I morgon tänkte jag gå och lyssna på Sheri Berman som håller ett föredrag uppe på Blindern utifrån The primacy of politics: Social democracy and the making of Europe’s twentieth century (Cambridge UP, 2006). Läs mer →

Över lunch i kantinen diskuterade vi ett gäng principer som vi skulle kunna kalla ’det beror på’-principer. Vad de har gemensant är att de ser ut som principer, och tycks ha ett innehåll som skulle kunna vägleda politisk handling, men i själva verket är de tomma, innehållslösa. Det bästa svar de kan ge på frågan ”Vad bör vi göra?” är ”Det beror på.” Läs mer →

Idén om internationella mänskliga rättigheter har en historia. Och då menar jag inte den ärorika historia vi skriver tillbaka till Moses stentavlor, Cyrus cylinder och ahimsa, eller till naturrätten, franska revolutionen och kampen mot slaveriet, utan en betydligt kortare historia. Läs mer →

Borde inte det välordnade samhället ge liberaler rysningar? Jag läste om Karl Poppers gamla klassiker The open society and its enemies för att kika på en alternativ, för-rawlsk idé om det goda, liberala samhället.¹ Läs mer →

Noter

1. Popper, Karl. The open society and its enemies. London: Routledge, 2002. Routledge Classics utgåva har dock en alldeles för hård limbunden rygg, så att boken vägrar ligga uppslagen. Det försvårar läsningen-skrivningen. Lustigt nog har A theory of justice perfekt tjocklek för att kilas in mot datorskärmen och tvinga upp The open society.[⇑]

När jag läste min grundutbildning i statsvetenskap på 1990-talet kämpade man i uppförsbacke och motvind om man ville syssla med politisk teori. Var det ens egentligen statsvetenskap, att försöka besvara normativa frågor om demokrati, rättvisa eller nytta? Och vad var egentligen nyttan med politisk teori? Arvet från Tingstens idéanalys, positivismens framfart i samhällsvetenskaperna och provinsiella revirstrider kan förmodligen anföras som förklaringar till att den politiska teorin var satt på undantag. Läs mer →

På min väg till jobbet korsar jag de citat som har lagts in i trottoarerna längs den väg Henrik Ibsen dagligen traskade från sin lägenhet bredvid slottsparken ned till lunchen på Grand Café, mitt på Karl Johan. Vid universitetet lär Ibsen ha stannat för att ställa sitt fickur efter klockan i fönstret till Domus Academica (i folkmun Urbygningen). Och där, passande nog, finns i dag ett kärnfullt citat från Dr. Stockmann i En folkefiende: ”Sannheten og frihetens farligste fiender i blant oss, det er den kompakte majoritet.” Läs mer →

Apropå staden, rörelsefrihet och att känna sig trygg bland främlingar: Jag tillbringade en stund i fönstret på Kaffefuglen med Bart van Leeuwens artikel ur senaste PT om likgiltigheten som ett moraliskt minimum för interkulturellt medborgarskap i städer.¹ Läs mer →

Noter

1. B. van Leeuwen, “Dealing with Urban Diversity: Promises and Challenges of City Life for Intercultural Citizenship,” Political Theory 38:5 (2010): 631-657.[⇑]

Mina neo-leninistiska skrivråd blev till ett helt papper, som kritiserar Allen Buchanan & Robert Keohanes teori om internationella institutioners legitimitet. Läs mer →

Just nu sitter jag med Allen Buchanan & Robert Keohanes artikel om internationella institutioners legitimitet och klottrar marginalerna fulla med ”who?” och ”whom?”¹ Läs mer →

Noter

1. Allen Buchanan & Robert O. Keohane, 2006: The legitimacy of global governance institutions”, Ethics & International Affairs, 20:4, 405-437.[⇑]

Bara så där, rätt upp och ned: Fem bra bloggar som hör hemma i den politiske teoretikerns flödesläsare. Läs mer →