En databas att sämja dem, en databas att främja dem…

Att sända ut en forskningsartikel för kollegiegranskning (och förhoppningsvis publicering) är ett knivigt beslut vi ofta tvingas fatta utifrån otillräcklig information. Borde en inte kunna göra beslutsprocessen enklare?

Ibland skriver en förstås en artikel med en specifik tidskrift i åtanke, men givet att den genomsnittliga avslagskvoten lär vara runt 80 procent måste en förstås ha en plan B, C och D i bakfickan. Även om en inte får artikeln publicerad i sitt första-, andra- eller tredjehandsalternativ, lönar det sig att inte ge upp. Förökningen av tidskrifter erbjuder också allt fler potentiella kanaler.

Så hur beslutar en då vart en sänder pappret? Här upplever jag själv att jag tvingas lägga orimligt mycket tid på att göra grundläggande efterforskningar om tidskrifter innan jag sänder in manus, eftersom informationen är decentraliserad till varje förlag och därtill presenteras mer än lovligt osystematiskt.

För att underlätta sådana efterforskningar har jag ett kalkylblad på Google Docs, med en allt mer ohanterlig lista över mer än 200 tidskrifter – internationella och skandinaviskspråkiga – som är mer eller mindre relevanta för att publicera min forskning. I kalkylbladet listar jag manuslängd, nivå i det norska tellekantsystemet (mer om det nedan) och en länk till tidskriften. I början försökte jag också hålla koll på tidskrifternas rankning, men det blev snart för mycket jobb, i synnerhet som det tenderar variera mer över tid än nivåindelningen.

Kalkylbladet är öppet för vem som helst att läsa. Men ett kalkylblad – om än på webben – är ju ett gräsligt primitivt sätt att samla och sprida den här sortens information. Här borde ju finnas en samlad webbtjänst som dammsuger nätet efter de uppgifter forskare behöver för att fatta beslut om var de vill försöka publicera sina alster, och presenterar uppgifterna på ett överskådligt sätt som underlättar besluten.

Här är några typer av data jag tänker mig borde samlas ihop på ett ställe:

1. Grundläggande info om tidskriften
   • Aims & scope: Tidskriftens inriktning och syfte är central info i insändningsbeslutet, i synnerhet för mer nischade journaler.
   • Författarvägledning: Viktigt är också längden på manuskript, både övre och undre gränser; instruktioner om idiosynkratiska referenssystem och formateringsanvisningar kan också vara relevant. Givet att manuslängd är något av det första en tar reda på när en försöker placera en artikel förvånar det att vissa tidskrifter misslyckas att informera om det på sina webbplatser.
   • Peer review-policy: Dubbelblind kollegiegranskning är ju normen, men det finns fortfarande vissa tidskrifter där ute som enbart förlitar sig på redaktionellt urval och somliga ger bristfällig information om sin policy.
2. Status: Tidskriftens status är en viktig faktor och här finns olika informationskällor, som alla bör tas med en näve salt.
   • Tellekantsystemet: I Norge har vi det så kallade tellekantsystemet, som rankar tidskrifter i två nivåer, där avsikten är att de 20 procent mest framträdande och inflytelserika publiceringskanalerna klassificeras som Nivå 2. Tidskrifter på Nivå 2 ger tre publiceringspoäng per artikel, medan Nivå 1-tidskrifterna ger en poäng. Allt finns i en öppen databas tillhandahållen av NSD. Vi som verkar vid norska forskningsinstitutioner har starka incitament att sträva efter att publicera i Nivå 2-kanaler (bland annat påverkar det resursfördelningen), men systemet sätter sina spår även utanför Norge, exempelvis i Gissur Erlingssons & Dogge Brommessons undersökning av vad som krävs för att bli docent i nationalekonomi och statsvetenskap.
   • Autoritetslister: Danmark har ett liknande system med två nivåer, fast tyvärr läggs uppgifterna bara ut i form av just långa listor i pdf-format (eller?). Hej nittiotal!
   • Journal impact factor: JIF är ett mått på hur ofta tidskriftens artiklar i genomsnitt citeras, och har sina välkända brister (här bra läsning om problemet med JIF). Men för beslut om var en ska försöka publicera sin forskning kan det ändå ge en indikator – ehuru grov och otillräcklig – på tidskrifters rank inom disciplinen.
   • Google Scholar Metrics rankar också journaler men baserat på h-index, kategoriserat utifrån disciplin och en rad olika språk (inte bara engelska, alltså).
   • Andra bibliometriska mått på tidskrifters genomslagskraft vore säkert också värdefulla att ta med.
3. Indexering. Att tidskriften indexeras av EBSCO, Scopus, ISI Web of Science och liknande abstracting & indexing services sägs bidra till artikelns potentiella genomslagskraft.  Tillförlitlig information om tidskriftens A&I-tjänster är värdefull (en del skojartidskrifter ljuger friskt om indexering).
4. Öppen tillgänglighet: Ytterligare en faktor som är viktig i beslutet om vart en sänder sin artikel är huruvida den kommer att bli fritt tillgänglig eller låsas in bakom en betalmur. Här finns Sherpa/Romeo, en databas som tillhandahåller information om vetenskapliga tidskrifters open access-policy. Ett komplement är DOAJ, som dock enbart indexerar open access-tidskrifter.
5. Beslutstider och avslagsgrad: Hur lång tid tar det i genomsnitt innan redaktionen fattat sitt första beslut om en artikel? Och hur stor andel av de insända artiklarna antas? Även det här är vital information för att avgöra vart en ska sända en artikel. Här finns några webbplatser som försöker tillhandahålla sådan information, som förvisso bygger på att redaktörerna rapporterar sanningsenligt. ReviewMyReview listar statsvetenskapliga tidskrifter; Andrew Cullison listar filosofitidskrifter.

Givet att allt det här redan ligger i mer eller mindre öppet tillgängliga databaser borde det ju vara en smal sak att samla det i en sammanhållen tjänst, där prospektiva författare kan söka på tidskrifter och få upp ett relevant beslutsunderlag på ett och samma ställe. För rättsvetenskapen finns Law Journals: Submission and ranking, med enkelt sökbar information om både rankning, peer review-policy och författarinstruktioner. Jag vill ha något liknande för samhällsvetenskap. Systemet skulle också kunna kompletteras med information från användarna: Författare kunde få sätta betyg på reviewprocessen och dela med sig av turnaround-tider; redaktörer kunde få meddela turnaround-tider, instruktioner till författare och liknande.

Visst låter det bra?