Mer om mervärdet i ett folkrättsligt skydd för mänskliga rättigheter

Sedan 1945 har både folkrätten och författningsrätten allt mer kommit att reglera staters interna förhållanden. Men om nu nationella rättighetskataloger och internationella MR-avtal utför samma funktion – att skydda fundamentala rättigheter och begränsa vad regeringar kan göra mot sina befolkningar – varför behöver vi båda systemen?

Den frågan diskuterar Stephen Gardbaum, som – i likhet med Allen Buchanan – menar att det internationella MR-systemet både fyller i luckor i det konstitutionella rättighetsskyddet och utför unika funktioner som en nationell rättighetskatalog inte kan utföra.1

MR-systemet fyller luckor i konstitutionell rätt

För det första kan MR-systemet bidra till att täcka tomrum i det skydd för rättigheter som  en nationell konstitution kan ge.

  1. Substituerar: I system som helt saknar nationella rättighetskataloger – som Österrike före inkorporeringen av EKMR – kan folkrättsliga mänskliga rättigheter fungera som ett substitut.
  2. Utom territoriet. Internationella regler om mänskliga rättigheter, till skillnad från nationella rättighetskataloger, kan binda en regering även när den agerar utanför sitt lands territorium.
  3. Icke-medborgare. Internationella MR-regler reglerar hur en stat behandlar icke-medborgare inom eget territorium, medan nationella rättighetskataloger antingen inte gäller icke-medborgare alls eller inte fullt ut och jämlikt.
  4. Internationella organisationer. Internationella MR-regler kan gälla när stater tillsammans skapar en internationell organisation och kräver immunitet för den under nationell författningsrätt.
  5. Positiva skyldigheter. Internationella MR-system använder oftare skyddsmetoden att ålägga regeringar positiva skyldigheter än vad nationella konstitutioner gör. I MR-avtalen förbinder sig stater att inte bara respektera utan också säkerställa rättigheterna genom att stifta lagar och vidta andra åtgärder som ger rättigheterna effekt i praktiken, vilket också kan innebära plikter för privata aktörer.

MR-systemet utför funktioner som konstitutionell rätt inte kan utföra.

Därutöver utför det internationella MR-systemet funktioner som en nationell författning inte kan utföra.

  1. Gör stater till objekt för extern granskning. Internationella regler om MR ger stater ett rättsligt intresse i hur andra regeringar behandlar sina befolkningar. Att reglera mänskliga rättigheter i folkrätt gör inte bara individer till folkrättsliga subjekt, utan också stater till objekt för legitim granskning och kritik av andra stater, internationella organisationer och icke-statliga organisationer.
  2. Begränsar den politiska makten genom externa kontrollmekanismer. Folkrättslig reglering av mänskliga rättigheter erbjuder också externa begränsningar för individuella rättigheter som konstitutionella rättighetskataloger til syvende og sidst inte kan erbjuda (liknar Buchanans andra poäng). Gardbaum pekar här på hur konstitutionalismen har utvecklats genom att lägga nya lager av begränsande band på den politiska makten: I det första steget fördes suveräniteten från en absolut monark till folket, vilket medför vissa moraliska/politiska gränser för statens makt (folksuveränitet). I det andra steget legaliseras, judicialiseras och konstitutionaliseras begränsningarna på maktutövningen (nationell konstitutionalism). Internationella mänskliga rättigheter innebär ett tredje lager av externa – och därmed mer oberoende – begränsningar på maktutövningen. De båda tidigare lagren innebär, oavsett hur starka de inhemska institutionerna som upprätthåller begränsningarna är, att staten i slutändan ändå dömer i sitt eget fall. Det tredje lagret, MR-regimen, däremot, möjliggör en internationell maktåtskillnad enligt principen nemo iudex in causa sua.
  3. Tydliggör rättigheternas normativa grund. Slutligen stadfäster och tydliggör den internationella regleringen av mänskliga rättigheter att mänskliga rättigheter, snarare än medborgerliga rättigheter, utgör den normativa grunden för skyddet av grundläggande rättigheter. Till skillnad från nationella rättighetskataloger – som ibland uttrycks som universella mänskliga rättigheter, ibland som medborgerliga rättigheter – kan folkrättens MR-regler enbart förstås som universella mänskliga rättigheter, och den klargör därmed att de är rättigheter alla människor har enbart för att de är människor.

Noter

  1. Gardbaum, Stephen. 2009. “Human Rights and International Constitutionalism.” In Ruling the World? Constitutionalism, International Law and Global Governance, edited by Jeffrey L. Dunoff and Joel P. Trachtman, 233–57. Cambridge: Cambridge University Press.[]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *