Ett tungt ansvar

När Håkan Jaldung hänger av sig polisuniformen vid årsskiftet lär han knappast känna att han gör det med flaggan i topp. Han lämnar in som ansvarig för ett av den svenska polisens största fiaskon.

För på något annat sätt kan man inte beskriva polisinsatsen under EU-toppmötet i fjol.

Redan före och under toppmötet sipprade kritiken mot insatsplaneringen ut. Efter kravallinsatserna vittnade många enskilda poliser i media om dålig träning, information, utrustning och samordning.

I höstas presenterade Polisförbundet en enkät som gått ut till de 2 000 poliser som tjänstgjorde under EU-toppmötet. Och de vittnar om en kaotisk organisation.

Poliser som extrainkallats fick själva skaffa skyddsutrustning i sportaffärer och köpa kartor över Göteborg för att hitta rätt.

Många tvingades jobba 16-20 timmar i sträck för att efter kort vila skickas ut på stan igen, trots att de då redan bar på traumatiska upplevelser

Inkvarteringen och maten fungerade inte – poliser fick klämma en hamburgare på stan för att över huvud taget få något att äta.

Liknande kritik förde Rikspolisstyrelsen (RPS) fram i sin utvärdering, som presenterades i december.

– Insatsen var godtagbar, summerade Lennart Enochsson, som ledde utredningen.

Polisen klarade sin huvuduppgift: att skydda toppmötet på Svenska mässan och låta demonstrationerna genomföras.

Men trots att Säpo hade varnat, underskattade insatsledningen hotet om våld och gav inte poliskåren en realistisk bild av vad som väntade, till exempel massiv stenkastning.

Avspärrningen av Hvitfeldtska förstörde demonstranternas förtroende för polisen och brände stora resurser på en insats med oklart syfte. Hundratals poliser kom till skada och poliser tvingades använda sina tjänstevapen.

Och då tog RPS-utvärderingen inte ens upp de tvivelaktiga insatserna mot Vasaplatsen, Järntorget och Schillerska. Och den föreslog egentligen bara tekniska åtgärder.

I slutet av året ska Ingvar Carlssons Göteborgskommitté, som på regeringens uppdrag utreder toppmöteskalabaliken, presentera sina resultat. Låt hoppas att de vågar lyfta frågan om hur polisens arbete och ledning kan förändras för att förhindra liknande misslyckanden i framtiden.

Att Jaldung nu går i förtidig pension kan inte tolkas som annat än en reaktion på den massiva kritik han fått utstå. Och någon måste bära ansvaret för misslyckandet.

Men det finns fler personer i ledningen som borde fundera över sitt ansvar.

En bra chef lär av kritik. Men Jaldung och länspolismästare Ann Charlotte Norrås har däremot avvisat all kritik: Nog gjordes det missar, men på det hela taget kunde insatsen inte genomförts bättre.

Därmed har de i efterhand bekräftat just vad både deras underlydande och överordnade har kritiserat: den ofelbara och auktoritära ledarstilen.

Tyvärr försvinner den nog inte med Jaldung.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *