Industrimuseer förstår dock sällan vilken spännande historia de sitter på (Tändsticksmuseet undantaget). Man får till exempel vara bra intresserad av gevär, motorcyklar eller spisar för att få ut något av raderna av dem på Husqvarna fabriksmuseum. För oss andra försvinner skogen bland alla träd – mellan raderna är det tomt. Men med den delandiska smittan färsk i huvudet slog det mig att museet borde sätta in Huskvarna i stora och små sammanhang, från krutets molekyler till stormaktskrigen, växelverkan mellan militär vapentillverkning och civil produktion av konsumentvaror, och inte minst de naturliga förutsättningarna för Huskvarnas storhet.

Där 116 meter fallhöjd omvandlats till gevär, motorcyklar och spisar.

Samtidigt har dagens Jönköping blivit en logistisk hubb. På Torsvik har Ikea, Posten, DHL och andra företag byggt jättelika lagerlador där långtradarburet gods från hela världen lossas för att lastas om. Jag räknade till 70-talet lastbryggor bara på Elgigantens lager, vilket ger en hint om vilka enorma volymer som passerar. Jönköping har gjort motsatt resa mot Göteborg i katedral-basar-termer (no frikyrko-pun intended): från administrativ centralort och industristad till landbaserad hamnstad, fast månne utan de kulturella smittor som spreds och frodades via den gamla tidens hamnstäder. Idéer transporteras ju inte per långtradare som de en gång gjorde per båt. Jag tvivlar dock på att kommunens turistbyrå förstår att kapitalisera på denna mer sentida industrisevärdhet.

Men i helgen åtog sig Kalle P, Chris K och ett gäng andra att uppdatera södra Vätterbygdens historia i en civilsociologisk utflykt under vinjetten Non-Linear History Tours och en lokal deleuzians ledning. De dokumenterar nu exkursionen – från Torsvik och Tabergsådalen till Röttle by och Huskvarna – vilket torde funka prima som turguide för den som vill lägga ett lager av flödesontologi, panspektrocism, smittspårning, tekno-fylogenetik och allmän deleuzoguattarism över staden och dess historia.

Jönköping: The missing manual, liksom. Nästa gång tar jag med mig inläggen om Platå 3 och drar till Röttle by.

Men, tänker jag, jag har ju försäkring och den där E65:an var ju ingen höjdare ändå (wlan och talande ringsignaler kan de trycka in, men inte automatiskt knapplås och repeterbart alarm. Och om man mot förmodan skulle gå på stan och vilja ringa videosamtal till någon förtar det ju lite poängen att kameran sitter på baksidan. Smartphone? Tjena.).

Men nejdå, av Moderna försäkringar får jag max 2 000 kr i ersättning — eftersom pengar, klocka och mobil räknas som ”stöldbegärlig egendom”. Åhå, jag är alltså bara försäkrad mot stöld av icke stöldbegärlig egendom? Det låter som en självmotsägelse. Synd att de inte snodde mina ombyteskallingar.

Polisen är också för rolig. För att anmäla en stulen mobil via nätet ska man ange telefonens 15-siffriga IMEI-nummer, så kan de leta rätt på den om den mot förmodan skulle komma in som hittegods. Det låter ju bra.

”Numret finns på kvittot eller på mobiltelefonens kartong. Du kan också få fram din telefons IMEI-nummer genom att slå *#06#, då visas numret i displayen.”

Tusen tack för tipset!

Boken kommer på internposten! Alla andra kan förstås köpa ett eget exemplar på nätet eller be sin lokala bokhandel ta hem boken.

Texterna — här finns ett smakprov, här ett annat — blandar en psykedelisk dialogform med länkar som inte alltid funkar och långa insaxningar från olika artiklar. Man skulle därför nästan kunna tro att det är vanligt spam eller slumpgenererat nonsens, om det inte vore för att där tycks finnas något slags röd, konspiratorisk tråd.

USA, Folkpartiet, Etiopien, Publicistklubben, RFSL, Nordea, Israel (”U$rael”), CSN, Melodifestivalen, Reportrar utan gränser, Linux, Mossad, PEN-klubben, Bonniers, Timbro¹ och så vidare — alltihop är en del av en flytande jättelik sionistisk-fascistisk-imperialistisk konspiration, tycks det.

Mest av allt tycks det som att denne galning hatar den fängslade svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak, kanske utifrån något slags missförstånd om att namnet skulle vara judiskt. Nyligen hittade rappakaljan till kommentarerna på Dawitisaak.com (vi plockar förstås bort dem).

Men det är många fler som pekas ut som delaktiga i konspirationen, till exempel:

• Per Ahlmark, ”top organizer chief of Mo$$ad, operation responsible areal Northern EU”
• Silcs generalsekreterare Erik Jennische, ”actively propagating for economic sanctions against Eritrea and Cuba”
• Europaminister Cecilia Malmström (fp), ”most cynical enemy of the People of Cuba”
• Helene Lööw, ”chief-propagandist-spreader at the so-called Forum för Levande hysterier af sionistiska imperialismen”
• Johnny Munkhammar pekas ut som Mufare
• Arne Ruth, ”Mo$$ad chief at Journalist school in Stock-homo city”
• ”birgitta_ohlsson@Mossad-Likud.il”
• Fredrik ”ReinFegt” från ”Neo-Zionist Alliance of the freak Masonry finans-pigs”
• ”Premimer puppy Görrån PetZion” och ”system’s thief Anitra ANALTFNITTRA”.

De helknäppa anspelningarna och ordlekarna skulle vara ganska underhållande, om det inte vore för att vissa hängs ut med telefonnummer och adress.

Den tveksamma äran att hyllas som anti-imperialister har däremot Hannes Westberg, Herman Schmid, ”honoured priest” KG Hammar, Linus Brohult, Sven Wollter, Radio Islam och många andra.

Det finns inga ledtrådar om vem denne psykedeliske antisemit är. Inläggen är signerade med ”Anti-pedofilia Laponia, anti-zion@Laponia.org”, men jag gissar att domänägaren Jokkmokks kommun inte har något med saken att göra.

Så vad kan man dra för lärdomar av det här? Att man inte ska sätta sig framför datorn om man inte har tagit sin medicin, kanske.

Noter

1. Nog är det uppenbart att T:et i Timbrologgan anspelar på yxan i det fascistiska spöknippet?