För att åter citera Doctorow (via Klang):

Books that you own can be loaned, re-sold and given away, and the ongoing health of the book trade and reading itself relies on this — how many of your favorite writers did you discover at a used bookstore, or when a friend passed you a copy of a book?

It’s funny that in the name of protecting ”intellectual property,” big media companies are willing to do such violence to the idea of real property — arguing that since everything we own, from our t-shirts to our cars to our ebooks, embody someone’s copyright, patent and trademark, that we’re basically just tenant farmers, living on the land of our gracious masters who’ve seen fit to give us a lease on our homes.”

Jag tror hantverkare sitter rätt säkert även i framtiden, åtminstone alla de som har musiken som sitt hantverk på ett konkret sätt. Däremot mellanhänderna vill ju ingen ha i sin nuvarande form.

Fans betalar hur mycket som helst för saker som har med artisten man verkligen gillar att göra. Det kommer aldrig vara något problem. Om det uppstår några oklarheter får vi väl införa någon sorts Fairtrade för musik. :)

Och parentetiskt, vad gäller MLE: Jag känner inte till detaljerna i fallet, du får gärna berätta mer. Men så länge MM inte ställde ut kopior av hennes verk har det ju inget med upphovsrätt att göra, utan just om de villkor för kulturproffs vi borde diskutera istället.

Å andra sidan har jag svårt att tänka mig att rektorn för Kungliga konsthögskolan lever på knäckebröd. Om om nu hon, som statsanställd konstnär, hyr ut sina tavlor (de konkreta, fysiska tingen) till reapris kanske hon ser det som en motsvarighet till vad andra akademiker kallar tredje uppgiften.

Erik

Det är i princip bara för kulturproffs av Liza Marklunds och Per Gessles rang som upphovsrätten innebär en födkrok. Det superstora flertalet betalar sina räkningar på alla möjliga andra sätt än med hjälp av royalties och Stimpengar. Och då är det de villkoren vi borde diskutera, istället för att tro att mer outsourcade polisiära befogenheter åt upphovsrättslobbyn löser problemen. Inte heller det är dock en särskilt ny tråd i debatten, men de politiska initiativen lyser med sin frånvaro, åtminstone från min horizont.

B. Tja, i jämförelse med Nordkorea är ju alla alternativ, även Kuba, rätt mysiga. (Å andra sidan: Det var ju du som en gång kom hem och trummade in hur man ser med nya, kritiska ögon på tendenser här hemma efter en demokratituristtripp i en totalitär stat. Jag tycker fortfarande att den poängen är asbra.)

Så jo, upphovsrätten innebär en omfattande inskränkning av yttrandefriheten — en som vi tills nyligen såg som fullständigt naturlig. För att ta ett gammalt uttjötat exempel: Om du sätter upp en teaterpjäs baserad på en roman skriven av en författare som varit död sedan 1941 kan förlaget som tjänar pengar på den döde upphovsmannens arbete ta hjälp av lagens långa arm för att tysta dig.

Hur kan det vara något annat än en bisarrt omfattande (i relation till det värde som ska skyddas) inskränkning av din yttrandefrihet? Därtill är den uppenbart oproportionerlig, för den döde upphovsmannen lider garanterat ingen skada… Hur kan man rättfärdiga det? Nä, visst är det tokigt?

Och för den som hotas med fängelse för att ha underlättat för människor att utbyta information med varandra tror jag inte det spelar så stor roll vilket slags regim som håller i batongen.

Erik, we will be nice to you. Come join the winning side!

Däremot fick alla, från chefen till cafébidrätet och kuratorn, betalt men inte konstnären. Samma sak gäller flera musiker jag känner som råkar ut för skivbolag som säger att de inte får så mkt betalt för skivan, men den är ju en möjlighet till marknadsföring för spelningar. Sedan kommer konsertarrangörerna och säger att de får några öl mat och lite skrammel för spelningen, men att de
istället ska vara glada för marknadsföringen som leder till fler sålda skivor. Detta gäller inte bara små band, absolut inte. Förhoppningen att artister ska börja spela mer eftersom skivorna inte säljer gäller nog än så länge mest Saxon, Kiss, Eagels, Iron maiden och alla andra pensionärer som spelar i Sthlm.

Min bild efter ngt år i kulturpolitiken är att denna styvmoderliga behandling av kulturarbetare från såväl offentliga som privata institutioner är det största problemet för att kulturarbetare ska få betalt. Kulturen ska tydligen vara gratis.

Det offentliga har självklart skyldighet att skapa förutsättningar för att det ska bli en fungerande marknad även inom kulturen och för att offentliga institutioner ska ge rimligt betalt. Men dessutom måste de off finansieringsmedlen gynna dem som är duktiga på att öka sina egna intäkter och inte straffa dem genom sänkta bidrag. Nåväl, hastiga tankar som kanske inte svara på din fråga. Tror egentligen inte att fildelardebatten är den viktigaste för de flesta kulturarbetarna i landet vad gäller förutsättningarna för deras lön för mödan.

Däremot tycker jag inte att upphovsrätten innebär ”omfattande” begränsning av yttrandefriheten. Iaf inte i jämförelse med den som verkligen är drabbade av omfattande inskränkningar av yttrandefriheten:

http://www.mothugg.se/category/dawit-eritrea/

http://www.mothugg.se/category/kuba/

http://www.mothugg.se/category/nordkorea/

Man ska vara försiktig med överorden ; )

Uppdatering 10/3 2008: Johan Karlsson återknyter till skråmetaforen……