Här några exempel:

• Cary J. Nederman: ”Herding Cats: The View from the Volume and Series Editor”, Journal of Scholarly Publishing, 36:4, 2005, 221-228, doi: 10.3138/jsp.36.4.221
• Thomas & Hrebenar: ”Editing Multiauthor Books in Political Science: Plotting Your Way Through an Academic Minefield”, PS: Political Science and Politics, 26:4, 1993, pp. 778-783.
• Louise Edwards ”Editing Academic Books in the Humanities and Social Sciences: Maximizing Impact for Effort”, Journal of Scholarly Publishing 44:1, 2012, 61-74, doi: 10.3138/jsp.44.1.61.
  • Bildspelsversionen: ”Perils and Pitfalls of Editing Academic Books”
• Jeffrey Ross: ”Editing Encyclopedias for Fun and Aggravation”, Publishing Research Quarterly, 25:3, 2009, pp 159-169, doi: 10.1007/s12109-009-9126-y.

Och här en blogg som resonerar kritiskt kring värdet av vad vi på forskarsvengelska kallar editerade volymer.

LSE Impact Blog initierade också nyligen en debatt om huruvida bokkapitel över huvud taget är mödan värda, jämfört med journalartiklar:

• Dorothy Bishop: How to bury your academic writing:
  

  ”My own solution would be for editors of such collections to take matters into their own hands, bypass publishers altogether, and produce freely downloadable, web-based copy. But until that happens, my advice to any academic who is tempted to write a chapter for an edited collection is don’t.”

• Kent Anderson: Bury Your Writing — Why Do Academic Book Chapters Fail to Generate Citations? på Scholarly Kitchen, en blogg om forskningspublicering:
  

  ”Bishop has raised a very interesting question for book publishers in this era — how and why are you at such a disadvantage in citation systems? Her request for publishers to address these deficiencies is also spot-on. But her diagnosis of the problem comes us short”.

• Pat Thompson: Is writing a book chapter a waste of time?
  

  ”book chapters are not (yet) a waste of time although they are to be handled with caution. Invitations to contribute a book chapter to an edited collection must always be scrutinised for their potential benefits such as – use for teaching purposes, influence in a wider field of practice, co-location with key scholars in the area and potential for opening up further opportunities. If these are important to you at this time in your career, then a chapter may well be worth doing.”

• Martin Eve: The undervalued book collection and peer review
  

  ”when researching within a sub-field of literature, I often find that edited collections contain much more material of interest. Pieces in these volumes have the freedom to specialise in a way that journal articles in the “top-flight” publications often cannot.”

Relaterade inlägg:

1. Senkommen revansch
2. Film och internationell politik
3. Alma matters: Legitimitet och MR-regimer i Göteborg

Artikeln inkluderar förslag på filmer och vilka poänger i internationell politik de kan illustrera. Några är självklara — Dr. Strangelove och Fog of War, exempelvis — och andra uppenbara vid eftertanke, som Lord of the Flies (”as a metaphor for the international system”) och Lord of the Rings (”can be used to explore diversity, gender, and self-interest in the international context”). Användbart och läsvärt!

Relaterat: Davide Panagia skriver om ”Why film matters to political theory”, Contemporary Political Theory 12, 2-25 (February 2013), som vi tipsar om osynad bakom betalmuren.

Noter

1. Brandon Valeriano: ”Teaching Introduction to International Politics with Film”, Journal of Political Science Education, 9:1, 2013.

Relaterade inlägg:

1. Om värdet i kollektiva publikationsprojekt
2. Att tänka utanför kanon
3. Jobba med mig: Postdok i politisk teori

Jämfört med Ekonomistas har Politologerna lyckats bättre med att engagera kvinnliga skribenter: Tre politologer av elva är kvinnor, mot noll av fem ekonomistas.

Det är förstås likväl trist att se att inte mycket tycks ha hänt sedan vi 2008 konstaterade att det gick i väldigt runda slängar tre män på varje kvinna i den svenska akademiska bloggosfären, och att det fanns fler personer som heter Niklas än det fanns kvinnor bland bloggande nationalekonomer.

De så kallade nya medierna speglar således — föga förvånande — mönstret i gammelmedierna. R&D noterade nyligen att den ”Den typiska statsvetaren [som uttalar sig i medierna] är en medelålders, twittrande [manlig] professor verksam vid Göteborgs universitet.”

Relaterade inlägg:

1. Den akademiska bastuklubben börjar blogga
2. Oscarsson bloggar
3. Ytterligare en bloggande statsvetare

Man hittar den överallt: Myten om att Sveriges demokratisering gick långsamt, började tidigt, skedde genom stegvisa reformer och föll tillbaka på för-demokratiska traditioner i medeltiden. (Enda undantaget jag funnit: Dankwart Rustows bortglömda motsatta argument.)

Myten har också tidigt gått på export: Både svenskar och utländska Sverigeforskare har sett den svenska reformistiska, gradvisa demokratitransitionen som en modell för andra stater att lära av (vilket i sig är något motsägelsefullt: Andra länder kan ju knappast i efterhand skaffa sig medeltida ting och självägande bönder).

I pappret nämner jag litteraturer som faller tillbaka på samhällsvetarna Stein Rokkan och Barrington Moore för cirka 40 år sedan, och flera senare verk som åberopar den litteraturen.

Men det finns mer än så att ta av. Här ett axplock:

• Terry Congleton i Improving democracy through constitutional reform: Some Swedish lessons (Kluwer, 2003):
  

  ”“The Swedish constitutional tradition of rule of law and parliamentary government is one of the oldest and most neglected in the world. The Swedish government has long had an explicit constitutional basis, beginning with a letter of privilege promulgated in 1319, which bound the crown to govern by rule of law, assured due process, and allowed new taxes to be imposed only after consultation with the Royal Council (Weibull 1993, p. 22). Indeed, it can be argued that the basic king and council template formalized in 1319 continues to the present day, although the balance of power between the king and parliament has changed dramatically through time, especially during the past three centuries.

  Swedish constitutional history is striking not only for its length, but also for its many systematic revisions of voting rules, its fundamental reorganization of parliament, and its use of constitutional procedures to adopt those reforms. The past two centuries of Swedish political history has witnessed the Swedish state lawfully transform itself from a king-dominated government with a four-chamber parliament to a parliamentary system of governance in which the king plays only a minor role in policy formation. Most of these changes took place in three great episodes of constitutional reform each separated by approximately 50 years. Swedish history, thus, provides a series of natural experiments in which both the political cause and effect of constitutional reforms can be analyzed. In much of the rest of Europe, wars and revolutions rather than amendment determined the course of constitutional development. The peaceful ‘revolution’ in Swedish political procedures is nearly unique in scope and legal foundation.”[1]

• Byron J Nordstrom, The history of Sweden (Greenwood Press, 2002):
  

  ”This system [Sweden's constitution] is the result of historical developments that reach far back in the nation’s history. The monarchy and fundamental assurances of people’s rights and rule by law have medieval roots. The parliament traces its beginnings tot he fifteenth century, while local and provincial assemblies are far older. Many documents make up the sources of Sweden’s constitutional history, including accession oaths from medieval and early modern times and more extensive ’forms of government’ such as those from 1634, the 1720s, 1772, and 1809. Democracy came to Sweden slowly and oftentimes quite grudgingly. Many milestones mark this process: 1809, because in that year an unpopular king was deposed and a new constitution written; 1865, when the number of houses in the parliament was reduced from four to two and election rather than social status became the primary means of determining members; 1909, when all men finally received the vote; and 1918, when this right was extended to women. Additional reforms in electoral laws made the system much more democratic in the 1920s and 1930s.” (6f)

• Franklin Scott, Sweden: The nation’s history (1988) beskriver processen så här, under en kapitelrubrik som placerar Sveriges demokratiska genombrott i 1800-talet:
  

  ”The social transformation that affected all aspects of Swedish life in the nineteenth century was characterized in the political realm by an irresistible trend toward democracy — slow, blocked at times by the forces of the old order, but always returning to the attack. By the end of World War I the victory was not yet complete, but the ’democratic breakthrough’ was surging forward on all fronts.” (379)

• Forskarvolymen Nordic democracy (Allardt et al, Det Danske Selskab, 1981) har en hel del godsaker, men här bara ett smakprov:
  

  ”Institutions which have lent a democratic complexion to Nordic society are known from the very beginnings of its history. Chief among these is the assembly (Þing)… Nordic political history is, indeed, very much bound up with the rivalry between the assemblies and the kings, whose strength was continually increasing during the Middle Ages. … Modern Nordic democracy is, in significant part, the legacy of these and other historical developments.” (15)

• Forskarvolymen Scandinavian democracy (Lauwerys [red.], 1958) inkluderar de nödvändiga referenserna till förhistoriska bygemenskaper, medeltida ting, frihetstiden, etc, liksom beskrivningar av en unikt reformistisk, stegvis, kompromissorienterad process, som den här:
  

  ”The break with the past was most pronounced in Norway and Denmark, where the  new constitutions [1814, 1849] replaced an absolute monarchy dating from 1660. Only in Sweden had the old Scandinavian tradition of government been preserved. [Era of Liberty...] The system of governance introduced in 1809 therefore represented nothing radically new but was a compromise between the systems of the earlier period.” (94f)

• Nils Herlitz Sweden: A modern democracy on ancient foundations (University of Minnesota Press, 1939):
  

  ”As a matter of fact, the historical development of the Swedish constitution may be studied with profit also by those who are interested rather in the general aspects of government than in the particular institutions of Sweden. Swedish history has indeed a character of its own. The country has retained throughout the centuries, from primitive times, some elements of popular government and political freedom. What the European peoples learned in the nineteenth century from the American and French revolutions, and from constitutional government in England, was not altogether new to Sweden, which affords the rare spectacle of a modern democracy with direct roots in the Middle Ages. Its constitutional history is comparable to that of England, but other countries offer no clear parallels. The other Scandinavian countries, Denmark and Norway, have gone quite another way, passing through that stage of monarchic absolutism well known from general European history. Therefore the constitutional history of Sweden may claim a certain amount of attention not only for its own sake but also as an indigenous and original contribution to the practical experiences of popular government and political freedom. / In writing on Swedish political institutions for American readers, many of whom may look to my country for guidance in the difficult social problems of today, I feel obliged to make some qualifying remarks.” (p. x)

Denna konsensus bland statsvetare och historiker skulle för all del kunna bero på att historien de återberättar är sann, men det är svårt att verifiera en historia som bygger på successiv tradering från äldre källor.

Och när vi kommer bakåt till 1930-talet börjar myten närma sig slutpunkten i demokratiseringsprocessen. Men jag tänkte här kasta ut hypotesen att myten faktiskt är äldre än så: Myten föregår inte bara demokratins genombrott: den uppfinns för att hjälpa demokratin på traven. Mer om det en annan gång.

Relaterade inlägg:

1. Sveriges bortglömda revolution
2. Sen och snabb, inte långsam och gradvis
3. En nordisk mentalitet?

Om du vill föreslå ett paper, använd gärna detta formulär. Mer detaljer om projektet finns i vårt call for papers (uppdaterat).

Relaterade inlägg:

1. CFP: The Nordic Human Rights Paradox
2. Call for Paris: Authority Beyond States
3. Vi föredrar Oslo för föredragen

Enklast är förstås att regelbundet checka webbplatser till de universitet man vill söka sig till. Ofta är doktorerande något slags hybrid av utbildning och arbete, så doktorandplatser kan utlysas som lediga tjänster och/eller utbildningsplatser att söka. Tyvärr är det fortfarande inte självklart att de utlyses öppet. En vän jublade nyligen över att hennes alma mater-institution hade börjat utlysa forskarutbildningen på webben, istället för som tidigare bara i korridorerna — vi skriver herrens år 2012.

Men därutöver finns ett par webbtjänster som utannonserar akademiska jobb, även doktorandtjänster, med olika regionala fokus:

• Jobs.ac.uk – huvudsakligen för den anglofona världen minus USA.
• Die Zeit – für den deutschsprachigen Raum (utlysningarna är dock allt oftare även på engelska).
• Academic Positions – för Europa, särskilt Norden.
• Forskerforum utannonserar tjänster vid norska universitet och högskolor.
• IPSA listar statsvetarjobb, även doktorandtjänster. I princip globalt.
• Kolla också ämnesbloggar: Är man intresserad av politisk teori, till exempel, händer det att utlysningar dyker upp på Theorieblog och Public Reason (vilka man ju oavsett bör ha i läsaren).
• Twitter likaså. Följ organisationer, institutioner och personer inom (och utom) disciplinen. Allt som oftast dyker det upp utlysningar i flödena.

Fler tips? Kommentarsfältet är öppet.

Relaterade inlägg:

1. Jobba med mig: Postdok i politisk teori
2. Att hitta guldkornen i guldfiskminnet

Mothugg torde därmed vara en av Sveriges äldsta ännu levande bloggar (en tveksam ära). Här lite gammal skåpmat som fortfarande kan tänkas smaka:

• Inspirerade av Berghs skäggmätning mellan statsvetare och nationalekonomer skrev vi 2008 om hur den akademiska bloggvärlden liknade en bastuklubb. Kalle följde upp med sitt slemprojekt, som sedermera blev en bok. (Och som för att bekräfta poängen reproducerar vi här slemmet genom ett par länkvisa ryggdunkar till våra medgubbar…)
• Som Johansson påpekat var  vi redan 2007 träffsäkert förutseende – och korrekta – i kritiken av både Facebook och Spotify, som Chris K, Rasmus och andra senare utvecklade till oanade nivåer.
• I dag tycks svenska Piratpartiet tappat fart, men poängerna i vår analys (1, 2, 3, 4) av internet som strukturomvandling för politikbranschen har blivit självklarheter, inte bara när piraterna nu rycker fram i andra länder med möjligen än mer gammalmodiga partibyråkratier. (Idén växte fram i samspån med Erik.)
• Sedan 2004 har vi skrivit över hundra inlägg om Dawit Isaak och förtrycket i Eritrea: Om hur regimen dödar samvetsfångar i Eritreas många fängelser, slår ned det civila samhället och använder svälten som vapen för att hålla befolkningen i schack, men också om hur oppositionen organiserar sig och hur en gräsrotskampanj pressat på för att få svenska medier och myndigheter att axla sitt ansvar.
• Efter FRA-skandalen 2008 fick Shklars skräckens liberalism sätta ord på våra känslor. Senare följde vi upp med en serie inlägg om realism och liberalism i politisk och internationell teori. Det är trådar som förtjänar att knytas ihop en vacker dag.
• Göteborg har också varit ett kärt tema – där vi skrev om stadsbyggnad innan Yimby satte staden på kartan, om maktens korrumperande nätverk innan Göteborg blev mutskandalernas huvudstad och om Ostindiefararen som en miljarddyr produkt just av sådana oheliga allianser mellan politik, medier och näringsliv.

Relaterade inlägg:

1. Bara med Bergh
2. Revolutionen i realtid