I dag är realisterna de konservativa cynikerna, glädjedödare mot alla försök att förändra den rådande världsordningen. Men de klassiska realisterna hävdade att globala reformer både var nödvändiga och önskvärda i det långa loppet, visar William Scheuerman i en färsk artikel. ((William Scheuerman (2010): ”The (classical) Realist vision of global reform”, International Theory, 2:2, 246-282.))
Det rawlska paradigmet förutsätter att vi formulerar rättviseprinciper för ett idealt samhälle och sedan tillämpar dessa principer för vårt icke-ideala samhälle här och nu. De rawlske menar att vi måste ha ett sådant idealt samhälle för ögonen, även om vi kanske aldrig kommer att uppnå det, för att våra krav på förändring här och nu ska ha ett mål och en riktning. Så vad är det för ett samhälle?
Frihandel främjar fred, hävdar liberaler. Sanningen är så etablerad att den knappt behöver en referens. Men i en färsk artikel utmanar Edwin van de Haar denna common knowledge i IR. Inte nog med att liberaler inte kan ta patent på frihandel-främjar-fred-tesen; centrala tänkare som liberalismen skriver in i sin historia såg snarare samband mellan handel och krig. ((Edwin van de Haar, 2010: ”The liberal divide over trade, peace and war”, International Relations 24:2, 132–154.))
Johannes Forssberg lyfte nyligen fram cyklismen som en liberal motkraft mot Stockholmsmoderaternas ohöljda bilism och Rasmus Fleischer manar till undervakningsaktivism mot billigisterna. Även här i Oslo pågår kampen mellan bilism och cyklism, men om möjligt än mer på bilismens villkor.