upp med sitt slemprojekt, som sedermera blev en bok. (Och som för att bekräfta […]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *