[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

The Kinks: This time tomorrow

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

My Little Pony: The capital of Norway

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

Smog: I was a stranger

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

Sea Wolf: The cold, the dark and the silence

Fem nya flöden i min läsare, i ingen särskild ordning:

• Approximation, som skriver skarpt om arkitektur och politik.
• Sociologisuget – känner vi det inte alla ibland?
• Dogge Brommesson, som återuppstått i skånsk pappersform.
• Yimby.no – Yimbyrörelsen expanderar västerut, liksom vi.
• Strötankar-Jimpan flyttar hemifrån.

Vad bör vi mer hålla utkik efter under 2010?

• Us Now — ”about the power of mass collaboration, government and the internet”
• History of the internet — ”explaining the inventions from time-sharing to filesharing, from Arpanet to Internet”
• Trusted Computing.
  
• Du bist Terrorist — ”Deutschland aus Politikeraugen” (engelsk version)
• Dags att digitalisera — ”a story about old people meeting new technology”

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

[There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]

Egna förslag? (Via Ting & tankar samt Netzpolitik)

Så här skriver han: ”Konsekvensen är, tills vidare, att vi får ett kulturliv befolkat av glada amatörer.” Och för att ingen ska missa ironin kastar han invektiv — tjuvar, gapiga, okunniga, hatisk lobby, mobb — mot sin halmdocka, för att därefter presentera de sämsta motargument han kan formulera mot argument (skivförsäljningen?!) som ingen egentligen har fört fram i fildelningsdebatten. Dålig, ohederlig argumentation by the book i ett inlägg som till synes — bokstavligen — handlar om heder och god argumentation i fildelningsdebatten. Fattas bara att spela ut Hitler-kortet (även Hitler stal från kreatörer, som bekant).

Och så går budskapet dem helt förbi. Vi som minns det ironiska 90-talet får väl förklara för ungdomen. Ekström illustrerar ju bara poängen att de som befolkar kulturlivets finrum är just amatörer, som står där utan kläder nu när vem som helst kan publicera välargumenterade kulturessäer (inklusive Habermas-referenser) utan en papperstidning att sitta på. Och så agnar han ironifällan genom att bekänna sin bävan för de våldsamma attacker han nu väntar sig. Ett mästerverk, helt enkelt.

Den pensionsfärdiga generation som minns Bob Dylan (kille med gitarr med sin storhetstid för 40 år sedan), den generation vars fickpengar byggde upp skivindustrin, rekommenderar vi Seth Godins 14 musiklektioner. Som den här, om just Dylan:

7. Remember the Bob Dylan rule: it’s not just a record, it’s a movement.
Bob and his handlers have a long track record of finding movements. Anti-war movements, sure, but also rock movies, the Grateful Dead, SACDs, Christian rock and Apple fanboys. What Bob has done (and I think he’s done it sincerely, not as a calculated maneuver) is seek out groups that want to be connected and he works to become the connecting the point.

By being open to choices of format, to points of view, to moments in time, Bob Dylan never said, “I make vinyl records that cost money to listen to.” He understands at some level that music is often the soundtrack for something else.

Strategin går ut på att göra de företag som erbjuder infrastrukturen ansvariga för vad användarna gör. Om YouTube, Blogger, WordPress.com etc (eller för den delen bredbandsleverantörer, som i Renforsutredningen) skulle tvingas att proaktivt kontrollera upphovsrätten för allt material som vi gör tillgängligt skulle de vara tvungna att investera i jurister, tekniska filter och i slutändan alltid mänskliga moderatorer för försöka stoppa upphovsrättsintrång innan de äger rum — på vår bekostnad.

Om man leker med tanken att det skulle kunna fungera, skulle kostnaden för att uttrycka sig skjuta i taket. ”That’s not good for art, period.”

Dessutom skulle det lägga i backen på den långa svansen:

”But even worse for artists: when the cost of distributing art goes up, the number of companies involved in it goes down. We all know what that looks like: the record industry, cable TV, the studio system. All systems where there’s a buyer’s market for art, where the big companies have artists over a barrel.

Och det är väl just den situationen – och den auktoriteten – som Horace vill bevara. För att upphovsrättsindustrin ska kunna bevara sina gamla affärsmodeller skulle vi inte bara behöva montera ned demokratiska fundamenta, som Rick Falkvinge (pp) skriver i ett svar till Horace och hans kidnappare. Vi skulle behöva montera ned internet:

”Frankly, the only way to police the net for infringement is to throttle it. And that’s exactly what the proactive policing that many artists are calling for would do. […]

Not only is this the height of arrogance — ”Shut up about your life and everything important to you so that I can Make Art!” — it’s also major bad news for artists. […]

So yes, let’s stand up for artist’s rights — starting with the right to speak freely, without being filtered by a lawyer, and with the right to walk out of the traditional publishing channels and into a better deal in the new world.”

Då snackar vi upphovsrätt på riktigt.

”Therein lies the rub. When entering data into Facebook, you’re sending it on a one-way trip. Want to show somebody a video or a picture you posted to your profile? Unless they also have an account, they can’t see it. Your pictures, videos and everything else is stranded in a walled garden, cut off from the rest of the web.

Like locked cell phones and copy-protected music, Facebook is on the wrong side of the open-network debate. Facebook is a sealed bubble. Facebook users are locked into Facebook, just as iTunes locks music fans to Apple’s iPod.”

Om jag ville skulle jag kunna plocka mina bilder från Flickr, händelser från Upcoming, mina musikdata från Last.fm, bokmärken från Del.icio.us och mina boklistor från Librarything och visa här på Mothugg. (Wireds How to wiki har fler tips.)

Problemet, som Gilbertson poängterar, är att en sådan lösning fortfarande saknar den viktigaste byggstenen i social networking: Vännerna. Relationerna. De sociala nätverken.

”It’s entirely possible to replicate most of the features of Facebook without getting sucked into its black hole, but the single most important element is missing.

At this point, ”friend” relationships remain unique to the social networks. The web still lacks a generalized way to convey relationships between people’s identities on the internet. The absence of this secret sauce — an underlying framework that connects ”friends” and establishes trust relationships between peers — is what gave rise to social networks in the first place. While we’ve largely outgrown the limitations of closed platforms (take e-mail or the web itself), no one has stepped forward with an open solution to managing your friends on the internet at large.”

…vilket alltså är den boll Gilbertson nu vill sätta i rullning. Låt hoppas att hans upprop för en öppen standard för sociala nätverkstjänster hörsammas.

Gilbertsons argument visar också varför Richard Stallman är ute och cyklar när han säger att alla program du inte kör på din egen dator är ”inherently evil”. Och allt tvåpunktnoll är inte ondskefullt, vilket Dmytri Kleiner och Brian Wyrick missar i sin tokmarxistiska kritik av Web 2.0-hajpen, liksom sociologer som William Davies, som på ett liknande sätt beklagar att den sociala webben trycker in effektivitetssträvan i våra livsvärldar, typ (via Infontology).

Facebook och Myspace har möjligen kalla, kalla hjärtan, men det finns också öppna alternativ. Istället för att dissa allt som inte körs på egna burken eller drivs av icke-kommersiella P2P-nätverk (som ju knappast finns i verkligheten), kan vi skilja på bättre och sämre sociala nätverkstjänster och webbprogram. Bättre använder öppna standarder och öppna APIs. Sämre låser in dina sociala data i ett slutet universum avskuret från resten av webben. Om inte annat blir det jobbigt den dag Facebook är såå sommaren 2007 och du vill flytta över ditt omsorgsfullt uppbyggda Facebook-nätverk till nästa hajp (någon som minns Friendster? LinkedIn? SixDegrees?).

Och eftersom vi här på Mothugg lever som vi lär (eller åtminstone gör nöden till dygd), passar vi på att deklarera att vi inte kommer att fortsätta att låta oss exploateras genom att mata Facebook med våra data. Bli inte ledsen om jag inte addar dig tillbaka. Vi ses på den riktiga webben.

Känner du att det är svårt att få tag på smala filmer som passar din smak i dag? Be i så fall någon under 40 lära dig hur man använder Amazon, Youtube eller The Pirate Bay och du har redan där mer utbud än du kan önska. Visst är det trevligt att gå på bio — de säljer ju popcorn, till exempel, och visar rolig reklam — men smal film är bättre på hemmabion än inte alls (och man kan faktiskt poppa hemma också).

Medan filmbranschen revolutioneras av den långa svansen sitter filmpolitrukerna och sörjer att inte fler går på bio, tycks det. Eller att smalfilmen inte får plats på biograferna, den enda form som rörliga bilder kunde distribueras i innan varje hushåll fick tv, videobandspelare, bredbandsuppkoppling, widescreen och hemmabiofåtöljer. Eller vad det nu är som faktiskt är problemet.

I DN föreslog konkade Astorias VD Mathias Nohrborg en filmpolitik som stärker biograferna, nu när staten inte ville hålla hans bolag under armarna. I Svenskan går filmvetardoktoranden Hynek Pallas hela vägen och kräver mer statlig filmimport, statliga biografer, en statlig filmtidning och att den statliga tv-kanalens Filmkrönikan gör reklam för statligt sanktionerad smalfilm istället för sådant som trots allt får folk att pallra sig till biograferna.

”För i slutändan är jag övertygad om att alla skulle tjäna på detta, då en mer intresserad publik som hittar fram till det smala i andra format en dag också vill se det på bio.”

Nästa steg tycks handla om att också stoppa konkurrensen från den långa svansen genom att helt enkelt stänga internet, som Copyriot skrivit om:

“Filmfolket” pekar ur bredbandsleverantörerna, och beordrar dem att “agera brottsförebyggande genom att exempelvis stänga ned tillgången till vissa sidor med mycket illegalt material“. Klart som korvspad att de syftar på The Pirate Bay, även om internetcensuren förstås inte slutar där. Vad “Filmfolket” säger är, i klartext, att företag som tillhandahåller kommunikationstjänster ska börja ta ansvar för vad deras kunder kommunicerar; en negering av internets grundläggande princip.

Vilken tid lever svenska filmpolitruker i?

Nä, låt oss istället fundera på en verklig public service-tanke för filmbranschen: Om vi nu verkligen ska ha statliga, regionala, kommunala och EU-iska filmstöd borde vi se till att det skattebetalarna har betalat finns fritt tillgängligt. Precis som det är rimligt att kräva att offentligt finansierad forskning görs offentligt tillgänglig under open access-villkor, borde offentligt finansierad finansierad film också vara fri att ta del av.

Hur? Tja, kräv i sponsringsavtalen att statligt understödd film släpps fri på nätet under en CC-licens, eller något liknande. Surfa på den långa svansen istället för att bekämpa den. Så kan också staten slippa döma folk till böter för att de har vänligheten att helt på egen bekostnad hjälpa Filminstitutet att sprida skattefinansierad svensk smal- och skräpfilm.

Men statligt finansierade filmer i statliga biografer, recenserade i den statliga filmtidningen och presenterade i den statliga tv-kanalen — det låter mer 30-tal än vad som är bra för magen.

”Vad ska du spela?
– Det blir det och några låtar från mina soloskivor. Men inga nya, för jag har inte skrivit några. Jag ska väl göra det någon gång när jag känner mig motiverad, men det blir inte det förrän de hittat en lösning på downloadproblemet.
Så du gillar inte fri fildelning?
– Jag är för fri fildelning — och jag är för att alla som vill ha mat ska få det gratis på Ica. Vi får se hur länge de överlever då.” (GP 27/7)

Som Copyriot skriver är fildelningen säkert ett allvarligt hot mot bensinmacksartister som Christer Sandelin:

”Antagligen hotas dessa artister verkligen av internet. Men inte för att folk laddar hem deras musik istället för att köpa den, utan för att vi upptäcker bättre musik än deras att lyssna på.”

1. Florence Valentin: Pokerkväll i Vårby Gård
   [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
2. The Shins: Australia
   [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
3. Sufjan Stevens: Come on! Feel the Illinoise!
   [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
4. Maximo Park: Books form boxes
   [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
5. Dogs: This stone is a bullet
   [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
6. Shout Out Louds: Tonight I have to leave it
   [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
7. Tocotronic: Kapitulation
   [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
8. The Maccabees: Toothpaste kisses
   [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
9. The Editors: Smokers outside the hospital doors
   [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
10. Bruce Springsteen: Lost in the flood
    [There is a video that cannot be displayed in this feed. Visit the blog entry to see the video.]
11. Mac Love: När sommaren kommer

Och för den som undrar vad man ger en 31-åring som har allt tipsar jag om att Tocotronic spelar i Berlin den 27 juli.