Publikation

GT

Datum

2003-08-01

Säg mig ditt midjemått och jag kan avslöja vad du tjänar. I Göteborgs fattigaste stadsdelar finns nämligen fler överviktiga än i de rika områdena, enligt en undersökning som Västra Götalandsregionen har låtit göra.

Fetma är en klassfråga.

Annars brukar det heta att övervikt är en välfärdssjukdom. Vi dricker mer öl och läsk, äter mer godis och snabbmat, tar bussen och hissen istället för att cykla eller gå och softar framför tv:n när vi är lediga.

Vi lever för bekväma liv, helt enkelt.

Och följderna? Diabetes, ledbesvär, högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar, ryggont – övervikt ger sämre och kortare liv. Och samhällets kostnader ökar i takt med befolkningens BMI.

Feta är en belastning för samhället, därför bör de tvingas att betala trängselavgifter, föreslog nyligen Maria Lennernäs, docent i näringslära, som också vill inrätta en avfettningsmyndighet.

Mindre skvattgalna är förslagen att beskatta skräpmat och godis, att införa varningstexter på förpackningar och att lagstifta om storleken på chipspåsar och snabbmatsportioner.

Ändå visar de idéerna mest att de flesta som ger sig in i fetmadebatten vet mer om kosthållning och matsmältning än om politik.

En intressantare vinkel erbjuder Gunnar Ågren, generaldirektör för Folhälsoinstitutet, i dagens GT. Han kritiserar EU:s jordbrukspolitik, som håller uppe priserna på nyttig mat och subventionerar onyttig mat.

Visst, EU:s tullar och bidrag snedvrider matmarknaden, leder till överproduktion av dåliga livsmedel och slår ut bönder i fattiga länder.

Men den galna jordbrukspolitiken gör snarare all mat – nyttig som onyttig – onödigt dyr.

Men vare sig piskan eller moroten lär knuffa den tjocka massan i en nyttigare riktning.

Alla förslag som går ut på att försöka styra människors beteende i en nyttigare riktning – fetskatt, grönsaksrabatt eller varningstexter – missar nämligen en central poäng.

Det är redan i dag dyrt att käka snabbmat, chips och halvfabrikat. Läsk och öl kostar mer än kranvatten.

Och vem har kunnat missa att fet mat är dåligt och att motion är bra? Folk är inte dumma. Ändå ökar övervikten.

Därför måste orsakerna sökas någon annanstans än i frysdisken eller tv-soffan. Regionens undersökning bekräftar att övervikt är en klassfråga. Ju tunnare plånbok, desto tjockare mage.

Fetma är alltså inte bara ett personligt problem med personliga lösningar – ta en promenad, ät mer sallad – utan ett socialt problem.

Och då räcker det inte att förändra de överviktigas mat- och motionsvanor, utan att förändra deras sociala situation.

Alla mår bra av att äta grönt och jogga. Men det löser inte arbetslöshet, utanförskap, stress, depression, dåligt självförtroende – eller vad nu orsaken till de dåliga vanorna är från första början.

Och sådana sociala problem låter sig förstås inte lösas genom straffskatter.