Låt oss veta vad ni går för, EP-kandidater
Politik är att vilja, sägs det. Men också att kunna, naturligtvis. Så hur kompetenta är partiernas toppkandidater till Europaparlamentet? Inte helt lätt att avgöra när kandidaterna får presentera sig själva.
Vem ska man rösta på egentligen? Somliga har redan endorsat; jag går fortfarande i valet och kvalet.
Massmediernas bevakning ger inte den vägledning man skulle kunna önska. Som Henrik konstaterar:
”Medierna har heller inte lyckats lära sig bevaka och granska enskilda partikandidater trots att vi haft personval i fjorton år.
DN:s genomgång av toppkandidater, till exempel, handlar mer om mysiga personporträtt än om att nagelfara en kandidat som ber om folkets förtroende att bli dess representant i fem år framöver. DN tycker att kandidaternas fritidsintressen är intressantare än deras professionella kompetens.
Inte heller partierna ger en tillfredsställande varudeklaration av sina toppkandidater, åtminstone inte av deras officiella kampanjsidor att döma.1
Samtliga toppkandidater redovisar vad de vill göra i Europaparlamentet och i förekommande fall redovisar de sin politiska bana, även om vissa varken varit långa eller trogna i partiets tjänst.
Men så mycket mer berättar de inte om sig själva.
Vad som gör en bra EP-ledamot är förstås svårt att säga, och än svårare att koka ned till ett jämförbart mått. Men man torde i alla fall kunna jämföra huruvida partiernas toppkandidater ger sina väljare en chans att bedöma deras kvalifikationer genom att redovisa sina formella meriter, som utbildning, yrkeslivserfarenhet och språkkunskaper. Språkkunskaper är alltid viktiga, och särskilt för någon som kandiderar till Europaparlamentet, där förhandlingsskicklighet väger tyngre än partilojalitet.
Min enkla jämförelse av tio partiers toppkandidater kan alltså ge en kandidat maximalt tre poäng. Resultatet är beklämmande: Inga toppkandidater redovisar vilka språk de talar, och bara tre av tio redogör för både yrkes- och utbildningsbakgrund.
2 poäng
- Lena Ek, Centern, ”är jur kand och har arbetat som folkrättsjurist.” Detaljerad CV, men inget om språkkunskaper.
- Christian Engström, Piratpartiet, redovisar en detaljerad CV. Han har en examen i matematik och datalogi från Stockholms universitet och redogör för sin yrkesbana som programmerare och egenföretagare. Jag hittar inget om språkkunskaper.
- Gunnar Hökmark, Moderaterna, skriver en hel politisk självbiografi på sin sajt. Den som tar sig tid att läsa berättelsen om en Skånepågs uppväxt i skuggan av Kalla kriget får reda på att han har både civilekonom- och reservofficersexamen och att han har haft ett hederligt arbete innan politiken blev en heltidssyssla. Inget om språkkunskaper.
1 poäng
- Eva-Britt Svensson, Vänsterpartiet. ”Yrke: Kanslisekreterare”. Utbildning? Språkfärdigheter? Ingen information.
- Sven-Olof Sällström, Sverigedemokraterna, presenterar sig på partiets kampanjsajt som ”före detta officer och ICA-handlare, arbetar numera som butikschef på en rikstäckande detaljhandelskedja”. Ingen information om utbildning eller språkkunskaper.
- Sören Wibe, Junilistan: Presenterar sig som professor (av vilket man förstås kan sluta sig till både utbildningsnivå och yrkeslivserfarenhet). Inget om språkkunskaper.
0 poäng
- Ella Bohlin, Kristdemokraterna, ger ingen information om utbildning, yrkeslivserfarenheter eller språkkunskaper, men väl att hon alltid har läppglans i handväskan.
- Marit Paulsen, Folkpartiet: Ingen information på folkpartiets officiella kampanjsajt, som över huvud taget inte säger mycket om toppkandidaten. (Däremot redovisar partiet att hon ”har varit svetsare, jordbrukare, författare (till 23 böcker) och samhällsdebattör”, på en sida som inte tycks ha uppdaterats sedan Paulsens förra repa i Strasbourg.)
- Carl Schlyter, Miljöpartiet: Ingen information om utbildning, yrkeslivserfarenheter eller språkkunskaper, bortsett från att Schlyter berättar att han ”arbetat med människor på en soptipp i Brasilien”. (Går man in på hans officiella MEP-sida får man dock veta att han läst till kemiingenjör vid KTH.)
- Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, berättar ingenting om sina formella meriter: ”Om du vill veta mer om min person så rekommenderar jag läsning av två böcker. Eller tre.” (Fast på FI:s egen sida kan man läsa om Schymans långa politiska bana och att hon arbetat som socialarbetare i 20 år innan hon blev heltidspolitiker.)
- Marita Ulvskog, Socialdemokraterna: Ingen information. Ulvskog berättar dock att hon gillar rårakor med fläsk.
Ska man gå på vilken varudeklaration dessa kandidater lämnar till sina väljare — på sina egna officiella hemsidor — torde alltså alla utom Lena Ek, Gunnar Hökmark och Christian Engström diskvalificeras på förhand, eftersom de inte ger ens ett minimalt beslutsunderlag.
Nå, bygg gärna på med fler valbara kandidater i kommentarstråden. Skulle någon ta tre poäng?
Noter
- Naturligtvis kan man också använda andra källor — officiella MEP-sidor för de redan valda, Wikipedia, Makthavare.se — för att ta reda på information om kandidaterna, men poängen här är att se hur kandidaterna presenterar sig själva.[⇑]
