Publikation

GT

Datum

2002-12-29

Att skänka 15 miljoner kronor till ett företag med tvivelaktigt rykte låter inte så lockande. Men Åmåls kommun har nappat på erbjudandet. Har de ingenting lärt?

Teleföretaget American Communications Network vill etablera ett kundcenter i Åmål.

Och ingen kommunpolitiker med överlevnadsinstinkt i industridödens Dalsland kan förstås tacka nej till 120 nya jobb. Åmål har en arbetslöshet på 10,5 procent, mer än dubbelt så högt som rikssnittet.

Men smakar det så kostar det. Via det kommunägda fastighetsbolaget ska kommunen stå för investeringar i telefonväxlar, datorer, möbler och andra inventarier.

Totalt kan ACN räkna med att kvittera ut 120 000 kronor per anställd under de fem år kontraktet löper.

Dessutom har arbetsförmedlingen budgeterat för utbildnings- och praktikkostnader på cirka 760 000 kronor för dem som får jobb hos ACN.

Sammanlagt kommer alltså kommunen och staten att ge ett etableringsstöd på drygt 15 miljoner kr.

Men vad är det för ett företag som vill lägga sitt kundcenter i Åmål av alla ställen?

ACN har inte det bästa av rykten. Inför satsningen i Åmål har företaget ombildat sig för att slippa undan revisorns kritik, men i revisionsberättelsen för 2001 påpekas att bolaget har förbrukat sitt aktiekapital, vilket är ett brott mot aktiebolagslagen.

Dessutom ska ACN ha en hierarkisk, pyramidspelsliknande organisation. Företaget sysslar med nätverksförsäljning, där säljaren förväntas ragga kunder bland släkt och vänner. Pengarna slussas uppåt i systemet. Kritikerna påstår att företaget liknar en sekt, enligt en artikel i Dagens Nyheter.

Men man kan också undra om Åmål ingenting har lärt av grannkommunernas äventyr med näringslivssatsningar.

När bilsätestillverkaren Lear lade ned produktionen i Bengtsfors och gjorde 860 Bengtsforsbor arbetslösa, skulle busstillverkaren Omninova rädda uppåt 500 jobb i kommunen. Det blev inte ens hälften. Och trots att Lears trotjänare med AMS-stöd omskolades till bilbyggare, gick Omninova i konkurs.

Nog kan man förstå kommunpolitikernas desperation. Industrierna går i graven och ungdomarna flyttar till storstaden. Att försöka behålla jobben är som att koka soppa på en spik.

För att en företagsetablering ska smaka något måste kommunen, AMS, regionen och EU pumpa in bidrag. Dalsland i sig har inte mer att erbjuda än arbetslösa och tomma industrilokaler.

Så bortsett från att ACN är en tveksam frälsare, är det naivt av Åmåls kommunledning att öppna plånboken för lycksökare

För när bidragen sinar eller när någon annan desperat glesbygdskommun bjuder över, flyttar företagen.

Nog kan man förstå Åmåls desperation. Men när ska Dalsland se sanningen i vitögat? Hela Sverige kan tyvärr inte leva.