Att routa runt Mordac

Mordac, the Preventer of Information Services, har tagit över universiteten. Dags att resa motstånd.

Mordac

Ett hot mot den akademiska friheten.

Låt mig ge några exempel. De har viss verklighetsanknytning, men min poäng är inte att peka ut någon enskild institution, utan oroväckande tendenser i universiteten. Vi styrs av våra supportfunktioner, och genom sin strategiska position har IT-personalen kommit att bli ett allvarligt hot mot forskningens frihet.1

  • Två forskare ber att få ett webbserverutrymme för att kunna installera MediaWiki, som ett kollaborativt verktyg för att samla in data i ett forskningsprojekt. Universitet Ett säger nej: Ingenting får installeras på dess webbservrar, särskilt inte om det inte följer den grafiska profilen. Universitet Två säger: Vi har tillsatt en arbetsgrupp som ska utreda möjligheterna och behoven av att erbjuda forskargrupper den sorts tjänster ni efterfrågar.
  • På en institution där många jobbar duktigt med kvantitativa metoder tycker de upphandlade IT-konsulterna att det räcker gott med statistikprogrammen SPSS och SAS. Först efter ett veritabelt uppror får forskarna också tillgång till Stata. R? Dream on.
  • En fakultet sjösätter en nyare, finare, bättre webbplats. Jojo: I ett nafs leder inlänkar från hela vilda webben till 404 och en rad verktyg och dokument som forskare använder i sitt dagliga arbete är borta. Nej, de har inte försvunnit, påpekar webbansvariga, de går bara inte att hitta.
  • En forskare vill använda Zotero för att hantera sina referenser, för att samla in material från webben, för dela referenser med andra forskare. Vi erbjuder Internet Explorer och Endnote, svarar Mordac. Som om det vore ett fullgott alternativ.2

En nyspråklig eufemism att kalla detta IT-support.

Dilbert.com

Mikropolitiskt motstånd mot Mordacratin.

För universiteten är Mordacratin ett problem på flera sätt:

  1. Forskningsmiljön tappar competitive edge när forskare inte får använda de verktyg de behöver. Som om man skulle säga åt en snickare att hon bara får använda såg och hammare, men inte skruvmejsel och stämjärn. Naturligtvis skulle grejerna hon bygger bli sämre.
  2. Universiteten ha en skyldighet att göra informationen fortsatt tillgänglig även efter att ett projekt har avslutats.
  3. Betalningsviljan undergrävs: Universiteten beskattar forskarnas surt förvärvade forskningsmedel för att finansiera bland annat IT-tjänster. Någonstans går en gräns för hur mycket man kan höja OH-påslagen om forskarna inte får prisvärd service tillbaka.
  4. Mer principiellt nätpolitiskt kan man förstås också invända att tunna klienter och liknande lösningar förvandlar det lokala nätet till ett antinät; gör ett distribuerat nätverk, en world of ends, till en centralstyrd kommandostruktur i Mordacs händer.
Dilbert.com

Gör nätverket till ett antinät.

Nå, efter att ha kämpat emot drar jag lärdomen att det inte lönar sig att försöka förändra IT-systemen inifrån, nerifrån. IT-nissarna har fasta heltidstjänster för att göra livet surt för användarna.

Så istället tänker jag rösta med fötterna, routa runt Mordac och bygga upp en alternativ, personlig IT-infrastruktur anpassad efter mina behov. Det är inte så jobbigt som det låter:

  • En domän och ett webbhotell (som Mothugg) kostar inte mer än ett par uteluncher i drift per år. Med WordPress under huven får du tidernas kraftfullaste publiceringsverktyg fritt och gratis (ett årtionde bättre än vad ditt universitet erbjuder).
  • En bärbar eller stationär arbetsmaskin går att få från ett par tusen och uppåt, eller bortskänkt om man bara behöver en basal skriv- och surfmaskin. Installera Ubuntu, eller något annat operativsystem du gillar.
  • En alternativ/kompletterande lösning är förstås att skaffa sig ett USB-minne med Portable Apps – dina favoritprogram to go – eller en hel passande Linux-distro.
Dilbert.com

En arbetsmaskin kostar från ett par tusen.

Fördelarna är uppenbara: Jag kan använda de program jag behöver och får den arbetsmiljö jag vill ha. Jag kan också ta med mig den när jag byter arbetsplats eller arbetsgivare. Men framför allt köper jag mig sinnesfrid genom att för all framtid frigöra mig från Mordacs tvångströja.

Om fler gör som jag kan vi sakta men säkert urholka Mordacs makt och göra det uppenbart även för deras överordnade hur överflödig Mordac faktiskt är.

  1. Det gäller för övrigt i andra sorters organisationer också: En vän som jobbar nära den politiska makten i en större stad berättade att hän tar med sin privata bärbara till jobbet för att få något gjort, sedan IT-avdelningen förbjudit hän att använda de program hän behöver i sitt arbete. []
  2. Notera att det inte är en kostnadsfråga: De alternativ jag föredrar är gratis som i open source, medan universiteten betalar för sitelicenser för de proprietära skräpprogrammen. Bergh säger att de stora programvarubolagen köper Mordacs trohet genom att gödsla dem med freebies och gadgets. Kollegerna korruptionsforskarna borde vända blicken mot sin egen bakgård. []

7 thoughts on “Att routa runt Mordac

  1. Erik

    Sedan de sista dagarna i januari när vi fick en ny it-leverantör och nya datorer har jag haft 23 ärenden hos supporten, och då har det ändå varit helt förbjudet att ladda ned det minsta lilla program: inte delicious-knapparna, inte google-wave, inte xobni och självklart inte firefox eller något annat större program. Om man vill ha ett program som inte redan finns så kostar det 8000 pix för att vår it-leverantör ska packetera om det. Detta har inneburit att Sveriges dyraste it-upphandling någonsin, resulterat i en helt omodern miljö redan från första veckan. Det enda som är bättre är att skärmen är större.

  2. chrisk

    Kan bara instämma!

    Några fler tips:

    * Linux installerar sig numera på nästan allt. Om en IT-avdelning inte gillar det så kan man med all rätt argumentera för att ingen forskning blir gjord på en nedlåst tunn klient. Första, andra och tredje uppdraget går före overhead.

    * De flesta internetanslutningar på ett universitet är både övervakade och blockerade. En bra VPN, exempelvis Ipredator, ser till att man kan skydda känsligt material, exempelvis intervjuer och gör att man kan forska utan att nätet censureras (låt säga att man forskar om nynazister på internet, då är det ju mindre lyckat om dessa sidor är blockerade).

    Men, som sagt, ett bra externt webhotell är mycket prisvärt. Själv har jag ett trettiotal domäner hos Binero. Att kunna fixa en hemsida, en blog eller en wiki på fem minuter istället för att behöva gå en krånglig byråkrati till mötes är helt klart något som sparar magsår.

  3. chrisk

    Tillägg: Ur ett större perspektiv tror jag ju att detta kommer leda till en förlust för universiteten. Genombyråkratiseringen, som i all välmening vill kvalitetssäkra och utvärdera och mäta nån form av prestation slår ju bakut när den tvingas låsa ned möjligheter istället för att öppna upp dem.

    Vi befinner oss inte längre på 90-talet när internet och datorer är en bristvara. Vi befinner oss i en tid där folk köper iPads (för övrigt en katastrofprodukt) för att slösurfa i sängen.

  4. Johan Post author

    @Chrisk: Tack för bra tips! (De tunna klienter som fanns på min förra arbetsplats bootade ironiskt nog Linux > Citrix > Windows…)

    På mitt nuvarande jobb måste jag, enligt IT-riktlinjerna, fråga Mordac om lov för att få ansluta externa enheter till min nedlåsta dator. Men jag kanske borde ringa dem varje dag när jag sätter i USB-minnet eller laddar min mobil eller Ipod via USB, så att de förstår hur fåniga sådana regler är.

  5. bergh

    Briljant!

    Jag gör i princip som du, men brukar försöka få valuta för OH-skatten genom att då och då be om anständig hårdvara. Tyvärr är den snudd på oanvändbar, eftersom varje uppstart slöas ner något enormt av ett antivirusprogram vars resursanspråk ter sig ironiskt på en institution som pysslar med effektiv resursallokering.

    På den tiden skärmar var dyra tyckte jag att jag åtminståne kunde få en stor sådan att koppa in min SIBA-laptop på. Men det enda institutionen hade var 17-tums tjockskärmar.

  6. Andreas Bjurström

    Intressant. Jag håller på med ett liknande projekt. Försöker bygga mig fri från hela universitets-apparaten, inkl. IT-miljö, men även lokaler (med kortkoder och öppettider och kontrollmekanismer osv) och det mesta av service (anti-service).

    Nästan allt går snabbare och blir billigare och med högre kvalité om man betalar det själv. har även insett vad billigt det är att köpa saker på nätet, t.ex. kontorsutrustning på konkursauktion.

    Ett problem kvarstår dock: Oh-skatten är mycket hög och ens privata utgifter ökar (egna pengar investeras i jobbet). Men jag tror det är värt det, för att må psykiskt bra, för att få kontroll över tillvaron, ökad frihet att göra det man vill, kan t.ex. jobba på vilket universitet som helst med det egna huset som hemma-bas.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *