Antiklimax mot FRA
Näe, det här funkar inte. Dagens demo mot FRA-lagen i Göteborg blev ett antiklimax.
Inte bara då för att demonstrationer alltid lockar fram knäppgökar och den professionella protestvänstern som kidnappar oss andra som nyttiga idioter.
Roligast den här gången: Elfteseptemberkonspiracisterna som fick plocka ned sin banderoll med texten ”9/11 was an inside job”. Vi tackar också Communist Workers’ Party of Iran för solidariteten. Och för den delen, den norrländske macholassen från Rättvisepartiet socialisterna som fick låna mikrofonen och förklarade att FRA-protesterna är gnistan till revolutionen. (Bäst: Lage Rahm (mp), som inte deltog i brandtalstävlingen utan istället talade om det vi kommit dit för: FRA-lagen.)
Men demonstrationen som aktionsform, som medium, känns så himlans gammeldags, vilket är extra märkligt som medelåldern förmodligen var två tredjedelar av min, men ungdomsförbunden har väl sina kanslier fulla av nedärvda banderoller, megafoner och brandtal som behöver vädras ibland.
Framför allt är det ett ironiskt antiklimax i just den här frågan: När den största internetska politiska mobilisering vi har sett hittills i Sverige ska ta fysisk form är det i form av… ett demonstrationståg.
Massmötet är ju sinnebilden för en-till-många-kommunikation. Bakom mikrofonen talarna. På torget åhörarna. Samma sak fast i större skala när tåget rör sig upp längs Avenyn och skanderar slagord inför de lördagsshoppande åskådarna. Att ömsom lyssna och ropa istället för att samtala. Halv duplex. Mer passivism än aktivism, mer 68-tänk än 99-tänk.1 Om mediet är budskapet vet jag inte riktigt vad vi ville säga i dag.
Jag trodde att vi inte jobbade så längre.2
Noter
- Kanske också mer Sparta än Aten, för att tala med Nadia Urbinati: ”In any event, directness does not mean that all speak. A ’direct’ presence does not entail a vocal presence. This was even more so in Sparta (which until the end of the eighteenth century was taken as the model of direct government and the good republic), where the physical presence of the citizens in the assembly meant essentially a passive standing and listening, and a final resolving (by shouting) without any direct articulation of either consent or dissent.”[⇑]
- Men för att vara konstruktiv: Skissade på roliga alternativ över en kaffe med Chris, Per och Art. Mer om det en annan gång hos Intensifier.[⇑]
Relaterade inlägg
Inga relaterade inlägg.

