- Det är idag tre år sedan Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Det är en skandal att Sverige och EU inte gör mer för att få honom fri. Det är dags att öka pressen på Eritrea genom att stoppa EU:s bistånd till landet.

Det säger Cecilia Malmström, europaparlamentariker (fp) och Cecilia Wigström, riksdagsledamot (fp) med anledning av 3-årsdagen då svensken Dawit Isaak fängslades utan rättegång i Eritrea. Båda har de senaste dagarna agerat med frågor i respektive parlament för att få utrikesminister Laila Freivalds och den holländske utrikesministern, som innehar ordförandeskapet i EU, att agera mer kraftfullt. [...]

- Utrikesminister Laila Freivalds bör åka till Eritrea för att markera den vikt Sverige lägger vid Dawit Isaaks fall. Engagemang på högsta politiska nivå bar frukt för Mehmed Ghezali som var fängslad på Guantánamo-basen och bör användas även för Dawit.

- Stoppa EU:s bistånd till Eritrea. EU har i ett biståndsavtal med landet utlovat 88 miljoner euro i stöd under åren 2002-2007. Det är absurt att pumpa in pengar i en diktaturstat som Eritrea där ingen vilja till demokratiska reformer finns och där en svensk medborgare sitter fängslad, säger Cecilia Malmström och Cecilia Wigström (fp).

Vad har hänt sedan 2004? Dawit sitter kvar i fängelset i Asmara och situationen i Eritrea har blivit stadigt värre. Fortfarande har ingen svensk minister rest till Eritrea, samtidigt som Malmströms liberale partikollega Louis Michel, EU:s biståndskommissionär, utökar biståndet till Eritrea till 115 miljoner euro fram till år 2013.

Vi kan bara upprepa det Cecilia Malmström skrev för fyra år sedan: ”Det är en skandal att Sverige och EU inte gör mer för att få Dawit fri. Det är dags att öka pressen på Eritrea genom att stoppa EU:s bistånd till landet.” Lika sant då som nu. (Tipstack till THR.)

I förra månaden var Louis Michel, EU:s biståndskommissionär, i Asmara och förde hemliga samtal med president Isaias Afeworki. Resultatet ser vi nu. Europeiska Unionen utökar biståndet till Eritrea, trots att situationen för mänskliga rättigheter blivit stadigt värre i landet sedan 2001, trots att EU inte uppnått något av sina mål för biståndet till Eritrea och trots att regeringen flagrant brutit mot tidigare ingånga biståndsavtal.

Biståndssatsningen kritiseras av bland andra Eritrean Movement for Democracy and Human Rights baserad i Sydafrika, skriver David Cronin:

With non-governmental organisations (NGOs) prohibited from working in Eritrea, human rights campaigners say there is a lack of transparency about how aid given to the country is used. Some fear that Afewerki’s henchmen may be using the assistance to keep Eritrea on a permanent war footing.

Locked in a protracted border dispute with Ethiopia, Eritrea is third only to North Korea and Angola as the world’s biggest military spender — relative to population size. Data released from its capital Asmara in 2000 stated that its army had 300,000 soldiers, with some estimates indicating it has doubled since then, largely as a result of conscription.

”In the Eritrean community, the EU is viewed as supporting the present regime,” said Kassahun Checole, an Eritrean expatriate based in the U.S. ”This has become a cause for hopelessness and despair.”

Mer om EU:s bistånd till Eritrea:

• Sverige hjälper Eritrea att fylla fängelserna
• Louis Michels olämpliga sällskap
• Arbetslinjen segrar i Eritrea
• EU ger bistånd till Eritrea
• En halvmesyr från EU

Är det här en strategi från Timbro, att misstänkliggöra genom att tillskriva motiv? Själv blev jag ju nyligen påhoppad av en ungmoderat från Grevturegatan och en Timbrokille, som båda kallar sig journalister, med just sådana argument: Ni har motiv!

Ja, självklart. Precis som den armé av lönebidragare, som hålls undan från arbetsmarknaden i olika Timbroåtgärder, har personliga, ekonomiska och ideologiska motiv att skriva debattartiklar mot till exempel bistånd.

Själv har jag ideologiska motiv att vara fundersam till delar av det svenska biståndet och anhängare av andra. Men det är, som det heter, en annan fråga, nämligen sakfrågan.