Efter att ha kört om både Folkpartiet och Kristdemokraterna är Piratpartiet Sveriges fjärde största parti i medlemmar räknat. Eller är de verkligen det? Ja, vi ser inga skäl att lita mer eller mindre på andra partiers medlemssiffror.¹ Och att andra partier har högre trösklar – medlemsavgifter som ska betalas per girotalong, till exempel – visar väl bara än mer att PP leder strukturomvandlingen av svenskt partiväsende.

Ett annat sätt att jämföra partierna är trafiktillströmningen till deras webbplatser. Jag roade mig med att jämföra de sju svenska riksdagspartierna samt Piratpartiet och Sverigedemokraterna på Traffic Estimate.²

I den mån man kan lita på dessa siffror har Piratpartiet under senaste månaden dragit mer trafik än de fyra Allianspartierna tillsammans och likaså mer än de tre Svamppartierna tillsammans.

Varför drar Piratpartiets webbplats mer besök? TPB-domen är naturligtvis huvudskälet: Uppmärksamheten har exploderat sedan domen meddelades i fredags. Och Piratpartiet tycks vara det enda parti som förstår att profitera på en jättelik mediehändelse. Vänsterpartiet kommenterar också domslutet, men i övrigt är det tyst.

Men för att fortsätta med den tes vi drivit i den här serien: Det intressanta med PP är inte i första hand de sakfrågor de driver, utan sättet att organisera sig och den strukturomvandling i politikbranschen det förebådar. Mediet är budskapet.

Så ett skäl till att PP:s webbplats drar mer trafik är att ger fler skäl att använda den. Den har realtidsinnehåll. Sajten uppdateras för varje ny medlem, varje inkommande länk från en blogg, varje ny Piratpartisttweet och så vidare. Naturligtvis kan man kommentera på inläggen på sajten – i genomsnitt 30 kommentarer per inlägg på de senaste tio.

Dessutom ger Piratpartiet tillbaka av den trafik bloggarna driver till webbplatsen, via Knuff-länkarna. Den som bloggar om Piratpartiet hamnar direkt på deras förstasida och drar därmed trafik till sin egen blogg (hur många hittade hit därifrån?). Naturligtvis ger sådana trafikboomar mersmak för bloggarna: Det lönar sig helt enkelt bättre att blogga om PP än om något av gammelpartierna, och genom detta ömsesidiga utbyte med användaren dominerar de också bloggmediet.

Jämför det med webbplatsen för det genomsnittliga gammelpartiet:

• Partiet uppdaterar sin webbplats som bäst någon gång i veckan, och då med ett pressmeddelande – arketypen för gammelmedial kommunikation.
• Du kan inte kommentera på de pressmeddelanden partiet lägger ut. Förmodligen vill partiet hellre att du skriver en insändare till lokaltidningen om du har synpunkter på partiets politik.
• Partiet skriver inte hypertext. Men text utan länkar är för papper och partiets pressmeddelande leder inte vidare någonstans. En återvändsgränd. Backa eller stäng fliken.
• Partiet jobbar sannolikt för-1999-skt och erbjuder inte ens RSS-flöden för den som mot förmodan skulle vilja hålla reda på när partiet har publicerat nya pressmeddelanden.
• Om partiet har hängt med i ADB-svängen länkar det inlägg från förtroendevaldas bloggar. Men inte andra inkommande länkar om partiet, så att du kan få reda på vad bloggar skriver om partiets politik. Och du får förstås inte heller något utbyte av att driva trafik till partiets webbplats. Partiet ser webbplatsen som ett medel för envägskommunikation: Partiet talar, du lyssnar.
• Kanske länkar partiet till sin Facebook-grupp. Men vem, mer än den stackars partigängaren, skulle vilja gå med i en grupp av människor som inte vill tala med en annat än genom pressmeddelanden?

Om mediet är budskapet, vad vill gammelpartiet säga användaren med sin webbplats? ”Vi vill inte tala med dig, men du får gärna kolla in de utspel vi har försökt sälja in till gammelmedierna på sistone.”

Med eller utan TPB-domen är det inte konstigt att PP dominerar över gammelpartierna på webben. För vad i all världen ska man använda en gammelpartistisk webbplats till? Och varför skulle man återkomma?

Noter

1. Även om huvudorsaken till att partier och ungdomsförbund tappat medlemmar är att de tvingats rensa bland hittepåmedlemmar i bidragsfusksyfte och kollektivanslutna.
2. Här finns mina siffror. Jag har dock inte en aning om hur Traffic Estimate gör för att uppskatta besöksstatistik, så siffrorna ska tas med en näve salt.

Ett belysande exempel: Göteborgs kommuns engelska webbplats tycks bara vända sig till turister och företag, inte till dem som bor här. Bilder på ”Scandinavia’s largest amusement park” och Poseidon blandas med broschyrcopy om Göteborgsregionen som investeringsort i Skandinaviens mitt, med Göteborgsandan som draghjälp.¹

Men där finns ingenting av den information om kommunal service och politik som finns på den svenska ingången. Informationen till flyktingar och om invandring finns förvisso också på engelska (dock inte via den engelska ingången, så man måste veta var man ska leta — låt gissa att inte alltför många icke-svenskspråkiga hittat dit).

Icke-svenskspråkiga Göteborgare kan ju också tänkas vilja söka annan information om sin hemstad – som inte har att göra med deras utlänningskap. Om man bara vill veta hur man söker bygglov, var de kommunala biblioteken finns, hur barnomsorgen fungerar eller vilka politiska partier som sitter i stadens fullmäktige — då får man vända sig någon annanstans om man inte läser svenska.²

När Göteborg skriver sin egen historia är det som en internationell, kosmopolitisk stad. Sjöfart och handel med hela världen satte staden på kartan och Göteborg blev svenskarnas port mot världen. Men världen satte också sin prägel på staden, genom de holländare, skottar och engelsmän som byggde den och genom de idéer och människor som flödade genom staden. Och för att citera Goteborg.se: ”Over the years the city has consistently retained its international character.”

Not so på den officiella webbplatsen, som ger ett provinsiellt intryck. Inte Lilla London, stora Borås. Ja, inte ens det — för Borås webbplats erbjuder långt bättre information på engelska än Göteborgs.

Noter

1. Egentligen är den engelskspråkiga ingången därmed helt överflödig, eftersom den bara kort och statiskt sammanfattar information som presenteras bättre av delkommunala jippobolaget Göteborg & Co (information på tolv språk!) och samkommunala investeringsmagneten Business Region Göteborg.
2. Språkpolicyn på Göteborgs webbplats strider därmed mot andemeningen, om än inte bokstaven, i Vägledningen 24-timmarswebben, Vervas riktlinjer för offentliga webbtjänster, som slår fast att ”Offentliga webbplatser ska vara tillgängliga för alla och ge tillgång till samma eller likvärdig information, oavsett faktorer såsom ålder, kön, funktionshinder och etnisk och kulturell bakgrund.”