Efter freden i Roskilde 1658 förde svenska myndigheter en ansvarsfull kulturpolitik för att avdanska och försvenska Skåneland. Skånes nya herrar krävde att adel, prästerskap och borgare i Skåne skulle acceptera svenska seder och lagar. Tryckning och införsel av danska böcker förbjöds, svenska blev enda tillåtna språk i skolor och kyrkor, endast svenskar utsågs till kronans och kyrkans ämbeten i landskapet och Lunds universitet grundades 1666 för att ytterligare bidra till försvenskningen. På den tiden tvekade man inte heller att ge otvetydiga incitament för att göra svenskan mer populär bland skåningarna.

Men uppenbarligen gick försvenskningen ändå inte långt nog. Än i dag håller många skåningar på sin särart, inte minst i språket. Varannan tittare flydde SVT:s juldrama Snapphanar för att de inte hittade till rätt sida på text-tv. 350 år efter freden i Roskilde tillåts skåningar fortfarande att tala en obegriplig rotvälska på gränsen till danska.

Det är hög tid att tvinga dem sluta med sina diftonger, skorrande R och uttryck som annaförtaen, dörrahull och fröjtapåror. Särskilt borde alla fobbickar och ålahoen till skånska politiker tvingas använda svenska, så att man kan förstå all mög och vrövvel de spottar ur sig i debatten.

Herregud, är det här det bästa ni har att komma med? Inte konstigt att sverigedemokraterna fått fritt spelrum, om de etablerade partierna inte har bättre argument att komma med. Och att folkpartister bara har tveksamma fakta, klyschor och guilt by association — inte liberala värderingar — att slå i huvudet på det sverigedemokratiska spöket bekräftar en och annan fördom om hur långt partiet har vandrat under Leijonborg.

Antirasism.se påminner inte så lite om kampanjen ”Noll rasism”, som TV4 körde för några år sedan. Kan det vara så att den ansvariga praon på TV4 nu har blivit ombudsman hos Luf?