Från Asmara till Bjästa
Dawits kolleger i Sverige

En annan som lyckats fly ur eritreanskt fängelse är Semere Kesete. Han var ordförande för studentkåren på universitetet i Asmara och fängslades när studenterna protesterade mot regeringens intrång i den akademiska friheten. Efter ett år i fängelse flydde han tillsammans med en av sina fångvaktare och tog sig sedan till Sverige. I boken Dawit och friheten (Silc förlag 2004) kan du läsa om hans dramatiska öde.

Dawit Isaak släpptes ur fängelset ett par dagar i november 2005. Varför han släpptes och varför han strax fängslades igen — därom kan vi bara spekulera. Men man ska komma i håg att Eritreas fängelser inte fungerar som fängelser i en rättsstat: Folk fängslas utan åtal, rättegång eller dom, på godtyckliga grunder och obestämd tid. Semere Kesetes fångvaktare har berättat i en intervju om hur godtyckligt fängelsesystemet fungerar, samma sak rapporterar andra fångvaktare som lyckats fly (att till och med fångvaktarna flyr säger en del om tillståndet i Eritrea).

Godtycket kanske är hela poängen: Fängelserna syftar inte till att straffa förbrytare för begågna brott, utan till att hålla befolkningen skräckslagen i vetskap om att de själva när som helst kan drabbas för vad som helst eller ingenting.

Vill du veta mer om Dawit Isaaks bakgrund rekommenderar jag boken Dawit och friheten, som Rickard Sjöberg och jag gav ut 2004. Du kan köpa den i handeln eller låna den på biblioteket. En kortare version av hans biografi finns på Dawitisaak.com.

För det andra: Att Dawit är journalist spelar förstås egentligen ingen roll när det gäller den oförrätt han utsatts för. Ingen människa ska behöva tillbringa åtta år i fängelse utan åtal, utan rättegång, utan kontakt med anhöriga eller advokat och utan att ha begått något annat brott än att ha utnyttjat sin rätt till yttrandefrihet.

Dl är alltså inte och har aldrig varit journalist så vad fan sysslar dessa ”journalister” med, de som själva kallar sig för journalister?

Vackra ord om yttrandefrihet men inte ett ord om politiska fångar här i västvärlden. Ernst Zundel, German Rudolf, David lrving and Fredrick Toben bara för att nämna några få politiska fångar som förföljs och sätts i fängelse på löpande band i hela västvärlden.

Dl handlar helt enkelt om att leta upp någon i Långtbortistan, kalla honom eller henne för ”journalist” så att B-”journalister” i väst kan leka yttrandefrihetskämpar.

Att Dl skulle vara journalist är skitprat från början till slut. Frågan är vad det hela egentligen handlar om.