Det välordnade samhället och det öppna

Modus vivendi

Det rawlska paradigmet förutsätter att vi formulerar rättviseprinciper för ett idealt samhälle och sedan tillämpar dessa principer för vårt icke-ideala samhälle här och nu. De rawlske menar att vi måste ha ett sådant idealt samhälle för ögonen, även om vi kanske aldrig kommer att uppnå det, för att våra krav på förändring här och nu ska ha ett mål och en riktning. Så vad är det för ett samhälle?

I det ideala samhället, som John Rawls beskriver det genom sina olika verk, antar vi att alla accepterar samma rättviseprinciper och vet att andra gör detsamma, och att samhällets grundläggande institutioner uppfyller dessa principer, vilket folk också vet1. Det är ett samhälle som är självtillräckligt och slutet: Det har inga relationer med andra samhällen och dess medlemmar ”enter only by birth and leave it only by death.”2

Det ideala samhället är också baserat på stabilitet; inte så att dess institutioner aldrig förändras, men det kan hantera de problem det möter utan att överge de rättviseprinciper det bygger på3. Det är också ett samhälle som är stabilt av rätt skäl: Inte bara ett modus vivendi, som upprätthålls genom en balans av makter eller intressen, utan över tid ingjuter samhällets institutioner en rättvisekänsla i människor som får dem att inte bara acceptera utan också handla efter rättviseprinciperna.

Nu är det här förstås ett tankeexperiment, ett laboratorium som ska låta oss testa våra rättviseprinciper under mer kliniska villkor än vår verkliga, komplexa värld tillåter.

Samtidigt är det mer än bara ett idealiserat, abstrakt heuristiskt verktyg, eftersom det också representerar ett samhällstillstånd vi bör sträva emot. Som Rawls beskriver sin idé om en ’realistisk utopi’, ett möjligt samhälle där alla viktiga samhällsproblem har lösts:

”the great evils of human history – unjust war and oppression, religious persecution and the denial of liberty of conscience, starvation and poverty, not to mention genocide and mass murder – follow from political injustice, with its own cruelties and callousness. […] once the gravest forms of political injustice are eliminated by following just (or at least decent) social policies and establishing just (or at least decent) basic institutions, these great evils will eventually disappear. […]

I contend that this scenario is realistic – it could and may exist. I say it is also utopian and highly desirable because it joins reasonableness and justice with conditions enabling citizens to realize their fundamental interests.4

Vi ser tydligt hur det ideala, välordnade samhället inte bara är ett tankeexperiment utan också en utopi när Rawls diskuterar invandring. Enligt Rawls beror invandring på, bland annat, förföljelse av etniska och religiösa minoriteter, politiskt förtryck, svält och befolkningstryck. Men de orsakerna kan upphävas:

“Once that inequality and subjection are overcome, and women are granted equal political participation with men and assured education, these problems can be resolved. […] The problem of immigration is not, then, simply left aside, but eliminated as a serious problem in a realistic utopia.”5

Det finns förstås många, goda, beprövade skäl för den utopiska metoden: att ställa upp ett idealsamhälle och sedan försöka utröna hur vi skulle kunna ta oss dit. Så låt oss for the sake of argument hålla med Rawls om att politisk filosofi måste föreställa sig ett idealt samhälle för att kunna vara vägledande för politisk handling och förändring. Låt oss vidare anta att de problem han beskriver går att utradera till rimliga kostnader, och utan att vi samtidigt skapar en massa andra sociala problem. Låt oss också för stunden överse med att han märkligt nog ser migration som enbart invandring, och som driven enbart av nödtvång.

Med allt det sagt: Delar vi hans utopi? Skulle vi vilja se det samhälle han skisserar förverkligat? Skulle det vara ett idealsamhälle värt att sträva efter för liberaler? Nej, jag menar det inte som retoriska frågor.

  1. TJ 4, 397 []
  2. PL 12, LP 26 []
  3. TJ 400 []
  4. LP 7 []
  5. LP 9. Skulle Rawls hävda att vi på samma sätt skulle kunna lösa ”the problem of import”? []

2 thoughts on “Det välordnade samhället och det öppna

  1. Pingback: Neo-leninistiska skrivråd | Mothugg

  2. Pingback: Popper och utopismen | Mothugg

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *