Hela 2,2 miljoner eritreaner av en befolkning på 3,8 miljoner kommer att behöva humanitär hjälp nästa år, enligt FN. Nu vädjar hjälporganisationer om 157 miljoner USD till mathjälp. Mer hos
Sudan Tribune och Irin News.
”It is time that the regime in Asmara has to be familiar with the international norms and procedures,” säger Mussie Ephrem, talesman för Eritrean Democratic Party till Eritrea One, apropå Europaparlamentets resolution i torsdags.
Mussie Ephrem, som också är v-politiker i Örebro, är för övrigt den första enskilda person som fått ett afrikanskt land fällt för brott mot mänskliga rättigheter. Han stämde Eritrea inför ACHPR, som i mars i år dömde Eritrea att släppa de elva politiker ur den så kallade 15-gruppen som fängslats i september 2001 och att kompensera dem ekonomiskt för deras lidande.
Ett historiskt domslut, alltså, och ett makalöst exempel för människorättskämpar i hela Afrika. Men vem har hört talas om det? En sökning i Presstext och Mediarkivet – från Aftonbladet till Västerbottens-Kuriren – ger inte en enda träff, förutom i Nerikes Allehanda.
I boken The Ruling berättar dock Mussie tillsammans med Semere Kesete om processen som fällde Eritrea. Och den finns på ett bibliotek nära dig.
”Extremt olämplig”, kallar Yemane Gebremeskel, stabschef hos president Isaias Afeworki Europaparlamentarikernas resolution mot Eritrea.
”The European Parliament doesn't know the facts, but endorses all that Amnesty International, which has no presence in Eritrea, says”, säger Yemane. Jo, och det beror ju på att Amnesty, liksom alla andra internationella människorättsorganisationer, inte släpps in i landet…
Eritreas regering är uppenbarligen besvärad över den senaste tidens uppmärksamhet kring Dawit Isaak. Ambassaden i Stockholm har skickat ett öppet brev till svenska media om Dawits fall, som publiceras på Alenalki.com.
Ambassaden påstår bland annat att dubbelt medborgarskap inte får bli ett redskap för att förhindra rättskipningen i Eritrea. Ett intressant argument, eftersom ingenting tyder på att Dawit är föremål för en rättsprocess. Han har suttit fängslad i tre år och två månader utan att varken ha åtalats eller dömts för något brott. Regimen har inte ens presenterat några åtalspunkter mot Dawit och de andra fängslade journalisterna, mer än de svepande anklagelser om landsförräderi som ambassaden upprepar i sitt brev.
Dessutom påstår ambassaden att svenska myndigheter skulle bryta mot lagen om de agerar för Dawit Isaaks fall. Det är en grotesk vantolkning av vad Migrationsverket skriver om dubbelt medborgarskap. Att svenska myndigheter inte kan garantera fullt rättsskydd i utlandet till den som har dubbelt medborgarskap och att Sverige har små möjligheter att hjälpa den som råkar illa ut i sitt andra hemland – det är ju bara fakta, som inte minst Dawit Isaaks fall bekräftar.
Men det betyder förstås inte att Sverige därmed har avsagt sig rätten eller skyldigheten att bistå medborgare utomlands. Och än mindre att UD bryter mot lagen genom att göra det. Det är kvalificerat blaj.
Ambassaden kommer också med en rad insinuationer om att grupper i Sverige skulle vara delaktiga i den ”illegala konspirationen” mot Eritreas nationella säkerhet och verka för att störta den eritreanska regeringen med våld. Bland annat får sig riksdagsledamot Rezene Tesfazion (s) en släng av sleven, även om ambassaden inte vågar nämna honom vid namn.
Nej, det finns inte mycket substans bakom den eritreanska ambassadens anonyma brev (om det nu verkligen kommer därifrån – Alenalki brukar inte dra sig för att publicera påhitt). Brevet är mest intressant för att det visar att regimen i Asmara låter sig irriteras av uppmärksamheten i svenska medier. Och det är ju ett gott skäl att fortsätta skriva.
Många frågar vad man kan göra för att hjälpa till för att driva Dawit Isaaks sak. Förutom att skriva på protestlistan på Freedawit.com, kan man till exempel skicka vädjandebrev till Eritreas president Isaias Afeworki, Amnestys välbeprövade metod. Mallar till vädjandebrev har tagits fram av bland annat Föreningen grävande journalister, Journalistförbundets Gävle-avdelning och på Journalistförbundets kampanjsida. Skriv ut, skriv under och skicka till Asmara!
Härom veckan arresterade militären i Eritrea tusentals ungdomar som anklagas för att ha försökt smita från militärtjänsten. Nu på torsdag ordnas därför en manifestation för mänskliga rättigheter utanför Eritreas ambassad i Stockholm.
Torsdag 4 och fredag 5 november arresterade militären ungdomar utan urskillning i deras hem, i affärer och på marknader, på arbetsplatser och vid vägspärrar. De fördes till Adi Abeto-fängelset nära Asmara. I det överfulla fängelset tryckte de fängslade ungdomarna ut en vägg, som föll utåt och dödade fem vakter. Andra vakter började skjuta och dödade över 20 ungdomar och skadade över 100, enligt Asmarino.com. De dödade begravdes omedelbart utan att deras familjer informerades.
Massakern i Adi Abeto är också ett bisarrt exempel på hur den eritreanska propagandamaskinen fungerar. Till Reuter förnekade informationsminister Ali Abdu först uppgifterna om massakern:
”It is not only false, it is a smear campaign. There was no incident. It is totally basesless. These allegations are made by agents of the Ethiopian regime.”
Men till AFP säger samme minister senare, enligt BBC News, att antalet döda har överdrivits:
”I can't say there were no incidents, but to say that some 20 people had died is totally exaggerated.”
Mer information finns här:
På torsdag förmiddag ordnar eritreanska föreningar i Stockholm en manifestation för mänskliga rättigheter i Eritrea. Manifestationen hålls framför Eritreas ambassad på Lidingö.
Nu rör det på sig: I en fråga till EU:s ministerråd undrar EU-parlamentsledamoten Cecilia Malmström (ELDR) vilka ”konkreta åtgärder och påtryckningar som rådet kommer att vidta för Dawit Isaak och andra EU-medborgare som fängslats i Eritrea”, till exempel om EU kan använda biståndet till Eritrea som påtryckningsmedel.
Rådet svarar att det inte kan bli fråga om att ställa in samarbetet med Eritrea, eftersom överläggningarna också handlar om andra viktiga aspekter, som fredsprocessen mellan Eritrea och Etiopien.
Men ordförandeskapet har i alla fall i ett brev till president Isaias Afeworki uttryckt att EU ser allvarligt på att journalisterna fängslats, och kräver en öppen och rättvis process, samt att Eritrea ska tillåta EU:s representanter i Eritrea att besöka journalisterna och andra som fängslats.
Och, tja, det är väl ett halvdant svar. Fredsprocessen och situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea går ju inte att skilja ifrån varandra. Inte, som regimtrogna grupper hävdar, för att gränskonflikten mellan Etiopien och Eritrea ursäktar alla övergrepp mot mänskliga rättigheter, utan tvärtom: Gränskonflikten hålls vid liv av två maktfullkomliga gamla gerillakrigare i Asmara och Addis Abeba.
Bara i Eritrea har den obligatoriska värnplikten utökats på obestämd tid och hela tio procent av befolkningen hålls mobiliserad i armén, vilket är en viktig förklaring till presidentens närmast totala makt. Det är svårt att se hur konflikten skulle kunna lösas utan att de båda länderna öppnas och vidtar demokratiska reformer – och det borde EU kräva i sitt bistånd.
Tyvärr finns varken frågan (H-0315/04) eller svaret på nätet, i alla fall har inte jag lyckats hitta den på Europaparlamentets hemsida. Om man jämför framstår den svenska riksdagens webbplats som ett under av användarvänlighet.
Nästa onsdag håller jag en lunchföreläsning om Dawit Isaak och Eritreas inställda demokratisering på Linköpings universitet (med anledning av boken, förstås).
Alla är varmt välkomna! Arrangören, Liberala studenter, bjuder på mackor och kaffe. Mer info om Dawit på Freedawit.com.
Nytt på NPPR.se