Visst är det kul med kommunistbashing, fast efter ett tag blir det lite som i den där gamla Killing-sketchen om Lena Ph, ni vet: ”Säg ’Jag är dum’!” ”Jaha, okej: Jag är dum.” ”Neje, du måste mena det också!”
Så jag snubblar in på Proletären för att se vad de har att säga om saken. Naturligtvis har hardcore-stalinisterna i KPML(r) skrapat fram gamla sköna bilder på Ingvar Carlssons kamratliga förbindelser med Erich Honecker (har inte sossarna kommit väl enkelt undan de senaste veckorna?) och drottning Silvia i armkrok med en Nicolae Ceausesco – han ser riktigt nöjd ut över att få bära Serafimerordens band över axeln.
Och nog ligger det något i Proletärens analys av den senaste kommunistbashingvågen:
”Det finns mycket att anklaga vänsterpartiet för – som att man gjort sig till den en del av nedrustnings- och privatiseringspolitiken. Men att anklaga partiet för att vara kommunistiskt är absurt. Kommunistiska partier driver inte högerpolitik.”
Både en vänsterdemokrat och en kommunist i dag borde vara mer förbannad över vänsterpartiets sakpolitik än över deras retoriska kovändningar och omvändelser under galgen. Helt utan krav på sakpolitiska motprestationer eller regeringsposter ger vänsterpartiet sitt stöd till regeringen – och kommer undan med det.
Vänsterpartiet vill helt enkelt inte ta ansvar för den politik de är med och för. Det är nog ett lika stort demokratiskt problem som vilka etiketter Lars Ohly sätter på sig själv.