Industrimuseer förstår dock sällan vilken spännande historia de sitter på (Tändsticksmuseet undantaget). Man får till exempel vara bra intresserad av gevär, motorcyklar eller spisar för att få ut något av raderna av dem på Husqvarna fabriksmuseum. För oss andra försvinner skogen bland alla träd – mellan raderna är det tomt. Men med den delandiska smittan färsk i huvudet slog det mig att museet borde sätta in Huskvarna i stora och små sammanhang, från krutets molekyler till stormaktskrigen, växelverkan mellan militär vapentillverkning och civil produktion av konsumentvaror, och inte minst de naturliga förutsättningarna för Huskvarnas storhet.

Där 116 meter fallhöjd omvandlats till gevär, motorcyklar och spisar.

Samtidigt har dagens Jönköping blivit en logistisk hubb. På Torsvik har Ikea, Posten, DHL och andra företag byggt jättelika lagerlador där långtradarburet gods från hela världen lossas för att lastas om. Jag räknade till 70-talet lastbryggor bara på Elgigantens lager, vilket ger en hint om vilka enorma volymer som passerar. Jönköping har gjort motsatt resa mot Göteborg i katedral-basar-termer (no frikyrko-pun intended): från administrativ centralort och industristad till landbaserad hamnstad, fast månne utan de kulturella smittor som spreds och frodades via den gamla tidens hamnstäder. Idéer transporteras ju inte per långtradare som de en gång gjorde per båt. Jag tvivlar dock på att kommunens turistbyrå förstår att kapitalisera på denna mer sentida industrisevärdhet.

Men i helgen åtog sig Kalle P, Chris K och ett gäng andra att uppdatera södra Vätterbygdens historia i en civilsociologisk utflykt under vinjetten Non-Linear History Tours och en lokal deleuzians ledning. De dokumenterar nu exkursionen – från Torsvik och Tabergsådalen till Röttle by och Huskvarna – vilket torde funka prima som turguide för den som vill lägga ett lager av flödesontologi, panspektrocism, smittspårning, tekno-fylogenetik och allmän deleuzoguattarism över staden och dess historia.

Jönköping: The missing manual, liksom. Nästa gång tar jag med mig inläggen om Platå 3 och drar till Röttle by.

”However, Sweden should be given credit, in that Sweden was able to move along with the events occurring all around its borders. Prime Minister Hansson and the government were able to manoeuver the country effectively through the course of the war, avoiding the devastating losses and destruction that a war might have brought upon Sweden.

One beneficial consequence of Sweden’s neutrality was the Sweden was able to act as a refuge to people from occupied lands. Many thousands of Finnish children were spared from the fighting in Finland, and were taken in by Swedish families. There were also refugees from the Baltic nations and the other Scandinavian countries. Nearly all of Denmark’s Jewish population was able to escape to Sweden on fishing boats in a coordinated effort by the Danish people and the Swedes who gave them shelter on the other side. Also, Sweden’s neutral stance allowed Swedish diplomats access to Germany, allowing for espionage which benefitted the Swedish intellegence as well as the Allies. Most notable among these were Raoul Wallenberg and Count Folke Bernadotte, who saved over 100,000 European Jews from the concentration camps. Also, Sweden’s King Gustav V attempted to negotiate with Hitler for a more humane treatment of the Jews.

Hrm… Hur var det nu med J-stämplarna i passen? Eller Bernadottes vita bussar som hjälpte SS med fångtransporter och dumpade judar, fransmän och ryssar i utbyte mot renrasigt nordiska fångar? Protesterna mot den så kallade judeimporten under 30-talet? Att Sverige tillämpade Nürnberglagarna och stoppade blandäktenskap? Mein lieber Reichskanzler? Eller för den delen, permittenttrafiken, avvisningarna av tyska desertörer och den profitabla järnexporten till Hitlertyskland?

Där finns, milt sagt, ett och annat att lägga tillrätta. Nå, charmen med Wikipedia (jämfört med till exempel NE) är att den som vill och orkar kan städa upp i artiklar som denna. Tills storsvenskarna slår tillbaka, vill säga.

Jimbo Wales, mannen bakom Wikipedia, är troende randiansk objektivist. Ironiskt nog visar just Wikipedia varför en sådan kunskapssyn inte riktigt funkar. Wikipedia är en social verklighet som vilken annan och genererar som sådan per automatik politiska konflikter, som Jason Scott konstaterade i föredraget The great failure of Wikipedia i våras:

”What Wikipedia has taught us now, is that in a vacuum of politics, politics will be created. There is no vacuum of politics.”