Cecilia Malmström är den enda i regeringen som har disputerat — därtill i statsvetenskap vid Göteborgs universitet (finare än så blir det inte). Tobias Billström utmärker sig också, förutom en magisterexamen i historia från Lunds universitet har han också tagit en master vid Cambridge. Ytterligare nio ministrar har någon form av postgymnasial examen, även om olika yrkesexamina dominerar.¹

Men nio ministrar har trots att de studerat på högskolenivå inte lyckats ta någon akademisk examen, av deras biografier att döma. De anför bara opreciserade högskolestudier.². Göran Hägglund och Maud Olofsson tycks överhuvudtaget inte ha studerat på högskolenivå.

Vid en internationell jämförelse ter sig därför den svenska regeringen som den obildade kusinen från landet:

• I Angela Merkels förbundskabinett har till exempel samtliga 16 ministrar utom två någon form av postgymnasial examen. Sju ministrar har doktorsexamen, inklusive förbundskanslern själv (låt vara att en tysk doktorsgrad har lägre värde än en svensk).
• Finlands statsminister Matti Vanhanen leder en regering där 18 av 20 ministrar har en akademisk examen och fyra bär doktorsgrad — arbetsminister Tarja Cronberg är både teknologie och ekonomie doktor.
• Nederländernas regering leds av Dr Jan Peter Balkenende, och bland hans 16 ministrar finns ytterligare fem doktorer, sju ministrar med akademisk examen och tre med postgymnasiala yrkesexamina.
• Men vi kan också för all del jämföra med Göran Perssons sista regering. Där utmärkte sig miljöminister Lena Sommestad (fil dr och professor) och näringsminister Thomas Östros (fil lic). Ytterligare 12 ex-ministrar har någon form av akademisk eller postgymnasial examen.³ Maktskiftet har alltså inneburit en kompetenssänkning i Sveriges regering.

Vem kan ta regeringen Reinfeldts medelmåttor på allvar? För en regering som säger sig vilja höja kvaliteten i högre utbildning, få upp svensk forskning i världsklass och skärpa kraven i hela utbildningsväsendet är det förstås pinsamt att hälften av dess egna minister inte har lyckats ta en examen efter gymnasiet.

Visst, akademiska meriter är inte de enda som bör räknas i politiken, men många ministar har ju inte heller utmärkt sig genom andra sorters erfarenheter, förutom partikarriären.

Och hur svårt kan det vara? Om vi nu accepterar en borgerlig beskrivning av problemen i högre utbildning i Sverige — och man behöver inte vara överdrivet borgerlig för att hålla med om att högre utbildning i Sverige har expanderats sönder — så borde väl även regeringens dropouts kunna traggla sig till en examen vid någon bygdehögskola i landet (på distans, om så krävs). De behöver ju inte ens gå över ån för att köpa examensbevis som Littorin.

Men inte ens det har de klarat av.

Noter

1. Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Mikael Odenberg, Maria Larsson, Sten Tolgfors, Jan Björklund, Eskil Erlandsson, Åsa Torstensson och Cristina Husmark Pehrson.
2. Anders Borg, Gunilla Carlsson, Lena Adelsohn Liljeroth, Andreas Carlgren, Beatrice Ask, Mats Odell, Carl Bildt, Nyamko Sabuni, samt Sven Otto Littorin
3. Thomas Bodström och Pär Nuder är båda jur kand, Göteborgarna Jan Eliasson och Leif Pagrotsky har varsin magisterxamen. Där fanns ocks två socionomer (Barbro Holmberg, Berit Andnor), två lärare (Lena Hallengren, Ylva Johansson), två civilekonomer (Jens Orback, Ann-Christin Nykvist). Tre före detta ministrar har läst på högskolan utan att ta examen (Göran Persson själv, Carin Jämtin och Ibrahim Baylan). Har vi glömt någon?

I går toppade varje nyhetssändning i tv med att Persson funderar på att avgå. I dag toppar de med att han kommer att sitta kvar – att han bara hade ”tänkt högt”.

Men varje konspiratorisk mediekritiker vet att ana ugglor i de lugnaste mossar. Och kom igen, en erfaren politiker av Perssons kaliber funderar inte högt inför rullande kameror.

Så var det någon som snappade upp varför Persson hade ett helt medieuppbåd att ”tänka högt” inför? Jo, journalisterna hade samlats för att Persson skulle manglas i konstitutionsutskottet. En minimal notis bredvid de två stora artiklarna i DN rapporterar hur Persson pressades i KU-förhöret:

”På utfrågningen i konstitutionsutskottet pressades statsminister Göran Persson hårt om varför han gått med på att EU skulle släppa stoppet för vapenförsäljning till Kina. Den svenska riksdagen hade ju bestämt att Sverige skulle stå fast vid försäljningsförbudet, hävdade främst utskottets borgerliga ledamöter.

Statsministern sa att Sverige till slut stod ensamt om att vilja behålla förbudet och att ett svenskt veto skulle vara till nackdel för Sverige.”

Gårdagens stora politiknyhet hade alltså kunnat handla om Sveriges dubbelmoral i utrikespolitiken – att tala vackert om nedrustning och samtidigt öppna för att sälja vapen till världens största diktatur. Något annat av intresse tycks ju inte ha inträffat och något måste ju Henrik Brors och hans kolleger tycka till om.

Men istället fick vi en tvådagars pressanka om något egentligen fullständigt självklart: Någon gång kommer Göran Persson att avgå.

Låt hoppas att det sker förr snarare än senare.