Författare

Johan Karlsson Rickard Sjöberg

Publikation

Göteborgs-Posten

Datum

2004-10-27

I dag firar Dawit Isaak sin 40-årsdag. Inte med familjen i Göteborg, utan ensam i en cell i polisstation 2, Asmara. Han har nu varit fängslad i över tre år.

Han kom till Sverige 1987 som flykting från Eritrea, bodde i Lerum och Göteborg, blev svensk medborgare 1992. När kriget mot Etiopien tog slut återvände han hem och var med och grundade landets första fria tidning Setit. Men demokratiseringen i Eritrea kom snart av sig. Regeringspartiet PFDJ blev alltmer toppstyrt; de fria valen syntes inte till. Dessutom blossade kriget upp igen.

Efter kriget krävde 15 PFDJ-politiker reformer i ett öppet brev som publicerades på internet och i den fria pressen. I september 2001 slog presidenten tillbaka. Elva av de 15 arresterades, den fria pressen stängdes och tio journalister fängslades. Inklusive Dawit Isaak.

I Dawit och friheten granskar vi hans fall – en dyster historia om hur svenska myndigheter och medier länge glömde bort den svenske samvetsfången. Först sju månader efter fängslandet dök en notis upp i pressen. Sedan dess har artiklarna varit lätträknade.

Men det dröjde ännu längre innan myndigheterna började ta hans öde på allvar. Först i april 2002 krävde UD att honorärkonsuln i Asmara skulle få träffa Dawit. Och det tog två år innan fallet höjdes till ministernivå.

Men nu har det fått ny aktualitet. En stödkommitté har bildats, svenska pressorganisationer har vaknat och UD har lovat krafttag. Det är bra, men nu måste Sveriges insatser samlas till en strategi.

För det första måste UD kliva ur filttofflorna. Laila Freivalds borde kräva att få träffa president Isaias Afeworki i Asmara.

För det andra bör biståndet användas som påtryckning. Sverige ger i dag bara humanitärt bistånd till Eritrea, men har kraftigt utökat biståndet till Etiopien. Det skadar Sveriges trovärdighet gentemot Eritrea. Sverige borde villkora biståndet till Etiopien mot att landet respekterar den gräns till Eritrea som drogs 2000, efter kriget.

Man bör även kräva att EU villkorar sitt bistånd till Eritrea.För det tredje bör Sverige hjälpa dem som i exil kämpar för demokrati i Eritrea. Många söker asyl i Sverige, däribland Dawits kollega, Khaled Abdu. Sedan han hotats till livet för sin regimkritik har han gått under jorden. Flera gånger har han bett polisen om skydd, utan att de hört av sig. Sveriges linje är motsägelsefull. Man kan inte kräva att Eritrea respekterar mänskliga rättigheter och samtidigt stödja Etiopien. Inte kräva att Dawit ska friges och samtidigt avvisa eritreanska flyktingar.

I utrikesdeklarationen sätts mänskliga rättigheter och demokrati främst. Det är ord som förpliktar. Sverige måste nu gå från ord till handling så att Dawit får fira sin 41-årsdag med familjen.