Just nu sitter jag med Allen Buchanan & Robert Keohanes artikel om internationella institutioners legitimitet och klottrar marginalerna fulla med ”who?” och ”whom?”¹ Läs mer →

Noter

1. Allen Buchanan & Robert O. Keohane, 2006: The legitimacy of global governance institutions”, Ethics & International Affairs, 20:4, 405-437.[⇑]

Bara så där, rätt upp och ned: Fem bra bloggar som hör hemma i den politiske teoretikerns flödesläsare. Läs mer →

I dag är realisterna de konservativa cynikerna, glädjedödare mot alla försök att förändra den rådande världsordningen. Men de klassiska realisterna hävdade att globala reformer både var nödvändiga och önskvärda i det långa loppet, visar William Scheuerman i en färsk artikel.¹ Läs mer →

Noter

1. William Scheuerman (2010): ”The (classical) Realist vision of global reform”, International Theory, 2:2, 246-282.[⇑]

I senaste International Theory går Andrew Moravcsik några ronder mot Beate Jahn (1, 2), apropå hennes ideologikritik av hans liberala preferensteori, som vi nämnde här. Närapå ett karaktärsmord på karaktärsmördaren, på det hela taget väl utfört. Jahn svarar med en halv pudel.

Några anteckningar om Michael Williams spännande läsning av Kenneth Waltz, som vi nämnde häromdagen.¹ Läs mer →

Noter

1. Michael C. Williams, 2009: ”Waltz, realism and democracy”, International Relations 23:3, 328-40.[⇑]

Och apropå att tänka IR-teori med Weber snarare än Lakatos: Patrick Thaddeus Jackson & Daniel H. Nexon hävdar just att vi borde sluta förstå IR-fältets teorier som Kuhnska paradigm eller Lakatosianska forskningsprogram, och istället se dem som idealtypiska uppfattningar om den internationella politikens natur.¹ Läs mer →

Noter

1. Patrick Thaddeus Jackson & Daniel H. Nexon, 2009: ”Paradigmatic faults in international relations theory”, International Studies Quarterly 53, 907–30.[⇑]

Apropå strukturrealismen: Tidskriften International Relations firade i fjol 50- respektive 30-årsjubileet för Kenneth Waltz båda portalverk Man, the state and war (1959) och Theory of international politics (1979) med två specialnummer (23:2, 23:3). Läs mer →

Vi fortsätter att spana efter en annan liberal teori om det internationella. Daniel Deudney har försökt väcka liv i republikansk säkerhetsteori och geopolitik, som han menar skulle kunna ge liberalismen en mer nykter världsbild och realismen mer av en match. Läs mer →

Varför är liberalismen den ständiga tvåan som teori om internationella relationer? Kanske för att den har kommit att bli en restpost för diverse teorifragment som inte har så mycket mer gemensamt än att de inte hör hemma i realismen. Läs mer →

När jag föreläste om realismen i våras bad jag mina studenter diskutera vad en strukturrealist skulle säga om Barack Obamas löfte att trappa upp kriget i Afghanistan, som han nu ska infria. Läs mer →