Datum

2002-07-24

I går bjöd Gudrun Schyman på feministiskt tårtkalas på ett av Vasagatans kaféer. Tårtan var till Maud Olofsson (c), men vänsterledaren fortsatte också ladda upp inför sin debatt om bostadspolitiken med Lars Leijonborg (fp).

I Almedalen härom veckan presenterade vänsterpartiet ett program för att få fart på byggandet. Det bemötte folkpartiledaren när han höll sitt årliga tal i Marstrand i lördags. Snart möts de öga mot öga.

Schyman och Leijonborg är överens om målet: Det borde byggas 40 000 nya lägenheter varje år. I dag byggs det drygt 20 000. Men när det gäller medlen för att nå dit är de oense på punkt efter punkt.

Fördubbla och förläng det statliga investeringsbidraget till hyresrätter, föreslår Schyman. Det skulle kosta runt fem miljarder kronor per år i tio år (som vänsterpartiet hoppas ska trilla in när fler får jobb).

Subventioner är inte lösningen, svarar Leijonborg. Bostadsminister Lars-Erik Lövdéns bidrag för att få fram fler hyreslägenheter har tvärs-emot avsikten bara gått till dyra lyxbyggen.

Dessutom har subventionspolitiken begränsat konkurrensen. Folkpartiet vill kriminalisera karteller och locka byggherrar att anlita utländska byggbolag för att genom ökad konkurrens göra det billigare att bygga.

Men det kan bli ännu billigare. Sänk skatterna på byggande och boende, föreslår Leijonborg. I dag är två tredjedelar av slutpriset för ett nybygge skatt. Folkpartiet vill på sikt avskaffa förmögenhetsskatten och fastighetsskatten.

– Om lösningen varit sänkta skatter hade problemet redan löst sig av sig självt, kontrar Schyman. Det han förespråkar är en marknadsanpassning av hyrorna och det ger inga nya bostäder.

Leijonborg tycker nämligen att om en byggherre kommer överens med sina framtida hyresgäster om en viss hyresnivå, ska inte en domstol sedan kunna köra över dem och sänka hyran.

Då skulle fler byggherrar våga sig ut på banan, resonerar folkpartiet.

Leijonborg kritiserar kommunerna för att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag när de fördelar mark och beslutar i plan- och byggärenden. Tvärsom tycker Schyman att kommunpolitikerna bör utnyttja sin makt att fördela kommunal tomtmark till att få fram fler hyresrätter.

– Det är nödvändigt att vi tar ett politiskt ansvar, det här är inte en fråga för marknaden, säger Schyman. Leijonborg skulle förstås säga tvärtom.

Och det är själva poängen med bråket: De erbjuder två tydliga, ideologiska alternativ i bostadsfrågan. Mer politik eller mer
marknad?

Det får väljarna ta ställning till i höstens val.

Regeringen, däremot, erbjuder mest ett icke-alternativ. Lars-Erik Lövdén lär fortsätta sticka huvudet i sanden om han får sitta kvar som bostadsminister.

Och det tycks vara socialdemokraternas strategi: Att inte ge några konkreta förslag. Deras enda vallöfte är att fortsätta regera.