Att planera för det värsta

En liten fundering så här dagen efter: Ponera att SD efter valet 2018 eller 2022 sitter i regering och inleder en orbanisering av Sverige. Hur skulle vi i dag kunna förbereda oss för det scenariot för att minimera skadeverkningarna?

Hur kan vi till exempel långsiktigt garantera pressfrihet för medierna, vare sig de är statliga eller privata? Hur kan vi stärka domstolarnas och domarnas oberoende från den politiska makten? Har vi starkt nog värnat medborgerliga fri- och rättigheter i vår konstitution? Hur kan vi begränsa polisens medel för övervakning och repression? Hur värnar vi bäst universitetens och universitetslärarnas akademiska frihet från politisk klåfingrighet? Hur skyddar vi skolan och dess lärare mot politiska pekpinnar? Hur garanterar vi konstens frihet vid privata och offentliga institutioner? Hur binder vi bäst staten vid en utrikespolitik som garanterar stabilitet och säkerhet?

Och därav följer också en rad följdfrågor: Vilka omprioriteringar är vi, och våra politiker, beredda att göra? Skulle vi till exempel värdera ett Nato-medlemskap i dag annorlunda utifrån utsikten att en gång i framtiden ha Mikael Jansson som försvarsminister? Skulle vi värdera annorlunda en starkare rättslig integrering i den internationella människorättsregimen om vi tänker oss att vi en gång i framtiden kan få Kent Ekeroth till justitieminister? Skulle vi värdera dagens system för att tilldela resurser till kultur och forskning annorlunda om vi antog att tilldelningen skulle skötas av Richard Jomshof?

En lång rad till synes alldagliga politiska vägval kan te sig radikalt annorlunda beroende på om vi planerar för fortsatt vackert väder eller för en lång, kall vinter. Åtgärder som kan tyckas onödiga eller rentav odemokratiska så länge våra vänner sitter vid makten kan framstå i en helt annan dager om vi tänker oss att makten skulle kunna falla i deras motståndares händer i framtiden.

Det är nog dags att inte bara tänka tanken, utan också agera utifrån att det värsta tänkbara scenariot skulle kunna bli verklighet.

Winter is coming.

One thought on “Att planera för det värsta

  1. Kalle

    Läkemedelsbolag älskar att sälja medicin som inte botar utan som lindrar symptomen. Tyvärr handlar hela ditt förträffliga inlägg om just detta perspektivet.

    Min personliga approach är att före en politik som är genuint bra för Sverige. Idag verkar många sverigedemokrater känna att politiker lyssnar mer på Romer från Rumänien än vad de lyssnar på människor från avfolkningskommuner. De som ska betala med att deras egna föräldrar får en sämre pension kommer protestera när de ser att andra får pengar utan några större krav på motprestation.

    Sverige är ett rikt land och ska fortsätta ta emot asylsökande. Men istället för att likt ditt inlägg försöka bygga en stort hus med svårforcerade dörrar när ringmuren väl är forcerad. Vore det då inte bättre att istället lägga all tid och energi på att prata och lyssna på den upprörda skaran utanför ringmuren?

    Det är som att du försöker rättfärdiga hela ditt egna ställningstagande via konfrontation. Som att du vill ge dig själv klapp på axeln när något går fel för att ”vi gjorde det svårt för dem” istället för undvika att det blir svårt.

    Vänster i Sverige försöker likt läkemedelsbolagen sälja samma medicin år ut och år in, med ett totalt ointresse för att bota sjukdomen. Bara linda symtomen för att rättfärdiga sin egna självgodhet.

    Den pragmatiskt kommer såklart att säga. Vi behöver göra både och, vilket såklart är korrekt, men hela ditt inlägg här är uppenbart väldigt enkelspårigt. Samma spår som idag skickat (sd) till närmare 20%.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *