SMRR-Dennis gissar att Ehnmark läser Rudbeck eftersom de drar samma slutsats om Brottsförebyggande rådets befängda idé att sänka spritskatten, men bara i Skåne. Själv gissar jag att Brottsförebyggande rådet läser DN. Hur skulle annars forskningschefen Erik Grevholm komma på ett förslag som bara är en lätt omarbetning av årets aprilskämt?
Sent omsider har Dr Bergh börjat blogga och väljer MSN:s verktyg istället för det allt ondare Google-imperiet. Låt oss gissa att Berghs betraktelser i lika delar kommer att handla om ekonomi, Elvis och tennis. Fin forskarrock!
Dagens boktips kommer från Kalle: The Rebel Sell av Joseph Heath och Andrew Potter. Vi sätter den på önskelistan och läser under tiden en försmak från kanadensiska This Magazine.
Kristdemokratins subcomandante i bloggosfären sliter av sig rånarluvan och kommer ut som allas vår Dogge Brommesson. Precis som vi misstänkte från början. Öppenhet, ärlighet och att stå för det man skriver är himla överskattat, så vi hoppas att Syskonskap inte går samma öde till mötes som andra bloggare som skippat anonymiteten.
Nog får man beundra Göran Perssons förmåga att domptera den svenska debatten. Efter tio år tycker man att journalister och ledarskribenter borde ha lärt sig något om statsministerns alla trick. Ändå traskar de rakt in i gårdagens rökridå.
Är det en demokratisk revolution på gång i Libanon? Tusentals demonstranter trotsar regeringens demonstrationsförbud under fredliga former, samtidigt som parlamentet debatterar regeringens framtid. Hur man än väljer att beskriva protesterna (enligt DN är de ”olagliga”) mot den Syrienkontrollerade regeringen så bloggas de, naturligtvis:
Muslimska fanatiker gillar visst inte heller Världskulturmuseet, utan hotar museets chef till livet. Anledningen är en tavla av den omanska konstnären Louzla Darabi, som visar ett älskande par och en sura från koranen i en utställning om hiv/aids, enligt Alicio i underlandet. På forumet Sindbad uppmanas muslimer att påminna museichefen Jette Sandahl om vad som hände den mördade holländske filmaren Theo van Gogh:
”Hon ska tänka på vad som har hänt i Holland, USA klarar inte av att skydda sig, frågan är ju då om hon/han klarar av det! Skriv att ni inte hotar henne, men man ska ta lärdom av det som har hänt i Holland och en del muslimer är varken rädda för fängelse eller död, men att ni inte är en av dessa. Hon ska ta det som en varning, inte som ett hot.”
Om det inte räknas som ett hot, vad gör det då?
Tråkigt nog tycks museet nu vika sig för hoten. Enligt ett nyhetsbrev från Islamiska.org ska museiledningen ha beslutat att ersätta den kontroversiella målningen med en annan av samma konstnär – inte på grund av de häftiga reaktionerna i sig, sägs det, utan för att uppståndelsen kring tavlan förskjuter fokus från utställningens verkliga syfte.
Tja, skillnaden tycks mig hårfin. Är inte det ett farligt prejudikat för ett nyöppnat museum, att låta den som skriker högst bestämma vad det kan ställa ut? Nu har museet låtit mobben sätta spelreglerna. Det är bara för kommunister, sverigedemokrater och alla andra som inte gillar Världskulturmuseet att lyssna och lära.
Torbjörn Björkman har besökt Världskulturmuseet för Proletärens räkning, men finner stora ”liberala brister”.
Museet försummar helt att sluta upp i kampen mot USA-imperialismen ”som krossar världens folk och världskulturarvet”. Utställningen om Orinoco i Venezuela domineras till exempel av det västerländska, trots att det pågår en revolution fullt jämförbar med det kulturella uppsvinget under sandinisterna i Nicaragua.
”Revolutioner skapar folkligt nationella kulturer. Se Kuba och kanske speciellt Nordkorea. Ett världskulturmuseum måste stödja dessa kulturbyggen mot imperialismens kulturkross.”
Ja, hade vi inte hellre sett lite nordkoreanska gymnastikspel i mastodontklass, eller kanske uppläsningar av kubanska dikter av det där slaget som alla börjar och slutar med ett ”kamrat Fidel”? (Tipstack till Mathias)
Nytt på NPPR.se