• Vänsterpartister och miljöpartister har positionerat sig som skeptiska till massövervakning. Likväl brukar de applådera de åtgärder som regeringar i EU och USA på senare år vidtagit för att stävja skatteflykt och skatteparadis. Men i dag är pengar information, ettor och nollor som färdas i kablar, så de metoder som används för att komma åt skattesmitare, inom eller över landets gränser, är i princip metoder som kan användas för annan övervakning också. (Jfr. Swift-debatten.)
• Birgitta Ohlsson (FP), som lade ned sin röst i FRA-omröstningen, har verkat för att filtrera nätet för riksdag och regering. Hennes partikamrat Cecilia Malmström vill utvidga censurfilter på EU-nivå. Att hindra ministrar och medborgare från att kolla på barnporr är ett skäl gott nog för dem.
• Och får en miljöpartist möjlighet att stoppa överfiske eller begränsa bilism medelst elektronisk övervakning väger sannolikt de andra argumenten lätt i vågskålen – miljöpolitik är förstås ingen tebjudning.
• Promillepartiet Feministiskt initiativ har ju positionerat sig med en intressant nätpolitik. Men låt gissa att om övervakning kunde användas för att stoppa kvinnomisshandel, trafficking eller sexköp, så skulle de skälen vara goda nog för dem.
• Och Piratpartiet… Tja, nog skulle man kunna tänka sig att somliga metoder lika gärna skulle kunna användas för att slå åt andra hållet, mot upphovsrättslobbyn, till exempel?

Med alla dessa goda skäl kan ju övervakningen tyckas överdeterminerad. Och i ändamålskrypningens mörker är alla goda skäl grå. Skälen behövs bara för att rättfärdiga övervakningen, för väl på plats rättfärdigar den snart sig själv. Som Wolfgang Sofsky konstaterar: Varje herravälde har en naturlig tendens att utvidga observationen av sina egna undersåtar, och demokratisk partipolitik är just en kamp om makten att regera; om herraväldet över undersåtarna.

Efter Abraham Staifos krönika i GP lyfte Johannes Åsberg den gåta vi alla grunnar på i Gårdagate: What’s in it for MP? Det torde vara en PR-mässig katastrof för MP att ett år före valet ge grönt ljus för att riva landshövdingekvarter för att lämna plats åt ytterligare ett parkeringshus.. Men ingen har kunnat visa upp någon kohandelstrofé.

Den frågan besvarar Niklas Svensson med en plausibel konspirationsteori: MP har kommit överens med Socialdemokraterna om att svälja rivningen i Gårda i utbyte mot en gång- och cykelbro över älven. Miljödomstolens nej till bron sinkade dock dealen:

”Kommer dealen i dager finns fortfarande risken för röster att bryta den för att istället bevara Gårda. Något konkret resultat ifråga om bron finns inte heller att dunka upp som svar på kritiska frågor, bara att man gamblade med Gårda som insats och nu är vinstutfallet i form av bron osäkert. Att en stor fråga mörkats på högsta nivå i flera år ser inte heller snyggt ut, rent ’o-MP-iskt’ i ögonen på medlemmar & potentiella väljare på gräsrotsnivå.

Kia har ett kort kvar i leken; om hon fortsätter att gå på S-linjen i Gårdafrågan bryter hon inte dealen och behåller S-stödet i brofrågan. Hon inser att Gårda verkar kunna räddas ändå tack vare V och de borgliga, så hon räknar med att den politiska dynamiten i den frågan nog snart kommer ebba ut av sig själv ändå – inte mycket att oroas för på lite sikt.”

Som Kalle rapporterade i går hävdar Kia Andreasson att Socialdemokraterna vill riva hela Gårda, och att MP lyckats avstyra planerna och därmed räddat Gårda — i alla till hälften. Johannes, själv socialdemokrat, visar dock att påståendet om Socialdemokraterna inte är sant: Sossarna har aldrig sagt att de vill riva hela Gårda, och även om de ville riva hela Gårda skulle de fortfarande behöva MP:s och V:s stöd — och inte ens då skulle det gå:

”För det tredje, även om S ville riva hela Gårda och hade egen majoritet så skulle det ändå inte gå. Kvarteren längs Mölndalsån är nämligen klassade som riksintresse, vilket betyder att de inte får utsättas för ”påtaglig skada”. Det är Länsstyrelsen, inte Göteborgs kommun, som bestämmer i den frågan.”

Nå, om MP verkligen kommer att hålla fast vid att husen i Gårda ska rivas för att lämna plats åt fler bilar, så krävs ändå även Vänsterpartiets stöd. Hur går snacket i Vänsterpartiet i Göteborg? Kanske bloggande vänsterpartister, som Erik Berg, kan hjälpa till att skingra dimmorna.

Nå, det tycks i alla fall röra på sig i de gröna leden. Eva Obenius, tidigare KF-ledamot, vill utreda Gårda mer:

”Jag vill som miljöpartist ha en blandad bebyggelse i Göteborg. Det är ont om centrala billiga lokaler/bostäder. Vi ska givetvis vara oerhört aktsamma med att ytterligare riva gamla kulturvärda byggnader. I Gårda finns en kreativ potential som jag innerligt hoppas att vi lokalpolitiker förstår att beakta.”

Även Emmali Jansson (MP), ersättare i byggnadsnämnden, förordar att ”kommunen borde utreda hur och om det går att bevara samtliga hus i Gårda och i så fall vilket innehåll de skulle kunna ha”. Emmali har ju tidigare skrivit klokt om vikten av att utveckla istället för att riva:

”Jag tänkte osökt på ett annat gammalt textilfabriksområde som med hjälp av lite renovering och ombyggnation blivit ett kreativt center, nämligen M50 i Shanghai som numera rymmer akritektkontor, galleri, ateljéer mm.

Förhoppningsvis kan dessa goda exempel leda till att vi mer och mer inser att rivning inte är en lösning, utan att det funkar bra med lite omarbetning.”

Om Emmali nu definitivt tagit ställning mot rivningen i Gårda förtjänar hon en applåd. Boråsmiljöpartisten Heiti Ernits bidrar med ett urbanekologiskt perspektiv på Gårdafrågan:

”Det är oerhört viktigt att vi bevarar och vårdar, våra gamla hus – de är viktiga rariteter i det urbana ekosystemet där de bidrar till den urbana mångfalden. De bidrar till oss själva och våra samhällen; de är en del av oss, vår utvecklingshistoria och förhoppningsvis, vår framtid.”

Nå, den som mer än någon annan kan bringa klarhet i hur Miljöpartiet resonerar och agerar i Gårdafrågan är förstås kommunalrådet Kia Andreasson själv. Hennes blogg har tyvärr inte uppdaterats sedan 10 mars. Vi är många göteborgare, gröna som röda som blå, som skulle vilja höra Kia förklara hur hon resonerar i frågan om Gårdas framtid.