Publikation

GT

Datum

1999-07-27

Fjolårets mest omdiskuterade konstutställning, Ecce Homo, turnerade landet runt och visade upp Jesus bland homosexuella och transvestiter. Fucking Åmål, filmen om två tjejer som vågar stå för sin kärlek trots omgivningens fördomar, blev höstens stora publiksuccé. Kanske har Sverige så här i seklets slut kommit ganska långt på toleransens och respektens väg?

Inget kunde vara mer fel. Det visar en undersökning som presenterades häromdagen. Kriminologen Eva Tiby har skrivit en avhandling om hur homosexuella utsätts för hot och våld i vardagen.

Undersökningen visar att 23 procent av de homosexuella har drabbats av hot, våld eller trakasserier på grund av sin sexuella läggning. I Göteborg är det värst: Här har 36 procent blivit utsatta.

Bara en fjärdedel av brotten polisanmäls, troligen för att homofobi finns i poliskåren precis som i samhället i stort. Det visar att polisen måste satsa på utbildning i respekt och mänskliga rättigheter. Brott man inte vill kännas vid eller inte ser är förstås svåra att bekämpa.

För att bekämpa våldet mot homosexuella hjälper det således inte att bara kräva polisåtgärder — rättsväsendet måste först ta itu med sin egen inbyggda fördomsfullhet. Samtidigt visar undersökningen att det är i skolan och på arbetsplatsen som homosexuella utsätts för mest trakasserier. Där hjälper inte ökade polisinsatser.

Det visar var problemet egentligen ligger. Nynazister står för det råa, organiserade våldet. Men medelsvensson är minst lika skyldig.

Den vardagliga homofobin i samhället rättfärdigar det direkta våldet, att människor misshandlas och mördas på grund av sin sexuella läggning. Fördomar och förakt för homosexuella kan uttryckas utan att någon höjer på ögonbrynen.

Bögskräcken är en folksjukdom, som man smittas av redan som barn. Den är djupt rotad och svår att bota. Förslaget från bl a RFSL att förbjuda hets mot homosexuella inom lagen om hets mot folkgrupp skulle inte lösa problemet. Homofobin finns kvar även om den förbjuds.

Däremot måste de lagar skärpas, som förbjuder diskriminering. Vilket skydd av lagarna en människa har ska inte bero på hennes sexualitet. Men fortfarande finns det många lagar som diskriminerar homosexuella. Idag är homosexuella t ex på förhand diskvalificerade från att adoptera barn. Signalen är tydlig: homosexuella är annorlunda, inte fullvärdiga medborgare.

Då är det väl helt okej att knacka bög, att misshandla en människa som varken i lagen eller i allmänhetens ögon är värd lika mycket som andra?