Publikation

GT

Datum

2003-01-06

Sex miljoner kronor kostar lyxigaste lyan i rederiet Broströms gamla kontor på Packhusplatsen. Och det till en månadsavgift på 8 600 kronor.

Visst byggs det bostäder i Göteborg. Men det är bostäder för folk som har råd att betala för sig. Kanske sticker det i ögonen i bostadsbristens Göteborg.

Det borde byggas billiga bostäder för vanligt folk och studenter, mumlar bostadsminister Lars-Erik Lövdén bakom sin Buttericks-mask och utlovar, som för att visa handlingskraft, ytterligare något bidrag till en sönderreglerad bostadsmarknad.

Men det är precis tvärtom. Det borde byggas fler lyxlägenheter. Det är nämligen då vanligt folk får någonstans att bo.

För om ett välbärgat par i pension-såldern köper en bostadsrätt på norra älvstranden, lämnar de en villa i Askim bakom sig. Till den flyttar en växande familj och lämnar sin bostadsrätt i Linnéstaden till ett ungt par som nu kan flytta ihop.

Och de lämnar i sin tur en etta i Majorna och en tvåa i Kortedala, först bostäder för två studenter som nu kan flytta hemifrån. Det är inte bara en tankelek, utan fungerar i praktiken.

Det visar en undersökning som Göteborgs fastighetskontor låtit göra.

Undersökningen följer flyttkedjorna i Sannegårdshamnen, alltså vad de som flyttar in i nybyggda lägenheter lämnar efter sig.

Varje nybyggd bostadsrätt gav i snitt två lediga lägenheter i andra änden av kedjan. Små hyresrätter rör däremot inte om lika mycket, eftersom flyttkedjan blir kortare. Studenten som flyttar hemifrån, till exempel, lämnar ju ingen ledig lägenhet efter sig.

Att kränga de dyra parad-våningarna tycks inte vara något problem. JM har till exempel fått sexmiljonerslägenheten i gamla Broströmskontoret såld utan att ens ha släppt den på marknaden.

Kan man ta betalt för vad det kostar, spelar det förstås ingen roll att det är dyrt att bygga.

Både JM, Riksbyggen och HSB bygger exklusiva bostadsrätter i attraktiva lägen, som centrala stan och norra älvstranden.

Bostadsbristen drabbar framför allt de unga och fattiga. Ungdomar som vill flytta hemifrån. Studenter som flyttar runt mellan kompisars soffor. Barnfamiljer som trängs i för små lägenheter.

Men inte ens med statliga bidrag tycks det gå att få ekonomi i att bygga nya, små, billiga hyreslägenheter – de där tvåorna för under 5 000 kronor i månaden som bostadsministern lovat. De skapar inte heller rotation i systemet.

Bättre i så fall att hoppas på fler nya lyxvåningar åt rika pensionärer på gräddhyllorna. I slutändan kommer det också vanligt folk till del.