Publikation

GT

Datum

2002-01-27

Knarkrazzior i skolorna? Obligatoriska urinprov på skolgympan? Poliser som tar blodprov på fritidsgården?

Nej, det är inte tillåtet i Sverige — ännu. Regeringen har hittills avfärdat idén om att drogtesta barn.

Men allt fler tycker att staten inte ska vara så nogräknad med barns rätt till integritet.

Moderaterna föreslog nyligen att det borde bli möjligt att drogtesta barn från tolv års ålder. Det har blivit för mycket tal om barns rättigheter, tycker moderaterna.

Samma linje kör Anders Kilner på GP:s ledarsida i fredags. Han liknar tjafset om den personliga integriteten vid hur man förr skrämde barn med sotaren.

Kristdemokraternas ledare Alf Svensson tar istället till tvärtomspråk. I en debattartikel (GP 22/1) förklarar han att drogtester på barn syftar till att värna deras personliga integritet.

Att kränka integriteten för att värna den, alltså. Så förlorar begreppet sin innebörd.

I andra frågor brukar dessa konservativa debattörer hylla den lilla världen där staten inte får lägga näsan i blöt. Men delad föräldraförsäkring är tydligen ett värre intrång i den privata sfären än drogtester. Kanske för att sådana tester inte i första hand kränker den medelålders medelklassens integritet.

Men varför inte drogtesta barn?

Polisen gör ju redan stickprovskontroller längs vägarna för att haffa onyktra bilförare.

Skillnaden är att den som kör bil berusad försätter sina medtrafikanter i livsfara. Sedan 1988 är det förvisso olagligt att vara narkotikapåverkad, men att genomdriva det förbudet är inget självändamål.

Inom arbetslivet ökar antalet drogtester med 25 procent per år. Trots att inget tyder på att drogbruket bland anställda skulle ha ökat, eller på att testerna håller personalen drogfri. Men när väl möjligheten finns, används den flitigt.

Så äts vår privata sfär sakta men säkert upp. Drogtester, Schengenregister och övervakningskameror är steg på vägen. Storebror får allt större möjlighet att kontrollera, övervaka och registrera.

Men det kan aldrig ersätta det sociala arbetet.

Fredagens GT avslöjade att ungdomar som mår dåligt får vänta tre månader för att få träffa kurator eller psykolog på Göteborgs ungdomsmottagningar.

Skolan borde upptäcka och hjälpa ungdomar som hamnat snett. Men där har klasserna blivit större, de obehöriga lärarna fler och de sociala funktionerna – skolsköterskor, skolpsykologer, kuratorer – har skurits ned.

Det är där staten borde satsa, på att förebygga och vårda.

Övervakning och kontroll kommer inte att minska missbruket bland ungdomar, utan bara göra dem rättslösa.