Fler spindlar i Malmös maktnät
Varje kommun har sin starke man, sägs det. Men jag satt och lekte med Pajek och fick fram ett fint sociogram som vid en okulär besiktning visar att Göteborg och Malmö styrs på helt olika sätt.
Ledamöter och ersättare i Malmös kommunala bolag
Grafen visar ledamöter och ersättare i bolag som Malmö stad är huvudman för (den största molnpuffen är avfalls- och återvinningsbolaget Sysav som ägs av ett flertal kommuner i södra Skåne).1
Vad ska man då säga om det här? Malmös kommunala bolagsstyrelser utgör ett decentraliserat nätverk. Kopplingarna mellan bolagsstyrelserna är få, men några personer sitter i mer än en styrelse, som Emmanuel Morfiadakis (s, nod 26) och Håkan Fäldt (m, nod 3). De tyngsta politikerna lyser däremot med sin frånvaro. Ilmar Reepalu (s) sitter inte med i styrelsen för ett enda kommunalt bolag. Inte heller kommunstyrelsens förste vice ordförande Anja Sonesson (m).
Jämför vi med Göteborg sitter två spindlar i maktnätets mitt. Göran Johansson (s) och Jan Hallberg (m) har 21 respektive 18 kommunala förtroendeuppdrag. Förutom kommunfullmäktige och kommunstyrelsen sitter de i åtta styrelser tillsammans, däribland fyra kommunala bolagsstyrelser. I Kalles graf över styrelserna i Göteborgs kommunala bolag routas det mesta av makten genom dem.
Bra eller anus? Den demokratiska centralismen har sina fördelar. Politikernas ansvar för de kommunala bolagen tydliggörs, vilket förstås har sina poänger med tanke på att de kommunala bolagen har kommit att utgöra en allt viktigare del av den kommunala politiken. I egenskap av ledande politiker står makthavarna i bolagen också till svars inför väljarna i valen till kommunfullmäktige.
Likaså effektivitet, förstås: Det sägs att politiker i andra kommuner ser med avund på Göteborg, där beslutsvägarna är korta och där alla — röda som blå, politik som näringsliv — drar åt samma håll. För att travestera Kissinger: Om du vill ringa Göteborg behöver du inte leta efter telefonnumret.
Å andra sidan är det just det som är problemet: Rollerna blandas samman. Konsensuskulturen i Göteborg gör det dessutom svårt att utkräva ansvar, just eftersom Göran och Jan har fingrar i samma syltburkar. Du får rösta på vilket parti du vill, bara du väljer en kommunalbolagspamp. Ett centraliserat nätverk är mer sårbart och ökar riskerna för maktmissbruk och korruption.
I Malmö tycks däremot politikerna sprida stolarna under betydligt fler bakar. Får det också konsekvenser för den politik som förs? Tja, minns Bo01 — ett skolboksexempel i hur kommunal maktkoncentration korrumperar (Martins & Andreas rapport ”Den kompakta majoritetens bomässa” är fortfarande läsvärd). Och varför har de valt så olika styrmodeller? Här finns en hel del kul att gräva vidare i — tips om forskning på temat mottages tacksamt!
Noter
- Data har jag hämtat från Affärsdatas databas Företagsfakta för drygt ett år sedan. Här finns själva net-filen, här i csv-format.[⇑]
