Istället för ett program att köra lokalt, som måste matas manuellt med textfragment, tänker jag mig något som automagiskt tjuvläser alla textflöden jag producerar i molnet: Evernote, Google Notebook, Delicious, Zotero, Twitter, wikis, bloggar, epost, liksom förstås de lokalt lagrade textfiler jag synkar via Dropbox.

Borde man inte kunna köra samman alla dessa textflöden — från fragment, länkar och citat till läsanteckningar och artikelutkast — till en samlad databas, som man sedan kan fiska i för att få fram guldkornen ur den distribuerade hjärnans guldfiskminne?

Jag tänker mig tre enkla steg:

1. Syndikera textflöden. Med hjälp av öppna API:er och RSS-flöden torde det mesta gå att automatiskt suga in i en gemensam databas.
2. Processa materialet. Algoritmer som kan spåra mönster i text är i dag en rätt enkel teknologi. Här på Mothugg använder jag till exempel Yarpp för att automagiskt leta fram kanske relaterade inlägg. Det borde också kunna ligga till grund för en smart sökfunktion.
   
3. Presentera mönster, som låter en spåra oanade kopplingar mellan sparade textfragment. Gärna visualiserat, gärna kombinerat med verktyg för självövervakning.

Elementen för att skapa ett sådant verktyg finns förmodligen redan. Man skulle till och med, gissar jag, med befintliga tillägg och öppna kodsnuttar kunna hacka ihop WordPress till att göra något sådant.

Och det är just Johnsons bärande tes: Goda idéer, innovationer, tänds inte som enskilda geniers snilleblixtar, utan kommer till när någon sätter samman befintliga byggstenar på ett nytt, tidigare otänkt men tänkbart sätt.

Lite ironiskt, därför, att bokens omslagsgrafik formar en glödlampa.

Ett hot mot den akademiska friheten.

Låt mig ge några exempel. De har viss verklighetsanknytning, men min poäng är inte att peka ut någon enskild institution, utan oroväckande tendenser i universiteten. Vi styrs av våra supportfunktioner, och genom sin strategiska position har IT-personalen kommit att bli ett allvarligt hot mot forskningens frihet.¹

• Två forskare ber att få ett webbserverutrymme för att kunna installera MediaWiki, som ett kollaborativt verktyg för att samla in data i ett forskningsprojekt. Universitet Ett säger nej: Ingenting får installeras på dess webbservrar, särskilt inte om det inte följer den grafiska profilen. Universitet Två säger: Vi har tillsatt en arbetsgrupp som ska utreda möjligheterna och behoven av att erbjuda forskargrupper den sorts tjänster ni efterfrågar.
• På en institution där många jobbar duktigt med kvantitativa metoder tycker de upphandlade IT-konsulterna att det räcker gott med statistikprogrammen SPSS och SAS. Först efter ett veritabelt uppror får forskarna också tillgång till Stata. R? Dream on.
• En fakultet sjösätter en nyare, finare, bättre webbplats. Jojo: I ett nafs leder inlänkar från hela vilda webben till 404 och en rad verktyg och dokument som forskare använder i sitt dagliga arbete är borta. Nej, de har inte försvunnit, påpekar webbansvariga, de går bara inte att hitta.
• En forskare vill använda Zotero för att hantera sina referenser, för att samla in material från webben, för dela referenser med andra forskare. Vi erbjuder Internet Explorer och Endnote, svarar Mordac. Som om det vore ett fullgott alternativ.²

En nyspråklig eufemism att kalla detta IT-support.

Mikropolitiskt motstånd mot Mordacratin.

För universiteten är Mordacratin ett problem på flera sätt:

1. Forskningsmiljön tappar competitive edge när forskare inte får använda de verktyg de behöver. Som om man skulle säga åt en snickare att hon bara får använda såg och hammare, men inte skruvmejsel och stämjärn. Naturligtvis skulle grejerna hon bygger bli sämre.
2. Universiteten ha en skyldighet att göra informationen fortsatt tillgänglig även efter att ett projekt har avslutats.
3. Betalningsviljan undergrävs: Universiteten beskattar forskarnas surt förvärvade forskningsmedel för att finansiera bland annat IT-tjänster. Någonstans går en gräns för hur mycket man kan höja OH-påslagen om forskarna inte får prisvärd service tillbaka.
4. Mer principiellt nätpolitiskt kan man förstås också invända att tunna klienter och liknande lösningar förvandlar det lokala nätet till ett antinät; gör ett distribuerat nätverk, en world of ends, till en centralstyrd kommandostruktur i Mordacs händer.

Gör nätverket till ett antinät.

Nå, efter att ha kämpat emot drar jag lärdomen att det inte lönar sig att försöka förändra IT-systemen inifrån, nerifrån. IT-nissarna har fasta heltidstjänster för att göra livet surt för användarna.

Så istället tänker jag rösta med fötterna, routa runt Mordac och bygga upp en alternativ, personlig IT-infrastruktur anpassad efter mina behov. Det är inte så jobbigt som det låter:

• En domän och ett webbhotell (som Mothugg) kostar inte mer än ett par uteluncher i drift per år. Med WordPress under huven får du tidernas kraftfullaste publiceringsverktyg fritt och gratis (ett årtionde bättre än vad ditt universitet erbjuder).
• En bärbar eller stationär arbetsmaskin går att få från ett par tusen och uppåt, eller bortskänkt om man bara behöver en basal skriv- och surfmaskin. Installera Ubuntu, eller något annat operativsystem du gillar.
• En alternativ/kompletterande lösning är förstås att skaffa sig ett USB-minne med Portable Apps – dina favoritprogram to go – eller en hel passande Linux-distro.

En arbetsmaskin kostar från ett par tusen.

Fördelarna är uppenbara: Jag kan använda de program jag behöver och får den arbetsmiljö jag vill ha. Jag kan också ta med mig den när jag byter arbetsplats eller arbetsgivare. Men framför allt köper jag mig sinnesfrid genom att för all framtid frigöra mig från Mordacs tvångströja.

Om fler gör som jag kan vi sakta men säkert urholka Mordacs makt och göra det uppenbart även för deras överordnade hur överflödig Mordac faktiskt är.

Noter

1. Det gäller för övrigt i andra sorters organisationer också: En vän som jobbar nära den politiska makten i en större stad berättade att hän tar med sin privata bärbara till jobbet för att få något gjort, sedan IT-avdelningen förbjudit hän att använda de program hän behöver i sitt arbete.
2. Notera att det inte är en kostnadsfråga: De alternativ jag föredrar är gratis som i open source, medan universiteten betalar för sitelicenser för de proprietära skräpprogrammen. Bergh säger att de stora programvarubolagen köper Mordacs trohet genom att gödsla dem med freebies och gadgets. Kollegerna korruptionsforskarna borde vända blicken mot sin egen bakgård.

OpenID är en öppen teknik för identifiering på nätet. Grundtanken är att du inte ska behöva hålla reda på den drös av identiteter som du lätt samlar på dig på den sociala webben (änna som du kan använda en och samma inloggning för alla dina tjänster hos Google), utan att för den skulle centralisera ID-hanteringen.

For geeks, OpenID is an open, decentralized, free framework for user-centric digital identity. […] For individuals, OpenID means the elimination of multiple user names and passwords and a smoother, more secure, online experience.

Så om till exempel både Facebook och Myspace stödde OpenID, skulle du till exempel kunna låta dina kompisar som har konton på Myspace kolla på dina privata grejer på Facebook (men inte så mycket mer, kanske). Eller tvärsom. Prima.

Men varför skulle dina Myspace-kompisar då också skaffa ett konto på Facebook? Obasanjo menar att slutna sociala nätverkstjänster skulle skjuta sig i foten om de införde OpenID:

Why would Facebook implement a feature that reduced their user growth via network effects? Why would MySpace make it easy for sites to extract user profile information from their service? Because openness is great? Yeah…right.

Openness isn’t why Facebook is currently being valued at $6 billion nor is it why MySpace is currently expected to pull in about half a billion in revenue this year. These companies are doing just great being walled gardens and thanks to network effects, they will probably continue to do so unless something really disruptive happens.

Osvuret är dock bäst. Som några kommentarer påpekar kan man ju lika gärna se en OpenID-lösning som att i praktiken reducera registreringsfepplet till ett minimum. Du skulle inte ens behöva vara registrerad på Facebook för att ingå i deras användarbas. Självklart har någon redan hackat ihop en prototyp OpenID-app för Facebook.

Uno de Waal hävdar tvärtom att Facebook är det nya OpenID:

Facebook will become a defacto identity manager amongst the general internet population, unless some big names adopt OpenID as standard it will struggle to compete with the massive userbase that Facebook will build.

Men det vore i så fall ett OpenID minus dess främsta poäng: det öppna och decentraliserade. Jag gillar fortfarande inte idén att överlåta hela min nätidentitet på en central moderdator, allas vår mor.

Det tål att tänkas på medan vi sitter där och nätverkar bort ytterligare några miljarder åt våra arbetsgivare (själv har jag dock just i dag fortfarande semester).

I ingen särskild ordning:

• Görans Dystopiernas tio-i-topp (fast jag har fortfarande ett par av dem olästa).
• Mothuggs bidrag till en nordkoreansk litteraturpristävling (trist nog hörde de aldrig av sig).
• Margareta Winbergs mer okända sida som invandringsmotståndare.
• Familjebadet i Skene porrar till sig.
• Ett statligt franskt oljeimperium som ligger bakom all jäkelskap i världen? Jepp. Så är det.

(Hur? Jag använde det här skriptet, eftersom den inbyggda importen i WordPress 2.0 inte funkade på min webbserver).

Varför byta? För två år sedan hade Nucleus allt jag behövde, men sedan dess har WordPress sprungit om: Fler inbyggda funktioner, bättre dokumentation, livligare supportfora, fler insticksprogram. Dessutom funkar WordPress prima med Flickr, som jag kommit att gilla allt mer.

Det enda jag inte har lyckats fixa är adresserna till flödena, så jag ber alla läsare att uppdatera sina flödesläsare med någon av följande smaker:

• RSS 0.92: http://www.mothugg.se/feed/rss
• RSS 2.0: http://www.mothugg.se/feed
• Atom: http://www.mothugg.se/atom
• Kommentarer RSS 2.0: http://www.mothugg.se/comments/rss

I övrigt har växlingen gått i ett nafs. Med Windix’ importskript fick vi över alla inlägg, kategorier och kommentarer (plus några tusen tidigare blockerade spambakåtlänkar som vi fick rensa ut för hand). Och eftersom inläggens ID-nummer matchade var det en baggis att behålla permalänkarna från Nucleus, så alla länkar till Mothugg-inlägg ska fortsätta leda rätt.

Att få exotiska tecken rätt var knepigare. Testade den här metoden för att konvertera ISO 8859-1 till UTF-8, men det funkade inget vidare. I slutändan valde jag att söka och ersätta i både inlägg och kommentarer. Tog lite tid, men det gick. Den som till skillnad från mig kan PHP/SQL skulle säkert kunna knåpa ihop ett skript.

Tja, en del trimning återstår. Inte minst har jag fått dumpa Marvin för ett av WordPress’ trista standardteman. Men han kommer tillbaka, som vår vän australiensaren.

Relaterade inlägg:

1. Att hitta guldkornen i guldfiskminnet
2. Gamla kläder
]]> http://www.mothugg.se/2006/01/18/fran-nucleus-till-wordpress-pa-tio-minuter/feed/ 0 http://www.mothugg.se/2005/07/29/det-ar-1998-och-har-precis-borjat-blogga/ http://www.mothugg.se/2005/07/29/det-ar-1998-och-har-precis-borjat-blogga/#comments Fri, 29 Jul 2005 16:56:59 +0000 Johan ”Det är så självklart att det ska göras. Det är bara det att ingen har tagit sig samman och gjort det. Jag har ju alla verktygen, som webdesigner och skribent”, säger en Sigge Eklund i SvD om sin nya bloggportal Bloggportalen. Hm. Portal? Betaltjänst? Nättidning? Katalog i bokstavsordning? Fulkodad HTML? Det känns så… 1998.
]]> http://www.mothugg.se/2005/07/29/det-ar-1998-och-har-precis-borjat-blogga/feed/ 2 http://www.mothugg.se/2005/01/06/nya-klader/ http://www.mothugg.se/2005/01/06/nya-klader/#comments Thu, 06 Jan 2005 12:54:11 +0000 Johan

Relaterade inlägg:

1. Gamla kläder
]]> Lite mer soul: Ett år efter starten har vi äntligen tagit oss tid att ge Mothugg ett anständigt yttre. Men innehållet är förstås detsamma som vanligt.


Relaterade inlägg:

1. Gamla kläder
]]> http://www.mothugg.se/2005/01/06/nya-klader/feed/ 3 http://www.mothugg.se/2004/08/26/att-designa-som-man-lar/ http://www.mothugg.se/2004/08/26/att-designa-som-man-lar/#comments Thu, 26 Aug 2004 23:53:36 +0000 Johan Överheten i det moderna folkhemmet ska finnas där för oss dygnet runt. Det är i alla fall tanken bakom 24-timmarsmyndigheten.

Konceptet 24-timmarsmyndigheten har lanserats av Statskontoret, en obskyr myndighet som har till uppgift att hålla koll på andra myndigheter i Sverige (eller som det heter på byråkratiska: ”att främja utvecklingen av en rättssäker, demokratisk och effektiv offentlig sektor”).

Hur som helst: 24-timmarsmyndigheten syftar till att göra svenska myndigheter brukarorienterade. I det arbetet ingår 24-timmarswebben, en rad rekommendationer och riktlinjer för hur kommuners, landstings och andra myndigheters webbplatser ska kunna göras mer användarvänliga – dygnet runt.

I Vägledningen 24-timmarswebben 2.0 kan man bland annat läsa följande goda råd:

3.1.1 Välj och tillämpa standarder såsom de är menade att användas

3.1.2 Utveckla webbplatsen enligt en standard snarare än för en webbläsare

3.1.3 Använd i första hand xhtml eller html för att publicera information

3.1.4 Strukturera materialet korrekt utifrån den standard som valts

Om alla myndigheter följde dessa och andra riktlinjer i 24-timmarswebben skulle vi som medborgare ha lättare att kommunicera med våra myndigheter, oavsett hur (eller när – därav namnet) vi väljer att kontakta dem. Det är viktigt inte minst för synskadade och andra funktionshindrade, som alltför ofta snubblar över fulbyggda webbsidor. Att följa webbstandarder handlar om att göra webben till ett säkrare ställe för oss alla.

Så ironiskt då att 24-timmarsmyndighetens egen webbplats inte validerar som giltig HTML 4.0 och använder tabeller för layouten.

Inte nog med det: Under punkt 2.2.1 rekommenderas myndigheter att ”publicera dokument (rapporter, utredningar med mera) i det standardformat som är valt för webbplatsen (html 4.01 eller xhtml)” – i ett dokument som bara finns i PDF-format!

Hallå, tror ni det här är 1997? Hur ska ni kunna sälja in 24-timmarswebben om ni inte följer era egna riktlinjer?

Och själva Statskontorets webbplats ska vi inte tala om. Inte ett rätt.

]]> http://www.mothugg.se/2004/08/26/att-designa-som-man-lar/feed/ 12 http://www.mothugg.se/2004/02/14/snart-i-en-bokhandel-nara-dig/ http://www.mothugg.se/2004/02/14/snart-i-en-bokhandel-nara-dig/#comments Sat, 14 Feb 2004 18:35:32 +0000 Johan I går damp så äntligen ned ett exemplar av andra upplagan av Kajsa Normans ”Mot kärleken har Fidel inte en chans” (Silc förlag). Och jag citerar baksidestexten:


”’Föreställ dig, 16 poliser för att hämta en poet!’

Blancas berättelse om hur maken Raúl greps en kväll i Havanna är en av många.

Våren 2003 arresteras 27 journalister på Kuba och döms till mellan 14 och 27 års fängelse.

Kajsa Norman, som tidigare träffat flera av de fängslade journalisterna, återvänder samma sommar till den karibiska ön. Här möter vi de fängslades anhöriga och deras kamp för sina livskamrater, bröder, söner och fäder. Det är en kamp mot smuts, matbrist, trakasserier, isolering och ensamhet – med kärleken som livlina.”

Mitt första äventyr som bokformgivare lär snart fnnas ute i bokhandeln, men kan också beställas från Silc förlag (ISBN 91-974771-0-9).

]]> http://www.mothugg.se/2004/02/14/snart-i-en-bokhandel-nara-dig/feed/ 1 http://www.mothugg.se/2004/01/11/artiklar-en-masse/ http://www.mothugg.se/2004/01/11/artiklar-en-masse/#comments Sun, 11 Jan 2004 19:56:30 +0000 Johan

Relaterade inlägg:

1. Från Nucleus till WordPress på tio minuter
]]> Nu har jag byggt stommen till ett artikelarkiv under Text. Mina första försök att knacka egen PHP. Nästa steg är att göra presentationen mer överskådlig än dagens lista.

Men det är ju ett jävla meck att klippa och klistra från Presstext eller från det gamla arkivet, så det lär dröja innan arkivet är komplett bakåt.



Relaterade inlägg:

1. Från Nucleus till WordPress på tio minuter
]]> http://www.mothugg.se/2004/01/11/artiklar-en-masse/feed/ 15