De främsta akademiska förlagen för statsvetenskap

Vilka är de främsta akademiska förlagen i statsvetenskap? Jag kikade på några studier av hur amerikanska statsvetare bedömer statusen på akademiska förlag. Resultaten är överlag föga förvånande, men det kan ändå vara nyttigt att få ryktesomdömen bekräftade svart på vitt.

För tidskrifter har vi vant oss vid att använda olika citeringsmått för att värdera tidskriftens anseende i forskarsamhället, som impact factor och h-index, som alla förstås har sina brister. För akademiska förlag är statushierarkierna svårare att komma åt eftersom förlag och böcker än så länge inte genererar lika lättmätta, hårda bibliometriska data som tidskrifter och artiklar. Istället tvingas vi förlita oss på ryktet, som ofta kan vara svårare att få grepp om.

Men det finns förstås folk som gett sig på att mäta just vilket rykte förlag har. Jag kikade på tre olika undersökningar av akademiska förlag och deras status bland amerikanska statsvetare. Resultatet är – föga förvånande, kanske – tämligen samstämmigt: I den absoluta toppen ligger de främsta universitetsförlagen.

Fördelen med undersökningarna är att de gör rykte, det vill säga distribuerade och underförstådda värderingar, explicita och påtagliga. Ranglistorna kan ge en viktig – men uppenbarligen otillräcklig – pusselbit för att fatta strategiska beslut om var man ska publicera sin forskning.

Larry Goodson, Bradford Dillman och Anil Hira (1999) frågade ett urval av medlemmar i det amerikanska statsvetarförbundet vad de ansåg om olika förlag.1 Respondenterna (totalt 347 svarande) fick en lista med 65 större akademiska förlag och ombads att utvärdera den allmänna kvaliteten på på förlagets statsvetenskapliga böcker på en femgradig skala, samt indikera vilka förlag de var bekanta med.

Topp-10 ser ut så här:

  1. Cambridge University Press
  2. Princeton University Press
  3. Oxford University Press / University of Chicago Press (delad tredjeplats)
  4. Yale University Press
  5. Harvard University Press
  6. University of California Press
  7. Cornell University Press
  8. University of Michigan Press
  9. MIT Press

Bland de nästa tio är hälften kommersiella förlag som Basic Books, W.W. Norton, Blackwell, Routledge och Sage. Resultaten visade också på en stark korrelation mellan kvalitet och familiaritet, med vissa tydliga undantag.

Janice Lewis (2000) vände sig istället till bibliotekarier vid statsvetenskapliga institutioner för att be dem värdera den allmänna kvaliteten på statsvetenskapliga verk publicerade av 62 akademiska förlag.2 Hon använde sig av samma fråga som i Goodson et al (1999) och jämför rankningen mot deras.

Även om Lewis fokuserar på hur bibliotekarier bedömer böcker för inköp är resultaten förstås relevanta för forskare: Den som vill få genomslag för sin forskning publicerar sig troligen gärna på förlag vars böcker bibliotekarier gärna införskaffar.

Resultatet är också ganska likt:

  1. Oxford University Press
  2. Cambridge University Press
  3. Harvard University Press
  4. Johns Hopkins University Press
  5. Yale University Press
  6. University of Chicago Press
  7. Columbia University Press
  8. Cornell University Press
  9. Princeton University Press
  10. MIT Press

James Garand och Micheal Giles (2011) föreslår en annan variant på samma metod.3 De bad 603 statsvetare i USA peka ut de förlag (1) dit de skulle sända ett väldigt starkt bokmanus och (2) som de läser regelbundet eller i övrigt vänder sig till för den bästa forskningen inom deras forskningsområde. Här var frågorna istället öppna.

I termer av rankning gav båda frågorna identiska svar på de första åtta platserna, vilket inte är så förvånande: Forskare publicerar sig gärna i förlag vars böcker de gärna läser (se artikeln för hela topp-50-listan).

  1. Cambridge University Press
  2. Princeton University Press
  3. Oxford University Press
  4. University of Chicago Press
  5. Harvard University Press
  6. Cornell University Press
  7. University of Michigan Press
  8. Yale University Press
  9. University of Kansas Press (skicka) / CQ Press (läsa)
  10. CQ Press (skicka) / University of Kansas Press (läsa)

På plats 11-20 finns en blandning av universitetsförlag och kommersiella förlag som Routledge och Rowman & Littlefield.

Ett intressant resultat i studien är dock att statusen avtar snabbt på listan: De tio bästa förlagen utgjorde 80 procent av respondenternas försthandsval för vart de skulle skicka ett väldigt starkt bokmanus. Förlag utanför topp-10 fick mindre än 10 procent av topprankade CUP:s poäng. På läsfrågan blev resultatet snarlikt.

Garand & GIles undersökte också vilka preferenser forskare i olika statsvetenskapliga subdiscipliner har. För politisk teori ligger samma fem förlag i topp, med närapå identisk rankning, som i statsvetenskapen som helhet, och i andra subdiscipliner ser det ganska snarlikt ut.

Även Matthew Moores (2011) enkätundersökning bland just specialister i politisk teori vid amerikanska universitet frågar vilka förlags böcker respondenterna läser, där samma fem förlag ligger i topp.4 På plats 6-10 återfinns två kommersiella förlag (Routledge och Rowman & Littlefield).

För politiska teoretiker kan det också vara intressant att kolla på Brian Leiters nätomröstning om bästa förlag för att publicera böcker i filosofi, där the usual suspects ligger i topp: Oxford, Cambridge, Harvard, Routledge och Princeton.

Även om de här studierna inte generar några dramatiska, spännande resultat, är några gemensamma drag tydliga: Amerikanska statsvetare fäster högst prestige vid de främsta universitetsförlagen: Cambridge, Oxford, Princeton, Harvard och Yale. I samtliga tre undersökningar hamnar kommersiella akademiska förlag – som Routledge, Rowman and Littlefield och Sage – längre ned på listan, men Goodson et al konstaterar att det inte rör sig om något jättelikt gap: De mest ansedda kommersiella förlagen slår många universitetsförlag. Det tycks också som att hierarkin är tämligen konstant över tid, givet att det är några år mellan den äldsta och yngsta studien, och trots de dramatiska omvälvningar som den akademiska förlagsindustrin genomgått under de senaste decennierna.

Det vore kanske intressant att se motsvarande undersökningar bland europeiska eller nordiska statsvetare. Vi kommer från en annan publiceringskultur och en annan karriärstruktur än den amerikanska, även om internationaliseringen i rask takt förändrat både hur vi publicerar och, mer allmänt, hur vi meriterar oss för akademiska tjänster.

Noter

  1. Larry P. Goodson, Bradford Dillman and Anil Hira (1999). Ranking the Presses: Political Scientists’ Evaluations of Publisher Quality. PS: Political Science & Politics, 32, pp 257-262. doi:10.2307/420561.[]
  2. Lewis, Janice S. 2000. “An Assessment of Publisher Quality by Political Science Librarians.” College & Research Libraries 61 (4): 313–23. doi:10.5860/crl.61.4.313.[]
  3. James C. Garand and Micheal W. Giles (2011). Ranking Scholarly Publishers in Political Science: An Alternative Approach. PS: Political Science & Politics, 44, pp 375-383. doi:10.1017/S1049096511000229.[]
  4. Matthew J. Moore (2010). Political Theory Today: Results of a National Survey. PS: Political Science & Politics, 43, pp 265-272. doi:10.1017/S1049096510000119. []

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *